Inga knasiga baciller i alla fall

Vi har precis varit hos doktorn med Molly, nervös förstagångare som man är. Under hela helgen när hon hade mellan 39 och 40 graders feber har hon varit relativt pigg och jag har hela tiden haft fokus på tredagarsfeber, men i natt och i morse har vi inte känt igen henne. Igår när hon skulle sova gick det bara inte, vi var inne och klappade och vyssjade säkert tjugo gånger innan vi la över henne i vår säng. Där somnade hon till slut men vaknade några gånger och var jätteledsen. Det enda som fungerade var att ta upp henne, vagga runt lite och sjunga och sen fick jag lägga mig ner med henne på bröstet tills hon somnade om. Att hon somnar på mage på mitt bröst har inte hänt sen hon var nyfödd... Morgonen började med att hon slukade 1,5 dl vatten och sen (nu ska ni få höra, it's a first!) en halv deciliter VÄLLING! Sen satt/låg hon och var helt apatisk i soffan och somnade igen efter en kvart. Det var då jag ringde läkaren och de tyckte vi skulle komma in så de fick titta på henne. Varken öron, hals eller urin såg konstigt ut så vi åkte hem igen, mycket lugnare. Tanken att hon ska ha ont i halsen eller i öronen utan att vi vet om det, när man KAN göra något åt det, funkar inte. Skönt att veta att allt såg bra ut i alla fall.