18 maj 2009

Inga knasiga baciller i alla fall

Vi har precis varit hos doktorn med Molly, nervös förstagångare som man är. Under hela helgen när hon hade mellan 39 och 40 graders feber har hon varit relativt pigg och jag har hela tiden haft fokus på tredagarsfeber, men i natt och i morse har vi inte känt igen henne. Igår när hon skulle sova gick det bara inte, vi var inne och klappade och vyssjade säkert tjugo gånger innan vi la över henne i vår säng. Där somnade hon till slut men vaknade några gånger och var jätteledsen. Det enda som fungerade var att ta upp henne, vagga runt lite och sjunga och sen fick jag lägga mig ner med henne på bröstet tills hon somnade om. Att hon somnar på mage på mitt bröst har inte hänt sen hon var nyfödd... Morgonen började med att hon slukade 1,5 dl vatten och sen (nu ska ni få höra, it's a first!) en halv deciliter VÄLLING! Sen satt/låg hon och var helt apatisk i soffan och somnade igen efter en kvart. Det var då jag ringde läkaren och de tyckte vi skulle komma in så de fick titta på henne. Varken öron, hals eller urin såg konstigt ut så vi åkte hem igen, mycket lugnare. Tanken att hon ska ha ont i halsen eller i öronen utan att vi vet om det, när man KAN göra något åt det, funkar inte. Skönt att veta att allt såg bra ut i alla fall.

3 kommentarer:

C sa...

Oj vilken oro. Vad skönt att ni fick visa upp henne i alla fall och att allt, trots allt, verkar ok. Hoppas hon kryar på sig snabbt.

Maria M sa...

Ja, oron finns ju där hela tiden när de är sjuk. Jag är likadan, bättre att kolla upp det i tid :) Här hemma har vi just nu en lite grinig Sixten, då det är 3 stora gaddar på väg...går förhoppingsvis över fort så han slipper ha ont. Hoppas ni mår bra! Maria

madeleine sa...

Usch, det är så jobbigt när de är otröstliga OCH sjuka. Men skönt att hon inte var allvarligt sjuk lilla Molly. Hoppas hon kryar på sig snart!

Såklart att du ska få följa med på vårt husbygge :) Fast jag vet inte riktigt hur bra jag kommer vara på att uppdatera bloggen... Jag är ju ganska kass på det just nu... men tiden och framför allt orken räcker inte alltid till.

KRAM