16 augusti 2008
Laddar
Jag försöker ladda för kvällen. Frågar Klutt vad h*n är sugen på för mat. Får inget svar (som jag inte heller fått de senaste 37 veckorna). Försöker bygga upp ett sug för lösgodis, jag bara SKA äta lösgodis ikväll. Men egentligen är jag inte sugen. Mat har nästan blivit enbart en nödvändighet sen jag blev gravid. Just nu tittar jag på älsklingen som lagar grabbig mat med händerna i en skål med kylskåpskall färs och gegga. Det gör tydligen ont p.g.a. kylan. Jag fnissar lite... Men vad sjutton ska jag äta då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Chokladpudding såklart! ;) Lyckliga du som fått ett sånt förhållande till mat - jag har ätit som en häst. Verkligen. Jag har haft en god rejäl aptit på riktig mat - kött framförallt - rött kött. Som tur är har jag inte gått upp så mycket i vikt (vilket enbart beror på att jag är grande sedan innan, såklart). Men jag hade hoppats att jag skulle bli en sån picky mamma som inte kan få ner något för att det "blir sååå fullt i magen på en gång": Ja, tjena - med tvärlägesbarn är det ju ingen platsbrist vid magsäcken direkt.
Pudding - not my favorite! Men en dajmstrut slank ner :) Men det lustiga i kråksången är att jag trots mataversion lyckats gå upp 19 kilo. What, liksom? Och nej, då var jag inte spinkig innan :)
Ah - men kroppen samlar ju på sig det den måste. Du behöver nog dina nitton - jag behöver dem inte för jag har dem sedan innan, så det är väl därför jag helt enkelt inte samlat dem. Men aptiten har jag haft, oh dear god. Och extra mycket i starten och nu på slutet - sista veckorna har jag drabbats av såna hungerattacker att det nästan blivit akut. Lite har det säkert att göra med att jag har diabetes och tar groteska mängder insulin och insulinet kan bidra en liten del, men jag tror även att tillväxten på barnet bidrar. Förmiddagarna, när barnet är som mest aktivt, är de grymmaste. Fram till lunch är jag hungrig HELA tiden. Sedan avtar det och resten av dagen är okej. Det känns helt sjukt för man vill inte vara feta hungerkossan. Lagom ska ju liksom vara bäst.
Diabetes låter inte alls särskilt kul. Men överhuvudtaget är ju maten och vikten knepiga frågor såhär i gravidtider. Jag försöker lura mig själv genom att intala mig att jag ska unna mig saker som gravid (vilket iofs kanske inte är så dumt) men man ska ju faktiskt försöka bli av med all extravikt sen också. Fast oftast struntar jag i det och unnar mig ändå. Särskilt dajmstrutar i miniformat, de bara slinker ner ju. Som en alvedon ungefär :)
Skicka en kommentar