Verkar som att det går bra för blogger just nu

Eh.
Nä.
Nej.
Njet.
No.

Suck.

En öm själ

Förväntar mig varken sympatier, reaktioner eller nånting. Vill bara skriva av mig. Jag har nämligen begåvats med en öm och känslig själ. Jag funderar mycket, på dagarna i tankarna och på nätterna i livliga drömmar. Jag funderar på både viktiga och oviktiga saker, sånt som bara passerar och sånt som stannar en stund. Detta kan ju låta fint och vackert och drömskt men i kombination med min vilja att alltid vara alla till lags, att aldrig såra någon och att alltid vara omtyckt samt min dumsnälla sida så kan detta vara en riktig personlighetsklyvare och framförallt är det ångestframkallande.

När jag var yngre lät jag mig bli trampad på av vissa i min omgivning, lät mig manipuleras och vika mig, göra saker jag egentligen inte ville med personer jag inte mådde bra av att umgås med. Mina armbågar var inte vassa nog och mitt skinn på näsan var alldeles för tunt. Jag har gråtit många nätter och försökt att bli tuffare för att må bättre. I en strävan att må bättre och få tillbaka självförtroendet åkte jag iväg på ett år utomlands vilket å ena sidan stärkte mig enormt men vissa omständigheter under det året gjorde mig nog ännu skörare. Det finns en anledning till att jag skulle vilja kasta en hink med bajs och spyor på Bertil Hult. Om man säger så.

Som vuxen har jag som de flesta både sökt och hittat min riktiga person. Varit vilsen och inte förstått varför jag stundom mått så dåligt, analyserat och funderat och kanske slutligen förstått. Jag sätter mig själv sist i nästan alla lägen, har byggt upp en attityd att det inte spelar nån roll vad jag går med på bara jag får vara med. Inte vara utanför. Jag böjer mig, anpassar mig och försöker vara omtyckt. Detta är ju ett vidrigt personlighetsdrag och det måste ju synas så tydligt tänker jag. Det måste ju märkas hur ambivalent jag är mot så mycket. Men faktum är att det enda jag bryr mig om är hur andra har det. Jag känner av stämningar och känslor i ett rum, kan på en millisekund nosa mig till hur det är.

Allt detta har ju också lett till att jag är oerhört dålig, ja usel, på att ta emot kritik. Blir helt stel i kroppen och darrig på rösten. Kan inte stå på mig utan får gråten i halsen och det spelar ingen roll om det är nån som står mig nära som kritiserar eller om det är nån som jag aldrig träffat förut. I skolan började jag såklart gråta om nån sa till mig.

Vilken jäkla klen personlighet alltså. Och nu har jag vräkt ut och in på mig själv på nätet. För utanpå syns det aldrig hur jag mår, jag är inte den som vräker ur mig alla känslor och tyckanden. Jag vill ju fundera. Pissigt. Jag vet ju att det här är en stor brist hos mig och jag jobbar på att strunta i vad alla andra tycker men jag kan liksom inte. Jävla skit.

Som ni förstår är det mycket som rör sig i mig just nu och all min energi är slut. Jag måste göra nåt åt detta, jag förstår ju det, men förmodligen kommer jag inte ta steget än på länge. Det viktigaste för mig är att de här ängsliga och känsliga "tyck-om-mig"-dragen stannar hos mig och inte ärvs i rakt nedstigande led. Är det biologiskt eller socialt betingat? Jag vet inte. Måste fundera lite på det tror jag.

Bajs-TV

Jag sållar mig till de som uttrycker sin oglädje över sommar-TV:n. Men för mig gäller klagomålet hårdvaran istället för mjukvaran för jag hade jag varit sjukt nöjd bara vår (3 år unga) TV hade funkat. Grrrrr... Ett alternativ hade varit att flytta ut TV:n från sovrummet till vardagsrummet men orka. Vi flyttar ju om 6 dagar. Nu får den nya lägenheten en ny TV istället. Och jag som också är en TV-apa, hur ska detta gå?

Det är andra gången den här TV:n går sönder. Samma fel. Det är en Philips by the way (å nej, nu kommer ju försäljningen dala för detta företag efter att jag outat dem här på min mastodontblogg).

Hörrni, ska vi inte ta och radera den 9 juni ur våra kalendrar?

Jag vaknade på fel sida i morse. Eller alltså, hur jag än vaknar på morgonen är det på fel sida. Ont i kroppen, trött som döden och less. Godmorgon solsken liksom. Men idag var det lite värre. Jens sticker till jobbet, medan jag och Molly (och svinkopporna som förökat sig över natten) åt klart frukost. Köket flyter och diskmaskinen är full. Höggravid mamma tömmer flåsande diskmaskin och tokstädar kök. Är lite surare nu. Molly lägger en lös och stor bajs i blöjan och blir svinsur när vi ska byta. Lycklig mamma. Jag tar en  rekorddusch och tar på mig något jag hittar, orkar inte besvära mig. Molly får kläder även hon. Sen hoppar (haha, skulle vilja se mig hoppa va?) vi in i bilen och beger oss mot mitt jobb för att hämta en usb-sticka med dokument på. Så jag har lite att göra när jag vabbar liksom. Why not. Molly somnar på vägen. Efter lite bus på jobbet åker vi till IKEA för att det tyckte jag lät som en bra idé. Lite lek, lunch och sen kunde Molly sova i vagnen när jag och min bror går runt och myser lite på det stora varuhuset. Det börjar med att det är svinlång kö. Molly äter upp 10 bokstavskex under tiden. Jag beställer köttbullar och vi hittar ett bord. Molly sår syn på lekhörnan och blir vansinnig när jag försöker sätta henne i  en barnstol. Vansinnig. Hela restaurangen stannar upp. Jag ger upp. Molly leker och tårarna brinner bakom mina ögonlock. Efter ett tag får Molly tydligen för sig att hon visst vill ha köttbullar (det enda bra-iga med dagen) och hon smaskar i sig dom men potatismos och lingon. Lingon får även den vita tunikan smaka. Jag har inget ombyte med mig. Efter lunchen blir det lite mer lek. Molly kräks lite mos/gräddsås/köttbulle i lekhörnan. Jag torkar av med den vita tunikan. Nu tycker jag att Molly ska sova i vagnen. Det tycker inte Molly. Min bror kommer, han köper några korgar men jag köper absolut ingenting. Sätter mig i bilen, vill ha ihjäl alla andra som åker på vägarna. Molly somnar, vi kommer hem och jag lägger mig med henne i vår säng. Två timmar av absolut avkoppling (och smärta såklart). Jens kommer hem och vi äter middag. Det ringer på dörren. Det är vattenläcka i vårt källarförråd. Allt är blött. Amen alltså ni hör ju. Vilken jävla pissdag. Over and out.

Oduglig

Jag är helt oduglig. Att jobba 80%, hämta Molly, hänga i lekparken och sen laga mat är absolut max av vad jag klarar av. Ont överallt, helt utmattad efter mardrömsnätter i flera veckor, halva ansiktet smärtar så jag vill kräkas... Need I go on? Hade bestämt mig för att vara positiv här nu framöver och jag försöker verkligen men jag ger upp. Vill lägga mig ikväll och vakna i vår nya lägenhet med min fina man och våra två underbara barn...

Host, prosit, plask

Vaknade vid 4-snåret av att lungorna återigen var på väg upp. Kvart i fem gav jag upp, tog ett gäng kuddar och la mig på soffan med några små tårar (är så trött på att inte få sova, alltid är det något som stör). Jens kom och la om mig med en filt och sen somnade jag om och snoozade till klockan 7. Sen började nästa härlighet: nysningarna. Oh. My. God. Trodde inte man kunde nysa så här mycket...

Tack vare alla dessa symptom sprang jag in på toaletten här på jobbet för att snyta mig när jag precis kommit hit. Tände inte lampan utan la bara (omsorgsfullt!) ifrån mig iPhonen på handfatskanten och vände mig om för att ta lite papper när jag hörde The Big Plums. Handfatet var av någon outgrundlig anledning fyllt med vatten (WHY???). iPhonen såg sin chans till vattenlek och rutschade ner. Häpp. Allt funkar utom högtalarna. Fin-fint.

Nu är det nog, hör du det Gud-jävel?

Utan svårigheter

kan jag säga att jag har haft en av de vidrigaste och mest utmanande dagarna i mitt liv hittills. Under gårdagen prioriterade jag minst först, d.v.s. MVC-besök och sen läkarbesök för Mollys öron. Själv hamnade jag sist, inget konstigt med det. Idag var det dags för mitt läkarbesök (hatar vårdcentralen, är så så så glad att Mollys mormor och morfar gett oss en försäkring med ett privat vårdalternativ inbakat) och vilken mardröm. Laddad med allt tålamod jag kunde uppbringa tog jag en långpromenad (i tid alltså, i meter är det inte mer än 500) till vårdcentralen med mitt ansikte som är halvt förlamat av smärta. Jag visste att jag skulle få vänta länge då jag först suttit en halvtimme i telefonkö och fått beskedet att komma på öppen mottagning. Gjorde en fuling och satte upp mig på en lista till en läkare som bara hade en person uppskriven på sin lista. Jaja, konstaterad öroninflammation (och förmodligen bihålorna också) och en dunderkur med penicillin. Förbi apoteket och sen hem. Väl innanför dörren brast det. Jag har inte gråtit så mycket på flera hundra år. Ömkliga tårar för att mitt huvud höll på att sprängas, att Molly hade förvandlats till ett monster, att mina förvärkar inte blir bättre och att jag bara är trött av att inte ha fått sova på flera nätter. Nu har jag skickat ut Molly och pappa att köpa pizza och glass. Att kombinera en rejäl infektion med höggraviditet och en 20-månaders rekommenderas icke.

pisskithelvete

I morse glömde jag att ta morgontabletten mot mastodonturinvägsinfektionen. Nyss märkte jag att jag glömt ta med halsbrännetabletter för tusende dagen i rad, trots att jag har köpt ett halvt lager av förpackningar och placerat ut överallt. Det mest irriterande är att halsbränna är det fjantigaste man kan vara med om. Oooo jag har halsbränna det är såååå jobbigt. Hatar't.

Var checkar man ut?

Igår morse låg jag i the twilight zone mellan sömn och vakenhet och drömde att jag åkte bil och mådde illa. Vaknade av att jag låg i sängen och mådde illa. Sen gick det som det gick. Låg däckad hela dagen, på kvällen tvångsevakuerades jag p.g.a. visning i vår lägenhet. Idag är jag slak och trött.

Skulle även vilja avsluta det här projektet som pågått i 30 veckor. Är less. Har haft sammandragningar sen vecka 20 och den härliga magsjukan har även bjudit på onda förvärkar. Fattar inte hur de har tänkt, ska det här verkligen pågå i tio veckor till?

Dålig dag

Började med att jag satt i väntrummet hos barnmorskan klockan 9. Två veckor för tidigt.

Molly har öroninflammation.

Jag mår kasst.

Det blir nog inget Dubai. Eller Mexico. Eller Aruba.

Pest, kolera eller visdomstand?

Fy fan, jag hade valt både pest och kolera framför den här förbannade tanden. Efter tre dagars Alvedon-knaprande och tre onda nätter kapitulerade jag och ringde tandläkaren. Han drog ut den på stört. Först var det skönt, för bedövat ansikte är lika med inget ont. Nu har jag jävligt ont.

Tvätt-Jenny strejkar från och med NU

Har väntat hela dagen på att få sätta på en maskin med vitt 60 grader. Det blir liksom aldrig av. Jag börjar stoppa in lite tvätt i maskinen, Molly kommer och "hjälper till" med att dra ut samma tvätt ur maskinen och så får vi gå och hitta på något annat innan jag hinner smita iväg och göra ett nytt försök. Så håller det på. Till slut fick jag ett andningshål och jag stoppade snabbt in all vit tvätt, fyller en liten boll med världens bästa tvättmedel (Grummes flytande, med lite doft av havsbris eller äpplen) och trycker på de rätta knapparna. Pustar ut. Efter nån dryg timme ska maskinen tömma sitt gamla tvättvatten och fylla på med lite nytt för att skölja. Det jag har glömt är att det är stopp i avloppet (ännu ett projekt... suck) och att man måste lägga ner tömningsslangen i toaletten. Detta innebär en fontän av smutsigt tvättvatten i badrummet. Jag springer in och åtgärdar. Och pustar ut. Igen. Efter ytterligare typ tjugo minuter börjar maskinen centrifugera, detta med ett lite annorlunda ljudackompanjemang. Jag går in och möts av detta:

Japp ni ser rätt. En röd tuschpenna. Bland den vita tvätten. Boven i dramat behöver vi inte ens nämna va? Är det för mycket begärt att allting ska funka NÅN GÅNG???

Utmattade...

Herregud. Jens släpade ju med sig magsjukan hem från Götet i söndags. Molly började kräkas natten mot måndag. Jag började kräkas i tisdags. Molly blev bättre trodde vi, men kaskadkräktes igen i tisdags kväll. Då hade jag precis slutat kräkas. Molly hade kissat en gång på två dygn vilket betydde premiärbesök på Atsrid Lindgren. Vi satt där mellan 22 och 02. Jag skakade av feberfrossa, tröttma, utmattning, illamående, magont medan vi matade Mollsan med 5 ml vätskeersättning var 5:e minut tills hon somnade. Halv två kissade hon ett par små droppar som kunde analyseras varefter vi fick åka hem. Igår var jag INTE vid medvetande, Jens fick vara hemma och ta hand om Molly.

Vilka jävla skitdagar, har inte varit magsjuk på många många år och nu hoppas jag att det går lika många till nästa gång.

Något som är riktigt underbart är att älskade Maria och Björn fick sin lilla tjej igår kväll!!!

För 36 timmar sen

började det åska. Det mullrar och blixtrar inte konstant men med jämna mellanrum. Är så trött på dåligt väder nu och dessutom har jag blekpanik för jag är inte ens hälften så brun som jag vill vara. Dessutom är det bara två stranddagar kvar. Blä.

Härliga nyheter

såhär på måndagmorgonen. Kul att man dömt sitt barn till ett liv med astma, cancer och whatelse.

Taxi Stockholm kanske missuppfattade...

...jag ville ha tillbaka min KAMERA inte min FÖRKYLNING. Blir så trött, jag har ringt och tjatat efter min kamera som jag glömde i en taxi i måndags varje dag nu men taxichauffören vägrar ringa tillbaka. Kan jag tolka det som att han tagit min kamera, med bilder på Molly och sysslingen, och åkt till varmare breddgrader? Vet inte hur mycket man får för en bättre begagnad digitalkamera på svarta marknaden men inte lär han komma särskilt långt. Skövde kanske?

Min förkylning däremot är tillbaka med besked. Har sovit två timmar i soffan ikväll, helt däckad. Imorgon åker vi till Gävle. Men först ska jag laga ett hål i en tand, som upptäcktes hos tandläkaren i morse. Oh joy, två dagar i rad hos tandläkaren! Tur att han har installerat DenTVision i taket så man kan ligga och se bilder från världens alla hörn. Snacka om att nån har fått en snilleblixt när de legat i en tandläkarstol. Men varför inte liksom?

Men strålande. Verkligen. Toppen

Jens kom hem från innebandyn med en FET fläskläpp. Han ser helt sned ut i fejset. Det var ju genomtänkt, precis vad man behöver sisådär 40 timmar innan vi ska gifta oss. Fan.

Snor

Hur mycket har man, i genomsnitt, i näsan? Jag är så förkyld så klockorna stannar. Varje gång jag nyser så lyfter taket en aning. Och så halsen. Och frossan. Har glömt bort hur det är att vara sjuk. Blä.

Men igår fick jag glass. Det är bra mot ond hals. So I've heard...

Men lipa då

Sitter här och klockan är tjugo i ett. Jag VET att Molly kommer vakna för nattmatning nån gång mellan ett och fem. Dessutom har jag ont i halsen. Så varför sitter jag här och läser om saker jag skrev för ett år sen? Varför ligger jag inte i min säng och sover? VARFÖR?

Ni kanske inte vet det här om mig men jag kan se in i framtiden. Det är sant. Jag kan se hur jag imorgon bitti kommer att hata mig själv för att jag sitter här nu. Okej då, det kanske inte kallas att se in i framtiden när det bygger på kvantitativa självstudier. Men sätter någon emot?

Nä just det.

Tom

Jag äter bra (okej lite väl mycket socker ibland). Jag sover bra på nätterna (tack för det älskade dotter). Jag promenerar varje dag och tränar på gymmet ungefär två gånger i veckan. Ändå är jag helt tom på energi. Det är som att jag går runt i ett hav med sirap. Min kropp värker och jag orkar knappt dra vagnen eller bära runt på Mollsan. Ibland får jag utanför-kroppen-känsla, som att jag är närvarande fysiskt men inte psykiskt. Och såhär har det varit i tre dagar. Vad gör man? Jag är så trött på att vara trött. Kanske är det oro för vår jobbsituation som gör det. Vad det än är så vill jag inte ha det längre.