Tacksam

Det är, som så många vet, alldeles för lätt att ta det man har för givet. På sistone har jag dock fått anledning att flera gånger värdera mitt liv och min situation. Läser om mammor som har barn som vägrar sova och tänker på hur BRA jag har det som har fått en bebis som verkar älska sömn. Läser om mammor som tvingas föda fram sina fullt friska bebisar till en säker död i vecka 20 och blir så tacksam att vi fått ett fullt friskt, levande barn. Läser om pappor som bara dör utan någon som helst förvarning och vill springa hem till pappa mitt i natten och krama om. Har en bekant som gjorde en hemsk och ytterst osannolik förväxling av vitamindroppar och gifitgt medel vilket slutade med fyra dygn på sjukan och jag blir så glad att jag ännu inte varit med om någon Molly-olycka.

När man skriver i sin blogg så väljer man ju vad man vill publicera. Jag skulle t.ex. aldrig gnälla på Jens här inne, det ligger inte för mig. Har jag en jobbig dag så struntar jag i bloggen snarare än skriver av mig, så funkar jag i alla anseenden. Lider i tystnad som värsta martyren, haha!

Trist att man ska behöva andras olycka för att själv bli tacksam, men jag antar att det är så vi människor funkar. Jag vill inte gotta mig i andras olycka (hoppas ingen tar det här inlägget fel nu), men det har fått mig att tänka till en extra gång innan jag blir irriterad och tappar tålamodet.