29 september 2011

Sista

Imorse när jag för sista gången som föräldraledig lämnade liten tjej på förskolan fick jag besked att vi får plats till liten kille i januari. Nu kan jag stryka "sätta Otto i förskolekö till januari" från helgens att-göra-lista. Sten borta.

Mormor hämtade sedan liten tjej från förskolan och jag och barnen blev sen bortskämda med middag och mys. Sen blev det en massa velande om Molly skulle spontan-söva-över eftersom morfar är bortrest och vi ändå är förskolelediga på fredagar men efter ett nappenåbääääää*-utbrott fick hon följa med hem.
Otto, vi sa faktiskt att vi skulle göra stora kinder...

*nappenåbääääää=nappen (vanlig napp) och bä (helt vanligt snutte-lamm). Aldrig det ena utan det andra.

27 september 2011

Avslutar dagen...

... med en son som skrattar i sömnen här intill. Han gör ofta så och det är underbart. Jag föreställer mig att han drömmer om mina fåniga tittut-lekar eller att jag stoppar ner min spetsiga näsa i hans revben. Gulliga, underbara, krävande och fina barn!


• iPhonebloggat •

Jessica Simpson är gravid

Glöm inte var ni hörde det först!

/avd. har gissat sig till kändisgraviditeter flera gånger nu utan att ha fått cred för det alt. onödigt vetande

Er tystnad talar

Okej så bara en (hejja Kikki!) gillar leotard-overallen. Men det skiter jag i, leo stannar och jag hoppas det retar gallfeber på någon i alla fall.

24 september 2011

Gick bananas, som man säger




Hit eller shit? Jag blir glad varje gång jag går förbi den där den hänger men ändå. Leo? Helt otippat.

23 september 2011

Idag har jag lärt mig

att man (jag) inte längre kan ta med sig sina (mina) två ungar till Kulturhuset längre. Inte samtidigt i alla fall.

22 september 2011

Upp som en sol och ner som en pannkaka (med lyckligt slut)

Idag var det andra gången jag var inne och smygstartade mitt nya jobb. Det ska bli så himla kul, är grymt taggad. Ska bara vänja mig vid apa-i-sardinburk-stilen på gröna linjen först. Herregud, den där avstängningen av blåa märks tydligt.

Ja. När jag jobbat klart och mött upp min bror som tagit över Otto efter Jens (livspusslet, membah!) vid lunch så tog vi en promenad in mot stan. Efter ett tag fick jag ett sms från Jens att han fått i sig jordnötter men att han var okej, detta händer nån gång per år och det brukar lösa sig av sig själv. Jag erbjuder mig att gå förbi apoteket och köpa antihistamin men Jens tycker inte det behövs så jag åker hemåt för att hämta Molly på dagis men när jag går av tunnelbanan ringer Jens och kan knappt prata eller andas. Han väntar på taxi för att åka till akuten men jag tycker kanske han kunde ringt en ambulans? Hursomhelst försöker jag ha kontakt med honom så länge som möjligt och till slut får han snabb hjälp på sjukhuset där jag sen hämtade honom fyra timmar senare. Hur synd om min man idag?

En himla kul förmiddag och en himla jobbig eftermiddag. Nu har han fått medicin och en adrenalinspruta att ha för eventuella framtida chocker.

Om det är Jens chock eller min chock återstår att se.

Vad tror ni?

Jag har varit skeptiskt men fan alltså... Det här kommer bli en grym film.

19 september 2011

Omvänd Murphy

Man söker jobb
Man söker jobb
Man får inte jobb
Man söker jobb
Man springer på intervjuer i fina kläder
Man får inte jobb
Man söker och intervjuas
Man FÅR jobb

Man får en man på halsen från ett stort fastighetsbolag som ringer och tjatar om att man ska komma och träffa dem och att man skulle passa SÅ bra där. Lägg till att jag under sommaren blev nekad en likadan tjänst på samma företag utan att ens komma på intervju.

Det är nu magkänslan ska kicka in. Den som jag inte lyssnade på en gång för fyra år sen vilket resulterade i ett kaotiskt halvår med ett rejält nedslående avslut som jag fortfarande grämer mig för. Den tjatande mannens attityd är dessutom halvtrist, en liten varningsklocka. När det kändes som allra bäst så kommer det här och får mig att fundera. Tänk om jag ångrar mig om ett halvår? Tänk om den här chansen inte kommer igen? Det känns ju så himla spännande med mitt nya jobb, verkligen jättebra. Men man vet ju aldrig...

Ja. Nä. Jag HAR faktiskt bestämt mig redan.

17 september 2011

Nöjd




Det blev så snyggt! Galet nöjd.

Just nu


Jag vet. Mainstream men ändå vill man ju ha det klassiskt. Hittade danska Farstrup-stolar på en antikaffär här på Kungsholmen, fick lite rabatt. Gick in på Svenskt Tenn och just igår var det 10% på allt elefanttyg i en hedrande gest till Estrid Ericson. Så otroligt vältajmat.

16 september 2011

Min morgon

04.04: *pling* jaha då var man vaken
04.05: vaken vaken vaken
04.19: min man ramlar in genom dörren efter en fest med jobbet
04.37: men vafan, har han somnat på toaletten eller?
04.38: undrar vad det står på aftonbladet.se...
04.42: nej, min man hade inte somnat på toa
04.43: ljudliga snarkningar från han som inte somnat på toa
05.02: toa, sa du det? ja, varför inte...
05.02.10: "någon" har spillt ett halvt glas vatten utanför toadörren
05.03: jaha, då ligger man här igen då...
05.22: wordfeud någon?
05:48: "da, da, da, da, da"
05.49: såja Otto, det är mitt i natten...
05.53: liten man får försöka sova mellan mamma och pappa...
05.54: ...men hahaha, trodde du det själv mamma?
06.30: Jens larm ringer godmorgon.

Ica Maxi öppnar klockan 8. Längtar!

15 september 2011

Glatt

Idag, den 15 september, fick jag jobb. Detta innebär att jag efter nästan fyra år borta från min bransch äntligen får ta steget tillbaka. Den 1 oktober får Jens börja föräldrajobba och jag får äntligen hoppa ur mysbyxorna. Jag är så himla glad, taggad och upprymd. Jag har fått jobb!!!


Ibland är det mysigt. Ibland är det svinjobbigt. Att föräldrajobba.

Bra deal




Om nån är sugen på lite Hepatit A så är det rea just nu.

14 september 2011

Vernis

Dagens inköp kategori lyxiga nagellack blev detta. Blue denim 607 från Dior. Älskar lyxiga nagellack, oklart varför.


Och så bjuder vi på legobiten...

• iPhonebloggat •

Klubba




Molly älskar klubbor, en liten svit från våra medelhavssemestrar där ungar får klubbor till höger och vänster... Idag på Norrmalmstorg. Vi har myst hemma ett par dagar bara för att vi kan.

Mitt försök att dra ner på kött går väldigt bra. Jag ska inte bli vegetarian men mycket mer medveten och göra aktiva val. Det känns bra.

13 september 2011

Inte ensam

Det verkar gå förkylning och feber lite överallt och vifta i intressevimplarna nu: vi har också drabbats. Har varit rätt dåsiga och förkylda i en vecka nu allihopa men igår vaknade Mollsan med 39,4 så det har varit två hemmadagar.

Pappan har ju såklart drabbats värst, manflu är inte att leka med alltså.

Over and out.

12 september 2011

Tio år

Jag känner så starkt för den där dagen för tio år sen att hela söndagen gick i en sorglig och nostalgisk dimma. Jag känner mig lite amerikaniserad eftersom jag bott i landet och dessutom semestrat där ganska mycket (inte minst har jag varit högst upp i WTC två gånger och hänförts av utsikten) men den 11 september 2001 kände jag mig mer amerikansk än nånsin. Jag trodde på allvar att tredje världskriget skulle bryta ut, vilket det kanske på ett sätt gjorde men inte så som jag föreställde mig det. Har läst på många håll om hur folk relaterar till 9/11 men måste säga att om ni vill läsa ETT skrivet inlägg i detta ämne så ska det vara



06 september 2011

Brunsås

Tittade på Landet Brunsås ikväll och nu funderar jag starkt på att kliva över på köttfria sidan. Till att börja med så ska jag drastiskt minska inköp av köttprodukter. Nu till varför.

Kycklingarna kommer till sin fina lada (ja den var fin och ljus och full med god mat) när de är ett par timmar gamla. Sen får de bo där och växa och trängas i sex veckor. Sen är det dags för avfärd till slakten och då kör de in en lång arm med en visp längst fram, som vispar upp kycklingarna på ett transportband mitt i natten. Kycklingarna är ju livrädda och nyvakna och det sjuka är att jag ser alla dessa ivrigt flaxande kycklingkroppar med Ottos lilla huvud på - de är ju lika ohjälpliga och skyldiga som en liten bebis egentligen. Jag är blödig och så men man fick se fortsättningen på den här slakthistorien och jag blir äcklad. Det känns inte okej att kycklingar ska tvingas bli stora på sex veckor bara för att vi ska vräka i oss, när en höna i naturen lever 3-5 år.

För en tid sen såg jag ett inslag på nyheterna om hur de kastrerar griskultingar utan bedövning. Även här fick den lilla griskultingen Ottos huvud monterat på sin kropp av min känsliga hjärna.


Stackars små älskade djur. Jag vill ta dem och krama dem och rädda dem från allt ont och snart är jag väl som den där kattkvinnan som söker dejt i det där youtube-klippet...