Tidskonsumerande

Har sökt två jobb men jäklar vilken tid det tar. Eller satan, som Molly skulle säga.

Jens kom hem och räddade mig från haveri, nu är de i parken mina tre guldklimpar.

Ensamma mamman

Nu är det bara tjejer kvar i detta hem. Pappan och mannen (observera: samma person) är redan nere i Tyrolen och hinkar säkert kall österrikisk öl vid det här laget. Det är roligt för honom. För mig är det lite nervöst. Inte för att vara ensam med Molly utan för imorgon. Dagis. Och jobb. Ny kombo som jag verkligen inte behärskar. Jag har aldrig ens lämnat på dagis, bara varit med en gång innan vi skulle till barnmorskan. Det kommer såklart att gå bra, men det känns som att jag ska bestiga Mount Everest imorgon.

Arkivbild på babesen!

Taggad, peppad och sugen!

Nu händer det stora saker i vår lilla familj ska ni veta! Jag är i desperat behov av sol och värme just nu så jag lyxshoppar resor på nätet så det bara står härliga till. Det är karibiska drömmar på Aruba, all inclusive på Dominikanska eller femstjärnigt i Mexico... Till slut landade jag i Dubai. Relativt kort resa, lyxhotell på rea, långa stränder, varmt vatten. Jag och Jens var i Abu Dhabi i maj för fyra år sen och blev faktiskt väldigt förtjusta i konceptet. Då hade vi 46 grader i skuggan på dagarna, det vet jag inte om jag pallar med en 18-månaders i släptåg men kanske 30? Åh, jag vill! Jag vill! Om allt klickar med Jens nuvarande jobb och det nya (!) så åker vi nästa vecka.

Dags att utnyttja de otroligt generösa bidragen till bröllopsresa vi fick den 2 maj förra året!

Nä hörrni

Helt ärligt nudå. Jag kan knappt sova på nätterna för jag oroar mig för vad som kommer hända i januari. Vad i helsike ska jag göra då? Mollsan ska ju in på dagis, Jens jobbar ju på sitt uberviktiga konsultjobb, jag ... Det är här ni kommer in, jag behöver hjälp! Det finns nämligen inga jobb att söka. Eller jo. Det har funnits fyra för att vara exakt. Alla är sökta. Men så fort man klickar på skicka i mailet så blir ju hela livet en olidlig cliffhanger. Jag behöver alternativa exits. Exits från detta dekadenta liv som mammaledig (jag skriver mammaleid eftersom den här föräldraledigheten blev en enda lång mammaledighet. Mamma är bäst!)

Brutal verklighet

Börjar inse att i den riktiga världen - där vi bor - måste minst en av oss jobba för att det ska gå runt. Och eftersom Jens sumpar sin planerade pappalediga höst kanske jag ska passa på att jobba lite i sommar. Så nu försvinner väl jag in i jobbsökarvärlden ett tag. Ångeeeest...

I have a dream...

Så länge jag kan minnas har jag velat jobba med hår, jag lovar att mina Barbie-dockor och penntroll var de mest välfriserade i den här delen av den civiliserade världen. Mitt egna hår fick stå pall för diverse frisörexperiment, likaså min systers som var tjockt och väldigt lockande för flinka hårfixarfingrar. Min mamma fick en gång, med ren handkraft, slita en piggförsedd locktång i bitar för att rädda syster från en snaggad lågstadietid. Den bästa modellen av alla var däremot morfar; hans ögonbryn behövde såklart friseras med jämna mellanrum!

Numera klipper jag alla som vågar sätta sig i min frisörstol. Tro det eller ej, men min syster har faktiskt vågat sig tillbaka vid ett fåtal tillfällen. Den enda anledningen till att jag aldrig exekverat mina frisördrömmar är att jag som ung frisöraspirant lovade (verkligen LOVADE) min mormor att aldrig bli frisör. Det var trasiga ryggar, giftiga medel, händer som aldrig skulle bli sig lika. Löftet hållet.

Men. Med jämna mellanrum googlar jag "frisörutbildning" och drömmer mig bort. Björn Axén vill ha tvåhundratusen för att lära mig klippa hår. Toni & Guy ungefär hälften. Sen vaknar jag upp till verkligheten; ni vet den där med en kvarts miljon i studieskulder för en fin-fin ingenjörsutbildning som inte gör mig lycklig. Mitt hjärta slits itu!

Fredag

Vem älskar inte fredagar?!? Man har hela helgen framför sig och stämningen är liksom på topp. Idag är Jens på arbetsintervju och efter det ska vi gå en sväng på stan och uppdatera Mollys garderob lite. Den ungen vet hur man växer! Ska köpa på mig lite PoP-grejer tror jag, fick hem en bonuscheck och dessutom har jag 15%. Har en del bodys från H&M som jag inte tycker håller måttet kvalitetsmässigt för fem öre, de tappade både form och färg efter första tvätten. Men mycket har de som är bra också såklart, pyjamasar till exempel.

Angående jobb så verkar det vara en rejäl skjuts just nu, Jens har massor på gång och det känns jätteskönt. Hoppas han hittar något som han verkligen trivs med. Ni får gärna hjälpa till att hålla tummar och tår för honom idag!

Två vuxna, ett barn

Inget jobb. Så ligger landet sen igår. Men det fixar sig, det gör det alltid.

-Men trasmattor är inte båtmässiga. Trasmattor har man...
-På torpet
-Nu talar vi inte mer om det

Vadå jobb?

Hade ett mail som låg och blinkade så glatt när jag kom hem. Det var från en rekryteringskonsult som frågade om jag var intresserad av ett jobb. Det känns så otroligt långt borta att gå tilbaka till jobbet men samtidigt vet man ju hur fort tiden går. Helt plötsligt är det väl sommar igen... Har hittat ett annat jobb som jag tänkte söka också, låter superspännande! Så förhoppningsvis får jag väl springa på en del intervjuer i vår. Roligt!

Presenter från jobbet

Jo, jag nämnde ju att jag fick fina presenter från arbetskamraterna. Kolla in det här; stolen är målad av en tjej på jobbet. Hon är så otroligt duktig! Kan ni gissa att Molly (eller... ehum... hennes mamma) gillar Laban? Laban rockar!Någon mer än jag som tycker det är extremt drygt att föra in bilder på Blogspot???

Jobbe?

Jo, idag har jag jobbat. Hela 2008 har jag och en kollega arbetat med att införa miljöledningssystemet ISO 14001 och idag var det dags för certifieringsrevision. Snark-prat för vissa (men så sluta läs då!) men för mig var det här Dagen D (jobbmässigt i alla fall, Molly har redan snott åt sig årets D-Day). Och vi fick så mycket beröm! Vi fick t.o.m. två torra certifieringsrevisorer att dra på smilbanden.

Molly fick hänga med pappa (de var med på jobbet), och dotra trivdes alldeles utmärkt bland allt folk. Hon har hälsat på drygt 100 främmande personer idag, och har aldrig varit gladare. Mina tuttar har aldrig varit ledsnare dock, men jag och punpen hängde en kvart på toa och vips så hade vi ännu en måltid på burk.

Kollegorna hade skramlat ihop till sååå fina presenter, ska fota och lägga upp så fort som möjligt.

Jobbe?

Håller på att förbereda en grillkväll för 50 tappra medarbetare ikväll så det är lite mycket just nu. Men det är sommar, det är sol och jag har klänning på mig! Lycka!

Någon?

Någon som vill köpa ett datavaruhus med tillhörande rapportdel och portal billigt? Kanske rent av gratis till en början...?

Då börjar allvaret på jobbet...

...eller nej, inte nu utan snart. Säljstrategin a la moi skall presenteras för berörda partner. Så håll gärna tummarna mellan kl 17-20.

-"Baby needs new shoes" har fått en helt ny innebörd...


Ps.

Som tur är har vi iaf uppmuntande citat på vårt interna nät:

"To err is human, but to really f**k things up requires a computer"

Working 9 to 5

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när min chef berättade att de inte ska jobba med projektledning mer och att min tjänst därmed försvann. Så jag började med att gråta. Lite. Men nu skrattar jag bara. För jag trivdes ju inte. Efter konsultation med två mammor och en pappa ser situationen lite ljusare ut, det verkar som att Kungsängen får se min växande mage. Vi har även fått vår första lektion i hur Försäkringskassan fungerar tack vare en mycket klarspråkig Lena (tack!).

Vi har bestämt att vi ska göra det bästa av det här och bara se det positiva. Jag slipper vantrivas en hel vår, bara en sån sak! Och jag har betald ledighet fram till den 7 februari.

Inget ältande om detta tack, jag orkar inte analysera situationen. Nu vet ni, nu går vi vidare!