Har försökt bena lite i det här som har hänt på Karolinska Sjukhuset, intensivvårdsläkaren som sitter häktad för dråp på en tremånaders flicka. När man ser rubrikerna blir man ju bestört, det låter helt förkastligt. Att en läkare med uppsåt skulle ha mördat en för tidigt född bebis. Men så börjar man läsa lite mer ingående, och framför allt mellan raderna, om fallet och man inser att det uppenbarligen bottnar i ett djupt förtvivlat föräldrapar. Antingen har de haft en väldig otur med sina möten med vården, både under graviditeten och efter förlossningen (de har anmält sin barnmorska, en undersköterska och sin barnläkare för olika händelser) eller så är de ute efter att hitta den skyldiga till varje pris. Trots att det kanske inte ens finns en skyldig.
Jag vet inte, kanske hade man varit lika utom sig av förtvivlan och ilska och skulle gått över eld för att någon annan ska lida lika mycket som en själv. Men samtidigt så vill jag ju tro så pass mycket på den svenska sjukvården att jag litar på att de vet vad de gör, och att de inte riskerar ett någorlunda friskt barns liv. För vilket liv kunde flickan ha räddats till? Det vet man inte. Och som sagt, man vet säkert inte ens en tusendel av alla detaljer i det här fallet. Det ska bli intressant att se hur hela historien slutar.
1 kommentar:
Håller med, jag tror att läkare vill vårda och inte bära ansvaret för att ta någon annans liv. Men det är bra att det blir ett wake-up-call för alla som jobbar med sådana frågor och att det tydligt och klart formuleras hur man förväntas gå tillväga i sådana där extremt svåra lägen.
Man måste känna med föräldrarna och deras furktansvärda situation.
/L8
Skicka en kommentar