29 februari 2008

Bzzzzzzzzzzzz...

Igår köpte vi två (levande, än så länge) blommor till vårt kontor. Medföljande två flugor. Insåg vi idag. På förmiddagen var de helt vilda; flög runt och slog i tak, väggar och fönster. Kl 11.09 låg den ena flugan på golvet och gjorde buzzzzzande piruetter varefter jag transporterade den på en neongrön post-it-lapp genom ett smockfyllt lunchrum till altanen. I den varma solen tyckte jag att den skulle få livet tillbaka. Nu ligger den andra flugan på golvet och gör samma typ av piruetter. Blir galen av surrandet som kommer i 10 sekunders intervaller. Surrandet av en fluga som håller på att dö. Blir en ny räddningsaktion. Men vart f*n tog den vägen nu då??? Galen blir jag.

Gravid?

Ja, jag började fundera lite igår om jag verkligen är gravid. Magen har blivit ännu mindre svullen och alla symptom är borta. Men så kollade jag här och insåg att, jo, jag är faktiskt gravid! En flicka blir det och ingen annan än fotomodellen Fabio är pappa (sorry älskling, men jag visste inte heller om det förrän idag). Får väl göra det bästa av situationen...

28 februari 2008

100

Idag för hundra år sedan föddes min morfar i en liten fuktig stuga i Visby. Ingen vet vem som var hans pappa. Ingen vet heller om han egentligen föddes idag eller om det kan ha varit på skottdagen. Vi firar i alla fall hans minne idag genom att sätta ut, inte hundra men fyra, gravljus i minneslunden vid Lidingö kyrka. Vi får även passa på att vinka till min danska mormor när vi är där.

26 februari 2008

Picture perfect!

Några bilder från vår underbara helg i Vemdalen!




Magbild vecka 12+1

Den här bilden är tagen igår på kvällen, och eftersom den svullnar upp på kvällarna så ser den jättestor ut. Den är liiite mindre egentligen.

Vecka 13

Ojoj, nu börjar den svullna magen lägga sig och den riktiga bebismagen kommer fram sakta men säkert. Såhär säger de lärde om vecka 13:

Mamman: Nu är gränsen för den andra trimestern och då är det rimligt att gå upp 300-400 gram/vecka. Nu brukar illamående och den värsta tröttheten avta. Vissa kan redan känna fosterrörelser, men det är ganska ovanligt. Du kan märka hur livmodern börjar växa i en jämn takt. Magen börjar rundas lite. Din midja försvinner och du kommer antagligen inte i dina vanliga kläder längre. Även om det inte syns utåt kan du själv se skillnad när du är naken.

Barnet: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, men syret kommer genom blodet. Att fostret tränar att andas i vatten är bra för lungorna, från samma ögonblick barnet kommer ut och navelsträngen klipps av så måste andningen fungera perfekt. Vattnet trycks ut ur lungorna precis vid förlossningsögonblicket och från att vara vattenvarelse börjar barnet andas luft genom munnen och näsan. Mycket är färdigt och fostret koncentrerar sig nu på att växa. Huvudet växer däremot lite långsammare nu. Nu börjar de mänskliga dragen träda fram allt tydligare. Längd huvud till stjärt 74 mm.

Who?

Valley! Helgen var underbar. På lördagen blåste det storm. Vi stod med skidorna rakt ner i Nääsbacken men rörde oss ändå uppåt. Inte varje gång man får staka sig nerför en backe. Båda sittliftarna var stängda såklart men när vi satt på Anorak såg vi hur de startade upp Pass Express. Yay! På söndagen var det både mindre blåst och mindre folk. Men mer sol! Dessutom hade ett lager puder lagt sig i backen på natten. I backen (Hovde) låg också en kaputt pistmaskin. Drama, drama! Det bästa med helgen var ändå att Jens skidåkning släppte, nu väntar vi på morfars utlåtande i påsk.

Bilder kommer...

22 februari 2008

Meddelande

Vår hemtelefon har slutat spela elektrisk pingis.
Slut på meddelande.

Kändistvillingar

Ni som känner mig vet att mina favoritsidor på internet är People Magazine och X17. Jaaaaa, jag är lite paparazzi-besatt jag veeeet. Med speciell dragning åt Brittan. Men Brittan bidrar inte längre till babyboomen i Hollywood så jag har varit tvungen att vidga mina vyer. De senaste att nedkomma med avkomma är J.Lo. Inatt föddes tvillingarna, en av varje blev det!

Får ni mer begär på kändisbebisar så kan ni kolla på en söt liten Max här.

21 februari 2008

Georg

Jaha, ju mer man funderar på namn på den dära saken där inne ju mer inser man att det finaste pojknamnet är upptaget. Av min bror. Våra hetaste förslag just nu är Kevin och Melissa. Not.

20 februari 2008

Prayer for the weekend

Såhär lovar SMHI att det ska vara i Vemdalen i helgen. Alltså där vi ska vara. Det gäller att passa på så länge jag kan klämma i mig i några par skidbyxor. Får attackera brorsans kanske ;) Pappa är så snäll och lånar ut sin bil också, det är vi så glada för!


19 februari 2008

"Vi" har tapetserat

Här kommer lite bilder från söndagens nöje!

Nytt i hallen...

... och nytt i sovrummet!

Magbild v. 11+2

Här kommer den första magbilden. Jag tycker att jag ser tjock ut och ställer mig frågande till två stycken leverfläckar som jag aldrig sett förut. Men aaaaja...

Vecka 12

Trodde aldrig att det skulle bli vecka 12, men så plötsligt är den här!

Mamman: Risken för missfall minskar nu. Av de missfall som inträffar så sker drygt 90% före utgången av vecka 12. Illamåendet upphör för många. De flesta har ökat ett till fyra kilo (jag har gått upp 1-2 kilo, godkänt?!). Har du kräkts mycket kanske du till och med har minskat i vikt (I wish...). Det är helt normalt.

Fostret: Nu finns det mesta på plats och fostret koncentrerar sig på att växa. Det börjar växa hår på kroppen som ska skydda huden. Naglar har vuxit ut på tår och fingrar och har nu fått fingeravtryck. Den kan både öppna och stänga munnen och producerar flera egna hormoner.
Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar. All näring går via moderkakan till fostret så glöm inte att tänka på vad du äter och dricker. Längd huvud till stjärt 60 mm.


PS. Igår tog vi den första magbilden, kommer snart!

18 februari 2008

15 februari 2008

You got my heart beating like an 808

Så var det igår kväll i alla fall. Fixa ritningar, stressa hem, sitta i kö på E4:an (jag lärde mig inte av ditt misstag, mamma...), hitta parkering, in och toktrycka i mig fyra pannkakor med grädde och jordgubbssylt (mmmmmums), vips in i duschen, byta om, på med klänningen (som var något tajtare än jag minns den, vafaaan), på med stövlar, ut i bilen, hinna till posten för att posta expressbrev till Gävle, köra in i snöstormen Gunnar på Strandvägen, vidare till Bergwaldhallen för rysk ortodox konsert, tillbaka hem igen och inse att jag fått näsblod för första gången på 28 år, 3 månader, 3 veckor och 6 dagar (alltså hela mitt liv). Åh, hoppas Klutt inte får näsblod bara... Stackare.

13 februari 2008

Lost in Cloverfield

Gårdagskvällen innehöll både kvalitet och kvantitet. Jag mötte upp mannen i mitt liv vid 17.30 för en urromantisk middag på Kungshallen. Jag åt meze, sjukt gott. Han åt scampi som jag fick kväljningar av. Efter detta stod två stolar på rad 15 i salong 1 på biografen Rigoletto och väntade på oss. Cloverfield. Fyfan vad läbbigt. Men bra. Strax innan 20 klev vi ut på Kungsgatan. Vid den tiden i vanliga fall har vi knappt ätit middag. Grymt! Så vi gick hem och slukade det senaste avsnittet av Lost. Också läbbigt. Men bra.

Det bästa är att jag har ett litet minne av gårdagkvällen kvar i väskan. En halv rulle Center. Ooooh!

12 februari 2008

The final countdown

Jag hoppas att ni har noterat min nya ticker som jag satte samman med syster i minne. Ja, med tanke på flygplanet alltså!

11 februari 2008

Skrattanfall

Extreme Mario Makeover


Någon rolig typ har gjort nya mustascher till Mario. Urkul!

Vecka 11

Jag verkar ha missat ett par veckor... Oj då. Men här kommer lite info om vecka 11:

Barnet: Nu kallas den lilla för foster i medicinska termer. Det mest kritiska utvecklingsstadiet är över. Huvudet är nu rundare och ögonlocken är tydligare, de har redan öppnas och kan slutas vid beröring. Ansiktet är tydligt, utseendet formas och naglarna börjar växa fram. Händerna kan också stängas vid beröring. Nu är fostrets alla viktiga organ i stort sett färdiga och ska bara växa i storlek. Fostret har lika stor kropp som huvud. Vid födseln är huvudet en fjärdedel av kroppens längd. Fostret kan röra på sig. Fostret är ungefär lika stor som en normalstor clementin. Längd huvud till stjärt ca 48 mm.

Mamman: Det är fortfarande för tidigt för att du ska känna fostret röra sig men du kan känna din livmoder precis ovanför ditt blygdben. En del gravida blir mindre illamående efter elva veckor (I wish, snarare tvärtom). Nu börjar också blodmängden i din kropp att öka.

enfjärdedel

Nu är det bara tre fjärdedelar kvar. 209 dagar. Sen kommer bebben!

08 februari 2008

Yster


Idag kommer min syster hem. Min allra bästa syster! Min pappa kommer också hem, med samma flyg faktiskt, men han är ju mera hemma än borta så det är inte riktigt lika revolutionerande. Men att min globetrottersyrra kommer hem, det är inte lite det!!!

06 februari 2008

Hmmm...

Har vi några smygisar på den här sidan? Några små kusin-tassar kanske? Jag har misstänkt starkt sen en incident på en annan webbaserad sida för ett tag sedan att så kunde vara fallet. Idag blev jag ännu mera misstänksam... Om ni känner er träffade får ni ge er till känna NU!

08-54504080

Ring det numret och säg sen bara att ni ringt fel, vill veta butikens öppettider eller något liknande. De har trakasserat oss sen maj 2006, nu är det dags att trappa upp kriget en aning.

05 februari 2008

Släkt, vänner och stridstuppar


Nu börjar alla få reda på hur det står till med mig, mamma Jen och framför allt Klutt. I alla fall de flesta på Pappa Jens sida dvs Ohlsson-släkten. Ryktet sprider sig som en löpeld!

Nu är det bara Mamma Jens släkt som ska få veta på lördag.

Skönt!

Och för att citera en präst i Gräsö kyrka: Pappa Jen och Mamma Jen är stolta som två Peruanska stridstuppar!

04 februari 2008

Ett apelsin

Igår berättade pappajen om sin kollega som varje dag prick kl. 15 har fruktpaus och då alltid äter ett apelsin. ETT apelsin. Jag började ju asgarva (på ett besserwisser-aktigt sätt) men han stod på sig och fick dessutom stöd från oväntat håll: hans mor. De påstår envist att man kan säga både en och ett när det gäller apelsin. Jag tvivlar. Säger de också "det apelsinet" då eller? Nej, jag köper det inte. Vad säger ni? En eller ett apelsin?

01 februari 2008

Snart...

... ska Klutt få träffa sin farmor och farfar för första gången...