Medelhavet 2011

Varning för lång uppdatering från våra två underbara veckor i Spanien. Vi åkte mitt i natten från ett regntungt Arlanda med två trötta barn (resultat: de sov i princip hela resan ner) och landade i solen. Efter ett halvt dygn låg vi på Medelhavstid, vilket innebär att barnen är vakna halva natten och tar långa sovmorgnar (Otto vaknade runt 9 varje dag och Molly väckte vi vid 10.30 en dag). I övrigt körde vi på vår manjana-semester-stil och bara tog dagen som den kom. Levde loppan och bara hade det skönt.

Efter en veckas dekadens fyllde Otto 1 år. Samma morgon packade Jens och jag ihop oss i vår hyrbil och rattade mot Italien där min fina vän gifte sig med sin Italiano. Jag hade sån grym ångest-klump i magen kvällen innan vi åkte men det släppte så fort vi åkt. Efter att ha blivit inlurade i helvetesstaden Valencia stannade vi i Sitges och åt lunch med ett glatt gäng.

 

Jag var galet trött mot kvällen och efter att ha läst horribla Norgenyheter på McD i Nimes styrde vi kosan mot övernattning French-style i Cannes. Vi har lite dåliga erfarenheter av hotell i France och det här blev inte så annorlund. Suck - kan de där fransoserna lära sig nån gång eller? Dagen efter åt vi i alla fall en GRYM fransk frukost på Croisetten så Cannes - ni är förlåtna. Vidare på en svindlande vacker färd mot Italien och Finale Ligure. Ljuvliga vägar, såklart även längs hela franska rivieran. Bröllopet var vackert, middagen helt fantastisk och efterfesten galen.

Inga bilder från efterfesten (tuuur...) men den hölls på en beach-nightclub och det kändes som att vi fick uppleva Jersey Shore LIVE! Italianos alltså... Det roliga med den här klubben var också att det var gratis inträde, men när man gick in fick man ett litet visitkort som man var tvungen att gå med till ett litet bås, betala för en drinkbiljett (kille: 20 euro, tjej:15 euro) och få stämpel på visitkortet, sen gå med drinkbiljetten till baren och få dig din drink. För att sen KOMMA UT från klubben var man tvungen att ha ett stämplat kort. Det här hade såklart bröllopsparet fixat åt oss (något som en i sällskapet missat, därav vetskapen om proceduren). På söndagen passade vi på att stanna i Monaco som ju är helt utanför denna värld.

Sen stopp i Sitges igen där vi bjöds på fantastisk middag och fick dessutom sovplats och på måndagen kom vi tillbaka till våra älskade barn i vår lilla by. De hade ju såklart haft det jättebra (det var jag aldrig orolig över), och mamman och pappan fick en underbar minibrejk. De sista tre dagarna spenderade vi på beachen och ja... manjanan var igång igen.

Näst sista kvällen åkte vi till köpcentrumet där de har en liten nöjespark på terrassen. Molly hoppade studsmatta med sele, uppskattat.

Så. Det var dagboken från årets Spanienresa. Om två veckor åker vi till Mallis. Ottos fjärde Spanien-resa, det är väl inga konstigheter. Han är ju redan över ett år gammal. Någon som läste allt? Nä, tänkte väl det!

Sommarlov och semester

Man plockar bort alla rutiner
Man plockar bort alla regler
Man äter glass hela tiden
Man flänger i flygplan och bil
Man får busa hos mormor och morfar, farmor och farfar
Man är vaken halva nätterna
Man vaknar halvvägs in på dagarna

Jag måste få tid att sätta mig här och berätta om allt roligt och spännande och nytt vi gjort men jag hinner ju inte i detta sommarlovs- och semesterkaos som vi skapat. Men oj vad roligt vi haft. Livet kan inte vänta, datorn får helt enkelt stå. Men snart... Kanske!

Dagarna är dagarna...

För ett år sen gick jag och kände mig som en karaktär i måndag hela veckan. Varje kväll när jag gick och la mig så tänkte jag att kanske inatt... men så vaknade jag varje morgon med samma stora mage. I år är det en annan känsla - lite bättre med tanke på att frustrationen inte finns där - för vi vaknar till vårt sommarparadis igen och igen och igen. Det är mysigt och enkelt, vi äter när vi är hungriga, barnen får leka i sanden med mormor och morfar, vi badar massor och ja... Inte så mycket mer. Jag och Jens har hunnit med två löprundor i morgonsolen vilket är helt otroligt med tanke på hur mycket min kära make avskyr jogging. Nu laddar vi för vår lillkilles ettårsdag på fredag och det faktum att jag och Jens samma dag tar vår spanska lilla hyrbil bort mot Italien för ett liguriskt/svenskt/arabiskt bröllop.

Just det. Vi har ju åkt hit till Costa Blanca i 23 år nu och i princip aldrig varit med om att det varit några brännmaneter men i förrgår blev jag rejält bränd på båda vaderna i knädjupt vatten och idag (på en annan strand) var det massor av maneter (både brännande och icke-brännande). Grymt irriterande. Ont gjorde det också, sabla ting. Så nu ska man oroa sig för både stark sol OCH manetjäklar för barnens skull...

Min datorplats

För första året har vi wifi i lägenheten vilket underlättar för en smått internetberoende jag. Idag sitter jag och letar efter hotell längs cote d'azur eftersom jag och Jens ska bila till Ligurien på fredag för att gå på bröllop. Vi tar en solfri förmiddag men är snart på stranden igen.

Apropå stranden så är Otto ensam om att ha solskyddskläder. Alla spanjorer slänger konstiga blickar åt vårt håll. Molly smörjer vi med ett tjockt lager 50 och sen en baddräkt på. Min taktik var 20 första dan men då hände absolut ingenting, igår körde jag 12 och det gav minimalt resultat så frågan är om man ska gå ner till 8 idag? Åh vilka svåra beslut man måste fatta hela tiden...

Gran Canaria

I transferbussen på väg mot hotellet i Meloneras. Efter en stressig morgon där Molly kräkte ner bilen på väg till Arlanda och en lång dag på flyget var det jätteskönt att nästan vara framme. Vi var trötta och hungriga.

Ett fantastiskt hotell i Afrikansk miljö. Flamingosarna lyste på kvällen.

Stämningsfulla miljöer.

Giraffer.

Ser ni krokodilen?

Vissa pooler hade strand.

Det dröjde inte länge innan Molly dök ner i den kalla poolen. Mamma badkruka fotar hellre än badar.

Man ser hur mycket hon fryser, ändå vägrade hon sluta bada...

Redan första kvällen träffade vi Panchi som var maskoten till barnklubben. "Ajchi-tåget" kallade Molly det. Svårt att säga Panchi tydligen.

Dags att bada igen.

Otto och mamma hängde i skuggan. Det var lite kyligt, fleecefiltarna som användes som foder till matburkarna i resväskorna var nog det bästa vi packade ner.

På väg till middagen, Otto hade redan fått gröt på hotellrummet och fick somna i vagnen varje kväll.

Äntligen nya skor till Molly. Som vi letade. Min tanke var att hitta lite fina vår- och sommarskor till henne där nere men det fanns nästan ingenting. Dessa användes i badet och på dagarna. Vad vi däremot hittade hur enkelt som helst var en vattenkokare i reseformat så vi kunde göra Ottos gröt.

Vi tog en promenad mot sanddynorna vid Maspalomas men kom inte hela vägen med vagnen. Det blåste och var iskallt, den morgonen skrev jag "fryser ihjäl på Kanarieöarna" på Facebook och menade det.

Vattenruschbanan. Say no more.

Otto fick också bada lite. Med badtröja storlek 86/92 (!) från Polarn och solhatt som satt kvar ungefär tre sekunder.

Barnområdet. The place to be.

Vi målade med vattenfärger när poolen blev för kall.

Söt liten kille softar i loungefåtölj.

Tjejerna!

Molly ville absolut ha ansiktsmålning och satt väldigt koncentrerad och sammanbiten under tiden. Jag försökte få tjejen att måla en krokodil eller fisk eller lejon men hon (som målade) skulle ABSOLUT göra en princessa. Jaja.

Promenad utanför hotellområdet.

Panchi. Varje kväll klockan 19.30 var det minidisco som avslutades med Panchi-tåget.

Molly var där.

Hemma

Så gick det fyra dagar. Vi lyckades packa ihop hela taikonlägret vi tagit med oss till Grankan och komma hem i fint skick. En fantastisk vecka på alla sätt och vis, ändå var det skönt att kommer hem och sova i våra egna sängar på våra egna kuddar. Nu är klockan mitt i natten och imorgon väntar bus med två fina barn (mina) så nu är det den där sköna sängen som lockar.

Kommer snart igen, har bara inte varit så himlans bloggsugen.

Vi gjorde det

Om tre veckor tar vi våra små svennebananrumpor och sätter oss på ett charterflyg ner till grancan. Som jag längtar efter lite sol och värme, flipflops och sommarkjol, iskall öl och sand mellan tårna.

Hit ska vi. Samma hotellkedja som jag åkte till i december 2009. Men annat hotell.

Alla overaller, mössor, vantar och stövlar stannar hemma.

Tomt

I fem dagar har sex vuxna och fem barn samsats i vår fjällstuga men idag var det dags för alla utom oss att bege sig hemåt. Nån glömde en mobiltelefon och i tvättmaskinen låg en full maskin nytvättade kläder som inte tillhör oss men vad gör det? Vilka fantastiska dagar vi haft med fina vänner. Kunde inte önska mig ett bättre slut på 2010 och bättre början på 2011! När alla åkt tog jag mig ut i halvmilsspåret, sen tog vi med oss barnen ner till stammiskrogen för lite lunch.



Nu städar vi bort julen och förbereder stugan på vår sista säsong här. Nästa år hoppas jag att det är en ny och större stuga som julpyntas.

• iPhonebloggat •

Vackra vyer

Det gör inte ont i ögonen här. Om ni förstår vad jag menar...















• iPhonebloggat •