22 augusti 2008

De olika stegen

Först var det förnekelse. Sen var det ilska och sorg. Nu är det apati. Snart kanske jag kan acceptera det?

För den ligger på tvären. Tok-tvären. Med ryggraden mot min ryggrad, huvud till vänster, rumpa till höger och ben och armar rakt framåt. I denna position leker bebisen väderkvarn. Ser lite roligt ut. Vi var hos barnmorskan imorse igen, och det är en klok kvinna vi har fått byta till. Hon satte ner mina fötter på jorden och fick mig att tänka i perspektiv. Tänka utanför min lilla värld av "buhu-min-förlossning-kommer-inte-bli-som-jag-har-förväntat-mig-och-allt-är-skit". Dessutom lovade hon mig att när jag väl ligger där med bebisen utanför min mage som kommer jag att strunta fullständigt i hur den kom ut. Jag kommer att uppleva att jag har fött barn. Och jag kommer inte att strunta i/avsky/vara arg på min bebis. Det lever jag på nu. Det sista hon sa var: gå hem och älta det här nu i helgen. Och jag som har tyckt att det varit dumt att älta så mycket... Har suttit på internet på kvällarna och hulkat för att jag tycker så synd om mig själv. Men vi får älta. Älta, älta, älta. Kanske kommer det funka, och kanske tror jag på att det kommer funka!

Ni får tycka att jag är dum och egoistisk och att det här alternativet är hur bra som helst och att jag inte fattar nånting. Men jag har faktiskt ställt in mig på en förlossning i nio månader och har nu haft fyra dagar på mig att ställa in mig på att de ska skära i min mage. Det tar lite tid. Men jag håller ut. Nu ska jag ta helg i alla fall. Älta-helg!

2 kommentarer:

C sa...

Inte är du dum eller ego eller något annat heller - det är ju för tusan något av en chockreaktion som du för fullt bearbetar, tror jag. Älta ut skiten och var förbannad och besviken - sen tror (och hoppas) jag att slutkontentan blir precis som bm säger - med facit i hand är vägen dit rätt ointressant. Men det fråntar inte dig rätten att känna den här sorgen och oron. Skönt att du fick stöd och bra att de är så vettiga när man behöver dem. Snart har du din lillklutt i näven, otroligt! Vi var ju nyss i vecka åtta!!

Anonym sa...

Det man kan undra är ju, hur får han/hon plats på tvären?! Det låter inte bekvämt. Nåja!

Ingen kan säga åt en hur man ska känna eller tänka. Det du känner är helt rätt, det är dina känslor. Andra kanske skulle känna annorlunda, men det är dom det!