Vi är sjuka!

Visste ni det? Visste ni att vi är inne på fjärde veckan med feber, hosta, kräksjuka, feber, förkylning, ont i hals och öron, feber och hosta och nu. Streptokocker. Vi är så lyckliga för detta tillskott som tog med sig sin kompis Kåvepenin in i vårt hem.

Fick en liten gråtattack i eftermiddags innan vi tog med hela familjen till läkaren. Hur länge orkar man? Jag skulle vilja få en liten paus bara men istället har jag två-tre dagars sjukstuga med febrig kropp och febriga barn att se fram emot.

Vem har köpit den?

Molly va. Gud vad vi skrattade ikväll! Det hela började egentligen när Jens åkte iväg och hämtade Mollys Blocket-växa-säng för ett par veckor sen. När han var borta pratade vi mycket om att han var och köpte en ny säng till henne som han snart skulle komma hem med och efter det så berättade hon stolt för alla att pappa minsann köpt en ny säng till henne; "pappa köpt den" stod hon vid sängen och sa. Det hela startade en liten process i hennes hjärna och snart skulle allting ha en köpare. Hon kunde peka på sina leggings och ba; "mormor köpt dom?". Ikväll gjorde vi en genomgång av en massa leksaker. Hon tar upp en efter en och gissar.
"pappa köpt den?"
"nej, den har mamma köpt"
"mormor köpt den?"
"nej, kan du gissa vem som köpt den?"
"eeeeeh... menne (nytt!)... kanske.... farmor köpt den?"
Och så höll vi på. Livet med en två och en halvare. Kan det bli bättre?

Busfisar

Det är väl inget fel på digitala bilder?

Det har varit lite körigt i helgen, barnens farmor och farfar har varit här och vi har hälsat på nyföding, åkt tunnelbana och buss och tunnelbana igen, varit på museum och ätit lång middag till sent in på natten. Idag gav jag mig F*N på att framkalla bilder på Molly från dag ett eftersom vi (läs: jag) inte har framkallat EN ENDA bild sen jag vet inte när. Förmodligen inte sen vi träffades. Nä precis. Inte ens bröllopsbilder. Det är liksom dags att ta tag i det.

Men så kom jag på att jag har en ny dator. Och att gå från PC till Mac är inte så bara. Därför har jag läst tutorials på iPhoto, organiserat bilder och lagt över från systemkameran till datorn fram till nu och nu är klockan snart 23 och sängen ropar. Jag kommer nog aldrig få en framkallad bild... Får stå och vifta med en datorskärm på Mollys student.

Bjuppar på en fin bild på stor tjej. Så mycket Molly i den här.

Det har hänt nåt med Molly

Hon måste ha tagit något slags utvecklingssteg nyligen och ut kom ett nytt litet barn. Hon fullkomligt bubblar nu. Allt ska pratas om och inget kan vara hemligt. Efter helgens spontan-övernattning hos mormor och morfar började hon helt plötsligt ropa efter "Peter!". Min pappa. Hon räknar 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 12, 14 och känner igen siffrorna 1, 2 och 3 när hon ser dem. "Vet du vad, mamma?" går hon runt och frågar men sen kommer inget mer. Försöker förklara att när man frågar "vet du vad?" så måste man berätta något så nu säger hon "vet du vad, mamma?... berätta!" istället. På dagis säger de att hon har börjat ta mycket mer plats, att hon gärna ställer sig upp på samlingen och berättar massor med saker. Tänk att hon lever ett eget liv med egna kompisar på dagarna, det gör mig lite tårögd faktiskt. Och så kan hon rita huvudfotingar, runt stor huvud med ögon och mun, fyra armar och två ben. Ofta även med skor. Däremot så är hon som en liten skrikande mask om hon ramlar när vi är ute, då får man hjälpa henne upp. Fortfarande en riktig latmask när det kommer till grovmotoriken.

Idag hade hon skippat lunchvilan på dagis så hon somnade i vagnen på väg hem från parken (vi går ofta till parken när jag hämtat henne på dagis). Vid middagen grät hon fram repetitiva "maaammmaaa" första kvarten, sen åt hon upp sina makaroner efter lite avledande ap-lek. Måste älska henne ändå.

Ny vecka, nytt liv

Eftersom jag har immunförsvar noll komma noll tyckte min kropp att en öron-hals-host-kombo var fint att komplettera sjukdomshistorian med. Googlade cocillana+amning och fick ett icke glädjande resultat så nu knarkar jag värdelös noskapin.

Men jag är inte viktigast. Viktigast är att Otto fått behålla det han fått i sig i snart två dygn (det dröjde nästan ett dygn mellan kräkattackerna innan det) och att han ätit lite gröt för första gången sen i onsdags. Molly är lite förkyld men lycklig som få då hon spenderat ett dygn med mormor och morfar.

Jag och Mollsan på morbrors balkong för snart två år sen

Imorgon satsar vi på dagis och - håll i hatten - en liten promenad runt Kungsholmen kanske? Behöver frisk luft, röra på mig och komma ut och inspireras lite.

Megatråk

Molly hade ju feber i helgen och har varit hemma från dagis hela veckan. Idag var det meningen att hon skulle gå men hon sov så gott klockan halv nio i morse så jag hade inte mage... Och sen var hon jättettrött klockan halv ett och sov till fyra så hon är ju helt klart fortfarande seg. Och så går det magsjuka på dagis. Och så har ena däcket till syskonvagnet kapitulerat totalt. Alltför många uppförsbackar och anledningar för mig att stanna inne idag. Hade annars haft både en fika och en lekdejt att förlusta mig i.

Jag såg tydligen fel när det gällde Ottos tänder så nu är han officiellt en klenis igen. Däremot hamnade han på plussidan eftersom han sover 19-06 i sin stora spjälsäng (okej såhär - han har haft en minispjälis som funkat jättebra tills innan jul då han blev för stor, Molly har haft kvar den stora spjälisen och vi har inte fått tummen ur förrän i helgen att köpa en växasäng till henne).

Usch hörrni, såhär ubertrist blir det när man är en råtta i en lägenhet. Vill ut och göra lite kul saker och framför allt prata med andra vuxna människor. Leka med Lego har sin charm... i ungefär fyra minuter. Och inga bilder har jag heller.

Helgen som kom av sig och sen styrde upp sig

Det började kanonbra i fredags med lekdejt hemma hos oss. Sex barn och tre mammor. När alla gått däckade Mollsan och på eftermiddagen var vi ute i parken jättelänge. Igår hade vi bokat mormor och morfar för lite barnvakt så jag och Jens kunde åka iväg och spendera en förmögenhet titta på lite möbler, färg och tapeter till lägenheten som glömdes bort. Alltså vår. Vita väggar har fått en ny innebörd. Vi lyckades beställa en fet Stringhylle-kombination och sen hittade vi vår favorittapet men fick gå ifrån färgaffären med bara en liten provburk efter att vi fått höra priset. Det känns inte försvarbart att spendera fem tusen på en vägg liksom. Vi vände hem till grötmonstret och (vad som visade sig vara) febermonstret. Bara att boka av fyraårskalaset och ta på mysdressen för en hemmakväll (men först drog jag med mig mamsen till IKEA).

Lilltjejen äter fil och puffar i soffan.

Imorse vaknade Molly med täppt näsa och mitt i eftermiddagsvilan vaknade hon och kräktes. Ynklingen. Men pappa Jens var det inget fel på så han fick åka iväg och hämta en ny säng vi ropat in på Blocket till det febriga barnet och eftermiddagen har därför gått i ommöbleringens tecken. Byrå ut ur vårt rum, Mollys spjälis har nu blivit Ottos och står i vårt rum, in med Mollys nya säng och sen lite annat fix.

Nu ikväll somnade hon i soffan framför Emil (eller Imel som hon säger, tänk er rysk brytning på den haha), ett klart sjukdomstecken när det gäller henne. Och jodå, 39.8 visade tempen. Amen jag smäller av, hur hon ens står på benen är ett mysterium...

Nu laddar jag inför en måndag med sjuk dotter och sovvägrande son. Han är makalös, vi som hade det så lätt med Mollytrollet står helt handfallna. Och chockade. Men mest trötta...

Mysfredag

Jepp. Världens mysigaste fredag. Bara jag, Molly och Otto hela dagen. Vi har åkt tunnelbana. Lekt på Kulturhuset. Ätit korv. Sovit i vagnen. Promenerat hem. Fyllt på luft i tomt däck två gånger. Lekt med leksaker. Ätit äpple. Haft bajsfest. Ätit pizza. Myst och skrattat i soffan.

Molly somnade vid 21 och nu är det dags för världens tröttaste mamma att däcka bredvid liten man.

Liten pappa är borta ikväll. Han har magnetröntgat sitt knä idag för att se hur de ska laga hans trasiga minisk. Miniskel? Skitsamma. Den är trasig och måste fixas.

Imorgon blir det bebismys. Yay!

Regression

Vi har börjat ge Otto smakisar vid lunch och trots att alla säger att man inte ska ge vatten så gör jag det. Och han älskar det. Han får det i en liten nappflaska och gissa vem som nu har slutat dricka vatten ur glas...

• iPhonebloggat •

Prosit

Molly har nyst och nyst och nyst ända sen hon vaknade efter vilan idag. Otto är täppt i näsan fortfarande och får näsdroppar med jämna mellanrum. Själv har jag en minimal blåsa på läppen som jag hoppas inte utvecklar sig till nåt vidrigt. Helt klart är väl att nåt virus letat sig in till oss och därför fick vi ställa in kvällens bebismys med nyfödde sysslingen. Sorgligt men ännu sorgligare hade det varit att släpa med sig rs-virus eller liknande. Är bara att inse att livet med småbarn är oförutsägbart.



Otto fick en urkul gåstol i julklapp som Molly är snabb på att demonstrera.

• iPhonebloggat •

Vad Molly inte ville idag

* Klä på sig ytterkläderna (no shit)
* Gå hem från dagis
* Vara kvar på dagis
* Gå till parken
* Åka pulka
* Sitta i vagnen
* Gå själv
* Bli buren

Promenaden hem från dagis gick som en dans.

Vill inte

Nytt i Molly-land: vill inte. Väldigt kul faktiskt för hon vill precis ingenting.

Något annat som eskalerat den senaste veckan är rädsla. Inte lika roligt. Hon går runt och pratar om att saker är läskiga och försäkrar oss alla om att "inte farligt flygplanet/tåget/tomten". Inatt hade hon drömt en mardröm och låg och gallskrek med händerna för öronen. Har en teori om att detta har med fantasi att göra.

Och så vill man ju stanna tiden. Det är fantastiskt att se världen ur en 2-årings ögon!


• iPhonebloggat •

Status i stugan

Än så länge har Mollsan varit feberfri. Hon hostade mycket i natt men idag känns även det som ett minne blott. Idag har vi tokmysigt inne, man får ju rysningar bara man tittar ut genom fönstret. Bullerbyn, stoppa i diskmaskinen och göra pannkakor har varit förmiddagens aktiviteter. Nu sover båda kidsen så jag funderar på om jag ska 1) sova eller 2) duscha... Blogga ligger inte på listan som ni ser.

Hej mano!

Har avverkat en elak bacill nu. Räddningen var tiden med huvudet mosat i kudden mellan 6.40 och 7.50 i morse. Tackar mannen för det. Idag har vi (jag, Otto och Molly) varit på bvc, lunchat med min farmor, promenerat bland gula höstlöv, fikat med barnens mormor och morbror i deras nya lokaler och nu på kvällen sanerade jag dubbelvagnen. Hittade tre pet-flaskor, en av Mollys tröjor som jag letat efter länge, en regnponcho från Skansen och ruttna löv från Rålis. I måndags lämnade jag Molly i mjukbyxor och orkade inte ens bre en macka till lunch. Jag ÄR manodepressiv, det KAN ju inte vara något annat. Har för övrigt tio fullbokade dagar framför mig och aj löv it.

/lite störd men ganska i gasen

Blöjor och garv

Efter dagis sitter vi och ritar och bygger Lego på Mollys rum. När Molly hittar Harrods-katten smiter hon ut i vardagsrummet och babblar. Jag hör orden bajsat och blöja och går ut för att kolla om det är dags för ett byte. Men tydligen var det bara katten som behövde ett litet byte.






Molly fick en miniblöja som blivit över efter Ottos maratontillväxt och tillsammans såg vi till att katten blev torr och ren. Att jag missat att byta blöja på den här katten i två år är en katastrof i sig...




Otto låg bredvid och jollrade. Han är kittlig den där Ottomanen, något jag tycker är oerhört kul. Så jag stoppar ner näsan mellan revbenen och ruskar till. Otto skrattar. Skrattar! Ett sånt där riktigt härligt babyskratt! Sen gjorde han det ett par gånger till innan han bytte approach och satte igång med kvällsskriket.

Jag dog en smula efter dagens två sötchocker. Sen dog jag en smula till när Molly ramlade två gånger på det hala badrumsgolvet så det bara tjöt i kaklet. Jo men man känner sig som en BRA mamma då.

Porträtt

Likheten är slående!

Nu blire sådär trist igen...

Jag har helt missat dagens valchock/-kaos/-raseri för jag har haft fullt upp med kombinationen sjuk tvååring och helt normalt krävande tvåmånaders bebis. Igår märkte vi att det var kladdigt runt Mollys öra så idag blev det en tur till farbror doktorn. Känns skönt att man är något av en kändis på barnsjukhuset Martina "det var ju så länge sen du var här Molly så nu måste vi väga dig igen". Japp, nu är dagis igång igen liksom. Resultatet blev lite oklart, vi fick örondroppar och besked om att avvakta och se om hon får feber/blir sämre och då höra av oss igen. Nu ikväll har hon feber såklart så vi får se hur natten blir.

/en som hade hoppats på att öronen skulle klara sig liiite längre...

So far so good

Molly började gråta innan jag ens tagit fram hennes ytterkläder idag. Slutade när vi kom in i hissen. Var sur hela vägen till dagis, så fort jag pratade med henne sa hon "hej då". Det betyder alltid att hon inte vill ha en nära (säger hon det hemma så betyder det att blöjbyte måste ske inom kort). Hon grät lite vid avlämning på dagis men vinkade och slutade gråta innan jag gick. Då känner man sig mindre rutten.

På väg hem började det ösregna. Jag hade inte på mig den moderat-gula regnjackan.

Otto är förkyld.

Ikväll får vi besök av världens sötaste och goaste Götlaborgare!

Ni som är i Stockholm och inte har något för er vid 14-15 nångång kan ju gå på Vuvuzela-konsert på Sergels Torg. Ta med egen tut-strut. Det som är lite trist är att SD ska försöka störa den här konserten genom att hålla tal samtidigt. Osmidigt. Men ärligt talat, det viktigaste detta val är att se till så att det partiet får så lite att säga till om som möjligt. Upp till kamp kompisar!

Idag

• har jag gått med en gråtande 2-åring till dagis i ösregn
• har jag gråtit i ösregn på väg från dagis
• har jag sett två tjejer gråta på tunnelbanan, ej i sällskap med varandra
• har jag fikat med bästa mammorna, några barn grät ibland.
• har jag promenerat hem från skrapan, mina fettceller grät förhoppningsvis
• har jag invigt min nya knallgula superfina regnjacka, no tears!
• har jag känt mig som en valstugearbetare när jag passerade moderaternas koja (tänk gul jacka)
• har jag gjort en hemlös glad när jag vände vagnen, växlade en hundring på sju-elva och sen köpte Situation Stockholm.

Molly grät när jag hämtade henne, hon hade dessutom ramlat och slagit upp läppen på dagen. Väl hemma var magsåret nära kan jag säga.

Jag har haft bättre dagar.

Molly bjuder på kesse

Bjudning i morgon-tv-soffan. Välkomna!