Jag skrev tidigare att jag inte skulle skriva om min vikt förrän jag var nere i ett visst antal kilo, något jag aldrig trodde skulle hända. Men nu är vi där, på futtiga femtiofyra. Angenäma problem som detta för med sig är t.ex. hängande jeans, för stor klocka och en förlovningsring som är på väg över knogen. Ett oangenämt problem är att jag är rädd att jag ska studsa tillbaka så fort jag slutar amma. Vilket innebär att jag måste amma till den andra maj. Minst.
3 kommentarer:
Så härligt! Själv kan jag inte påstå att jag hittat bröllopsformen...
Herreguu! Det är ju så lite att det nästan inte är nåt. Grattis!
Jenny; Ja, superhärligt!
C: Trodde aldrig att det skulle bli såhär, känner inte igen min kropp...
Skicka en kommentar