Då är väskan nästan helt packad. Kamerorna är försedda med nyladdade batterier. Spjälsängen är bäddad. Bilbarnstolen står redo för avfärd. Investerat i kombi har vi gjort sen tre månader tillbaka. 38 hela veckor har jag varit gravid. Och inte en enda skulle jag vilja byta bort.
Den 27 december kissade jag på den där stickan som skulle göra oss till föräldrar. Efter en massa smussel på nyårsfesten arrangerad av oss kunde vi sen kläcka nyheten för vår allra närmsta familj. Då hade det gått 6 veckor. Mellan vecka 8 och vecka 16 (ungefär) led jag av lite illamående, men det rådde jag bot på genom ett konstant ätande.
Jag blev (tvärtemot många andra) väldigt pigg av att vara gravid. Jag är mer av en morgonmänniska än en kvällsmänniska av naturen, men helt plötsligt kunde jag vara vaken sent på kvällarna utan att bli tröttare på morgnarna. Snacka om underbart!
Ska jag sammanfatta graviditeten med ett ord så är det: underbart! Trots att jag nu sitter höggravid med ond rygg, onda fötter, svullna lemmar, dålig nattsömn och diverse andra krämpor så tycker jag att det varit hundra gånger lättare än jag föreställt mig. Det här är min grej, och jag hoppas att jag får vara med om det en gång till (minst, haha!).
Klutt har fått följa med på ett antal skidresor och även en flygresa till Spanien i maj. Då var jag i vecka 23. Tror att Klutt är en adrenalin-junkie som mor sin, det blir fart i magen av snabba bilar och bra glid i backen i alla fall! Över huvud taget är Klutt en livlig bebis i magen, det är sällan lugn och ro. Imorgon får vi se om det är samma karaktärsdrag utanför magen...
Imorgon ja. Eftersom trotsåldern redan satt igång så vill Klutt inte vara som andra bebisar. På tvären, det känns bra. Att vi ska bli föräldrar imorgon är svårt att förstå. Att greppa. Det går liksom inte. Jag har drömt så många gånger om att vi har fått vår bebis men att jag inte minns hur det gått till. Förlossningen har varit som en dimma. Dessutom har bebisen ofta varit ful och jag har haft svårt att relatera till den. Rysligt. Men imorgon är det alltså dags. Dags för oss att bli en familj. Att få träffa vårt barn, hälften Jenny och hälften Jens.
Snyft.
2 kommentarer:
Va fint du har sammanfattat din graviditet! Håller med dig om att det var lättare att vara gravid än vad jag trodde det skulle vara. Lycka till massor imorgon! Nu blir du mamma på riktigt!! Är väldigt avis på dig ska du veta. Skulle vara skönt att ha ett datum så att man visste när bebisen ville komma.
Lycka till än en gång!! // Ida "två blir 3" på FL
Liiip. Här rullar tårarna. Vad fint du skriver. I dag blir den bästa dagen i erat liv - det är jag övertygad om. Tänk vilket möte! Njut av varje sekund - även om jag vet att rädslan finns där och oron och allt det där andra. Men det här ögonblicket kommer inte tillbaka. Jag har er i tankarna, you bet. Jag ligger på tolvan samtidigt och kollar så att den här bönan mår som hon ska. Stor kram och lycka till - nu börjar äventyet - och det blir ett mångårigt!!
Skicka en kommentar