Så var det vecka 37 och bara fyra veckor kvar till beräknad födelse. Magen har börjat sjunka lite, det märks på kvällarna att jag andas mycket lättare. Skönt! Däremot går det inte lika bra att köra bil längre, måste sitta med benen brett isär. Förvärkarna har börjat komma, ibland med besked. Sömnen störs mer och mer av molande värk, stickningar neråt ljumskarna och toabesök. Men jag känner mig, konstigt nog, inte särskilt trött. Ser fram emot förlossningen, men kommer sakna att vara gravid, att stolt bära på min mage och att konstant vara så nära mitt barn som det bara går. Försöker njuta av fulla muggar! Den blivande pappan är fantastisk, han fixar allt utan att klaga ens det minsta. Han är en klippa!
Bebisen: Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt (vår lilla Klutt ligger med huvudet nedåt, men var inte fixerad vid sista BM-besöket). Om inte, brukar man försöka vända det. Vikt ca 3 kg.
Mamman: Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat. 
1 kommentar:
snart kommer det en liten liten mus mus mus :)
Skicka en kommentar