Bus

Jo, jag måste bara skriva lite mer nu när jag ändå sitter här (och badrummet är upptaget)... Molly har blivit så rolig, man kan busa med henne nu och hon fattar att man busar. Tidigare har hon bara tittat konstigt på en när man gjort sig till. Nu brukar jag ställa henne på skötbordet och sjunga (En kulen natt och Var bor du lilla råttan är favoriterna) och vid vissa tillfällen i låtarna borrar jag in näsan i magen på henne eller dansar fjantigt (ja, ni skulle se hur man larvar sig, det är astöntigt!) och då fullkomligt TJUTER hon av skratt! Likaså om man tar henne i famnen och kramar on henne lite lagom hårt samtidigt som man pussar henne på halsen. TJUTER av skratt igen! Och när man låtsas titta bort och sen tittar fram och säger "bu" jättehögt. Det är typ jätteroligt! En sån undebar liten bebis vi har fått. Tilläggas bör att när hon inte skrattar, äter eller sover så går 90% av tiden åt till att gnälla. Vi tror att det är tanden som spökar. Men de där skrattiga tillfällena gör att man glömmer gnället, undrar om det är en egenskap man får i samband med att man får barn?