20 augusti 2008

Återhämtningen

Idag har jag bara gråtit en gång (hulkade mig igenom morgontoaletten) så det ser ju lovande ut. Blir säkert ett par krokodiltårar ikväll också, men imorgon kanske jag klarar mig utan morgonkrokodilen?!?

Hur som helst. Jag har gjort om den där gissningssammanställningen och döpt om den från "Vad och när" till "Vad" så nu är det bara könet kvar. La även till mig själv och min braiga hälft. Georg vann ju som sagt datumtävlingen och vinsten var att han får bli världens bästa morbror. Grattis!

Men jag har inte förlikat mig med tanken än. De ska skära i mig. Massor. De måste skära sig igenom sju lager varav det ena är musklerna, de tar bort urinblåsan innan de kommer in till Klutt och sen syr de fast den igen. Musklerna däremot syr de inte ihop igen. Sen ska jag ha mongo-ont i flera veckor och gå på smärtstillande. Och jag får inte bära mer än 3 kilo, vilket i princip kommer vara minimivikten på Klutt vid födseln. Jag vill inte ens kalla det för födsel förresten. Ingrepp är väl ett mer korrekt begrepp.

5 kommentarer:

Unknown sa...

assa, far man fraga hur jens mar (utan att negligera dig alskade syster)?

JenJen sa...

Jag tror att Jens mår sådär halvbra han också. Men han kan nog svara själv sen...

C sa...

Jajävlar... Det är ett stort ingrepp. Ett väldigt stort. Jag skapade en tråd när jag fick det här beskedet - en kring att jag är så jävla rädd för ks - och då fick jag jättefin respons från många mammor som dementerade smärtorna efter osv. Och jag har, om det nu skulle skänka några tröstande ord, flera av mina nära vänner som gjort snitt och alla de har faktiskt bra saker att säga - alla utom en, men där blev det akut-akut av helt andra anledningar och därmed inget planerat snitt. Äh. Jag ska inte babbla mer. Jag förstår, ENORMT VÄL, din oro och alla de där tankarna eftersom jag kånkar dem själv. Det här är väl ett sätt att också bearbeta mina :(
Förlåt att jag tar upp hela ditt kommentarsfält varje dag. Ältaältaältaältaälta...

JenJen sa...

C: Jag startade också en tråd, haha! Och så har jag helt själviskt sugit tag i ett par kejsarinnor (som vi så fint kallas, hatar det uttrycket) som fått agera bollplank och ångestdämpare. Ja, man ska nog vara glad för att det i alla fall är ett planerat snitt som väntar mig, har hört att många som snittats akut-akut mått ganska dåligt efteråt. Visst, jag mår dåligt innan men kommer i alla fall ha bearbetat mycket när bebisen väl kommit ut så att jag kan fokusera lite på lyckan då istället. Och du, du har varit till jättestor hjälp för mig. Det är så skönt att inte vara ensam i sina funderingar och känslor. Andra kanske tycker att det är larvigt att må såhär men det är faktiskt djupt deprimerande. Som du vet. Ja... älta är det bara förnamnet eller ;)

C sa...

Ja, kejsarinnor - visst är det lite äckligt!? Så där högmodigt inne på något vis - jag kände samma sak. Nå: Kejsarinna eller ej så är det bra att bearbeta innan, absolut. Och att få krisa lite - det ÄR en stor grej som inte bara kan viftas bort och ju mer man ältar, desto närmare någon slags verklighet kommer man (och dagarna går, dessutom, under tiden!). Om det kan hjälpa dig så be att få ett sånt stödsamtal på operationsavdelningen. Jag fick det och det var suveränt - jag hade en helt underbar narkosläkare (Anders Andersson) som tog sig tid att förklara och ffa lyssna på mig och mina rädslor och han visade dessutom förberedelserummet och operationssalen. Klart att det är läskigt - men för mig är det sjukt skönt att veta vad som väntar om det blir ett snitt. Jag vet hur det ser ut, var Patrik kommer att vara, vart de tar barnet osv. Och vet de att man är rädd och ängslig så kommer de ha en schysst ton i operatoinsrummet. Det går ju på några minuter att få ut barnet och sen har man det hos sig när man sys ihop. Fast det där vet du ju redan... (snark. snacka terapiält!). Jag har skrivit i mitt förlossningsbrev att de inte får prata "kirurgspråk" om det blir snitt - det klarar jag inte. När jag var på besök hade de gjort nio snitt dagen innan, sju dagen innan det och sex dagen innan det. Det lugnade mig lite (samt att han bekräftade att man kan snitta även späckmammor som mig utan att det blir stora komplikatoiner pga hull).