Den 24 september 2005 var jag bjuden på bröllop i Högbo utanför Gävle. Det var en gammal killkompis till mig som skulle gifta sig. Jag minns kvällen innan bröllopet väl; jag hade precis flyttat upp till Stockholm igen och hade en massa bagage som jag höll på att bearbeta. För att uttrycka mig milt så kan jag säga att jag inte var på romantiskt humör. Direkt. Nåja, på lördagmorgonen lånade jag pappas bil och hämtade upp några tjejkompisar för en liten roadtripp norrut. Bröllopet var vackert, brudparet lyckligt, och vi festade på tills baren stängde. Det var då jag såg de där blå ögonen och det lockiga håret. Jag föll som en fura. Sen den dagen har det varit vi, utan avbrott och utan minsta tvivel, jag hittade mig själv i de där ögonen och har aldrig mått så bra som jag gjort de senaste fyra åren. 
Självklart bjöd vi den dagens brudpar på vårt bröllop. Utan dem hade vi inte träffats. Idag svarade de JA! Dessutom med det lilla tillägget att fyraårsfrun vill ha gravidanpassad mat. Fantastiskt!
När jag tittar på de här bilderna så får man ju inte LITE ångest. Vad fan, jag KAN ju vara snygg, smal och brun. Varför är jag inte det nu då?
3 kommentarer:
*hihi* jag kommer ihåg när Jens kom tillbaka till Jönet efter det bröllopet... Hemlighetsfull som få dessutom! Dessvärre har vi fortfarande inte träffats, jag och JenJen, men efter allt jag läser här (och lille fågeln med lockiga håret som viskat i örat) så känns det som vi träffats massor. Ser fram emot dagen vi ses på riktigt!
Riktigt söta bilder!
Snygg och smal är du ju i alla fall och det bruna är ju lätt att fixa till.
Ett objektivt öga säger att du är både snygg och smal - men just den där lilla pikanta detaljen om brunbränd skulle ju kunna ha med årstiden att göra. (smart Cecilia tröstar! ;))
Skicka en kommentar