Köp med dig pizza hem. Kaos!

Exakt så stod det i ett sms jag skickade till Jens vid halv fem-tiden. Otto har haft en av sina håller-du-inte-i-mig-så-skriker-jag-tills-luften-tar-slut-eftermiddagar. Alltid lika uppskattat. Jag hade förberett för att göra sista middagen från förra Lina-kassen (köttfärslimpa) men den fick åka in i kylen halvfärdig. Bättre lycka imorgon.

Blöjor och garv

Efter dagis sitter vi och ritar och bygger Lego på Mollys rum. När Molly hittar Harrods-katten smiter hon ut i vardagsrummet och babblar. Jag hör orden bajsat och blöja och går ut för att kolla om det är dags för ett byte. Men tydligen var det bara katten som behövde ett litet byte.






Molly fick en miniblöja som blivit över efter Ottos maratontillväxt och tillsammans såg vi till att katten blev torr och ren. Att jag missat att byta blöja på den här katten i två år är en katastrof i sig...




Otto låg bredvid och jollrade. Han är kittlig den där Ottomanen, något jag tycker är oerhört kul. Så jag stoppar ner näsan mellan revbenen och ruskar till. Otto skrattar. Skrattar! Ett sånt där riktigt härligt babyskratt! Sen gjorde han det ett par gånger till innan han bytte approach och satte igång med kvällsskriket.

Jag dog en smula efter dagens två sötchocker. Sen dog jag en smula till när Molly ramlade två gånger på det hala badrumsgolvet så det bara tjöt i kaklet. Jo men man känner sig som en BRA mamma då.

So far so good

Molly började gråta innan jag ens tagit fram hennes ytterkläder idag. Slutade när vi kom in i hissen. Var sur hela vägen till dagis, så fort jag pratade med henne sa hon "hej då". Det betyder alltid att hon inte vill ha en nära (säger hon det hemma så betyder det att blöjbyte måste ske inom kort). Hon grät lite vid avlämning på dagis men vinkade och slutade gråta innan jag gick. Då känner man sig mindre rutten.

På väg hem började det ösregna. Jag hade inte på mig den moderat-gula regnjackan.

Otto är förkyld.

Ikväll får vi besök av världens sötaste och goaste Götlaborgare!

Ni som är i Stockholm och inte har något för er vid 14-15 nångång kan ju gå på Vuvuzela-konsert på Sergels Torg. Ta med egen tut-strut. Det som är lite trist är att SD ska försöka störa den här konserten genom att hålla tal samtidigt. Osmidigt. Men ärligt talat, det viktigaste detta val är att se till så att det partiet får så lite att säga till om som möjligt. Upp till kamp kompisar!

Träna nacke

Sumo

Vägde Otto inför ansökan om barnförsäkring förra veckan. Nä men 6,7 kilo. Mannen var då sju veckor gammal. Storlek 68 i kläder och storlek 3 i blöjor sen ett par veckor tillbaka. Igår började vi med största mam-nappen, den som Molly fick kväljningar av tills hon var 10 månader. Alltså. Kan ju bara jämföra med mini-Molly men han är en jättebebis.

Sovskryt

Sluta läs nu om du blir störd av småbarnsföräldrar utan sömnproblem. Ottomanen somnade i min famn igår kväll vid 20.30, en halvtimme senare festade jag till det med att lägga honom i sin säng för första gången. 06.18 vaknade han och åt. Är inte det helt galet? Förmodligen en engångsföreteelse men ändå.

Smajl!

Otto och mamma är ensamma hemma när Molly och pappa är på dagis hela dagen. Känns overkligt, vad ska jag göra med all denna tid? Vi börjar i den möbel Molly hatade allra mest - babysittern. Kul tycker ottomanen!




Är extra glad idag då min fantastiska vän C fick en dotter igår! Grattis!

Återhämtning och uppladdning

Idag har vi återhämtat oss efter den galna födelsedagen. Lovade Mollsan en tur till parken men se helt plötsligt öppnade sig skyarna och regnet öste ner. Har alltså fortfarande inte invigt mina nya pjucks som jag förväntar ska ge mig slanka ben och fast stjärt på nolltid. En fast och välformad vänsterarm har jag i alla fall efter allt bärande på liten Ottoman. Idag har han fått sitta upp lite, både i sin babysitter (brun och rosa, hur ska detta sluta?) och uppstyltad på kuddar i Mollys kuddhörna. He likes.

Bildtema: luta åt höger. Skulle vilja påstå att Otto är stadig i nacken nu, men får väl revidera det påståendet lite. Han ler, bebispratar och tycker mycket om att ligga på mage och se sig omkring. Idag fyller han hela 6 veckor dessutom, lillkillen.

Kvällen har spenderats i Mollys rum, vi har rensat och sorterat bland hennes leksaker och kläder, inventerat inför hösten (shoppade loss på Zara i Palma förra veckan, oh my) och satt upp lite hyllor och tavellister. Nu är det bara gardiner, en schysst tapet och en ny säng innan hennes rum är helt klart.

Nu ska jag svepa ett stort glas iskallt vatten och ta med mig sonen (som däckat i soffan med en mössa neddragen över ögonen) in till sängen. Night!

Väckarklocka

Utan den här väckarklockan hade vi fortfarande sovit tror jag, men tack vare att han vaknade 9.37 i morse kunde familjen F släntra ner sist av klanen S till frukostbuffen.

Efter den arla morgonen tar Otto igen sig i loungesofforna i skuggan vid poolen. Livet är tufft just nu.

På plats

Och vi fortsätter att sabba för Ottos sexualitet med ett rosa parasoll.




32 grader i luften, 27 i både pool och medelhav. Fisken Molly övar hopp från poolkanten, helt vild.




Gratis wifi på hotellet. Hur grymt som helst.

Soliga måndag

Så härligt med måndag och rutiner igen. Eh. Not. Helgerna har ju blivit något av drömtillvaron sen man blivit tvåbarnsförälder. Mollys feber sjönk natten mot lördag, och på lördagen fortsatte den nedåt till att mot kvällen vara borta helt. Skumt. Tredagarsfeber har man ju hört talas om men endagsfeber? Nåväl. I lördags fick jag TVÅ timmar helt ensam på stan då jag gick och klippte mig, en lyx jag inte förunnat mig sen april. Ni kan ju tänka er hur jag såg ut, skämdes faktiskt på riktigt när jag satt där i frisörstolen.

Idag väntar besök på BVC med Ottomanen och imorgon: MALLIS!

No more Minny

Molly har länge kallat sig själv för Minny, men nu börjar det äntligen låta mer som "Molly" när hon refererar till sig själv. Just nu är hon inne i en period då språket utvecklas dramatiskt, hon experimenterar med ord och uttryck, försöker sätta ihop både två och tre ord och härmar många ord vi säger. Nyser någon så säger hon "prosit", ska nån gå så vinkar hon och säger "hej då, ses sen" och så kan hon besvara en fråga med ett enkelt "precis" istället för "ja". Ottos förehavanden är också intressanta att kommentera; "Otto sover", "Otto äter", "Otto vaken" eller "Otto bajsa" är det som förekommer (vilket även sammanfattar samtliga Ottos förehavanden vid tre veckors ålder). Vill Molly inte något så sätter hon helt enkelt "nej" framför; "nej wova (sova)" eller "nej Shaun" (att hon inte vill titta på Fåret Shaun, kan även bytas ut mot Pingu eller Alfons). "Wova soffa" förekommer flitigt nu på kvällarna.

Det är en härlig tid. Hon är ljuvlig för tillfället och är underbar mot Otto. Hämtar saker jag behöver om jag ber om det, utför enklare små uppdrag (stoppa in saker i köksskåpen, slänga skräp i sopen eller hämta blöja) och pussas med blöt öppen mun heeela tiden! Man vill stoppa tiden, ska verkligen försöka spara de här dagarna i minnet att ta fram gråare och jobbigare vardagsdagar.

Skrikfest

Tydligen hade Otto och Jens skrikfest till klockan 3 i natt. Tjejerna i familjen sov som små (söta) stockar. Detta fick jag reda på i morse och känner mig som en lite sämre mamma som inte ens rörde en mungipa när jag hade en illvrålande son tio centimeter från mina öron. Måste varit väldigt trött efter gårdagens springande upp och ner för backarna på Skansen.

I natt återgår vi till våra invanda sovrutiner tror jag!

Om att sova och äta

Vi är ju begåvade med en dotter som aldrig haft sömnproblem. Eller ja, nu de senaste veckorna har nattningarna emellanåt varit en mardröm men under spädistiden sov hon ju som en dröm. Ända sen den dag vi fick reda på att vi skulle få ett syskon till Molly har vi varit inställda på att våra nätter skulle vara förstörda för evigt. Något överdrivet men ni fattar.

Nu VET jag att Otto bara är tolv dagar gammal och att mycket kan hända bara de närmsta veckorna MEN den här ungen tar priset! De senaste nätterna har han sovit pass mellan fem och sju timmar. En natt fick jag väcka honom för att äta, mjölkproduktionen är ju inte direkt anpassad efter var tredje timme på dagen och var sjätte timme på natten (därav pumpen). Men hellre lite överfulla tuttar än en bebis som skriker en hel (eller halv) natt.

Jag tror mina barn är programmerade efter en mamma som inte kan hantera sömnbrist. Matbrist - no problem, men utan sömn blir jag inte en trevlig människa. Som sagt, det har gått tolv dagar på Ottos liv så mycket kan fortfarande ändras men äns så länge njuter jag bara...

Första vardagsdagen

Idag började Jens jobba efter att ha haft semester i en månad. Tanken var ju att Otto skulle komma lite tidigare än han behagade och att vi skulle ha gott om tid att äntra tvåbarnslivet tillsammans. Nu blev det lite hastigare. Och lustigare. Idag har Molly och Ottos mormor hängt med oss och vi fick den alldeles fantastiska idén att åka till Skansen. Vad vi inte visste var att skyfall väntade. Inte så mysigt och inte så mycket valuta för pengarna eftersom alla djuren också tyckte att det är mysigare, varmare och torrare att gömma sig under tak. T.o.m. sälarna tyckte att det var för blött för att sticka upp huvdet över ytan. Tappra är vi i alla fall!

På parkeringen slängde jag en hundbajspåse innehållandes Ottos överfulla blöja. Och en body. Att påsen även innehöll ett klädesplagg kom jag på fem timmar senare. Suck.

Vad vi gör

Vi försöker kombinera tvåbarnslivet med att komma i ordning här hemma. Tavla efter tavla kommer upp på väggarna, gardinlängd eftergardinlängd anpassas efter den mycket lägre takhöjden (bye-bye sekelskifteslägenhet liksom) och kartong efter kartong viks ihop och förpassas ner till källaren. Snart har vi ett riktigt hem att kalla hem.

Molly verkar uppriktigt intresserad av Otto. Så fort han vaknar och blir lite arg så springer hon och ropar "besis, besis!". Samma sak om det är en bebis som skriker på TV. Om Otto ligger och skriker kan hon också lägga på honom en filt och klappa på honom och säga "så, så...". Nappen (japp, vi började vid hela fyra dagars ålder!) hjälper hon också till med, lite hårdhänt kanske men hon vill ju väl i alla fall. Inga tjuvnyp än så länge!

Själv är jag trött ända in i märgen. Amningen tar så mycket energi, hade glömt hur jäkla matt man kan bli. Mjölken flödar i alla fall, Otto är mycket bättre på att ta rätt tag om bröstet så jag tror jag kommer klara mig utan amningsnappar den här gången - något jag verkligen är glad för.

Och Lactulos, maj gådd. Vet inte om jag vågar ge mig på den flaskan igen...

Otto

Efter ett par timmar under namnet Frank har vi nu bestämt oss för att det är en Otto som fick följa med oss hem från BB. Otto har funnits med som favorit sen innan Molly föddes.

Första natten på BB åt han konstant. Andra natten, natten till idag alltså, var lite bättre då han bara höll mig vaken mellan 1 och 5. Nu när mjölkleveransen har kommit med besked så sover han bara. Aj.

Jag var tvungen att stanna på BB i 48 timmar då jag (ovetandes) har haft GBS under graviditeten. Det enda jag har varit medveten om är en kraftig urinvägsinfektion i vecka 30, varpå jag fick veta att jag skulle få antibiotika under förlossningen. Ska fråga min barnmorska om det vid återbesöket, nu när jag läst på om GBS känner jag att det hade varit bra att veta om det innan... Vi mår bra i alla fall, alla fyra.

Jag är så extremt trött så nu måste jag försöka sova. Ska ladda in lite fler bilder på Otto imorgon!