Gott nytt år

Ja det har varit tyst som i graven här ett tag. Vi har trotsat svartisen, varit i fjällen, treåringen har gått i skidskola, träffat dagge-dagmar, åkt bil igen och nu är vi ute hos fina vänner i skärgården och firar nyår. Så härligt, jag gillar att avsluta året och välkomna ett nytt. Hej 2012!





• iPhonebloggat •

Jag lovar, det var jättefint

I Järvsö hade de tänt marschaller längs hela genomfartsgatan. Och bästa macken lyste upp fint också.

• iPhonebloggat •

Kanske finns nån mer lämplig?

Vet inte jag. Skulle du chatta med Amy Poehler om räntan? DN borde kunna hitta nån mer lämpad tycker jag.


Ja, jag fotar datorn med mobilen. Problem med det?

• iPhonebloggat •

Imorgon skiljer vi oss

Pappan packar in barnen i bilen och åker till farmor och farfar imorgon. På fredag kväll återförenas vi i en 20-talsscen på en rökig och svart/vit tågperrong. Ser ni det framför er? Det jag funderar på nu är om jag ska helgardera och boka en bussbiljett också. Eller vilka är oddsen att SJ levererar?


• iPhonebloggat •

Bara jag?

Alltså adventskalender med paket varje dag. Fattar inte? För det första - köpa små skräpsaker bara för att? För det andra - varför? Jag fattar inte grejen.


• iPhonebloggat •

Skitföretaget Ownit

Jag har ett gäng företag på min shitlist som jag sparar inför framtida livsstilsval. Kan nämna att Noblessa, Skanska och Electrolux har givna platser där av olika anledningar. Adressändring finns också med men där har man liksom inget val, vilket är en anledning till att statliga institutioner ibland gör mig så irriterad.

Men idag ska vi prata om Ownit. OWNIT. Det största skitföretaget just nu. Igår mitt i "Så mycket bättre" så dog hela vårt system. System är lika med digital-TV, internet och fast telefon. Kollade driftstörningar på deras hemsida. Inget. Kollade info på deras facebook-sida. Inget. Så jag skrev en fråga på facebook men fick inget svar (tur att Telias 3G levererar och att man har en smartphone). Imorse öppnade kundservice klockan 10. Och det var ju en JÄVLA DRIFTSTÖRNING. Ja men hur svårt kan det vara då för en liten pissig person att lägga ut info om det då? Betydligt enklare än att en hel bostadsrättsförening ska felsöka routrar, modem, digitalboxar, fjärrkontroller, datorer. Så oerhört nonchalant och så oerhört dålig service. Klockan 11 gick systemet igång igen. På 25 timmar kunde INGEN liten människa som jobbar på Ownit lägga ut en liten notis.

Nu har vi inget val, utan är i händerna på den leverantör som föreningen har avtal med. Jo man kan välja Boxer men det är verkligen inte ett alternativ för det har vi provat. Ownit är en leverantör som jag aldrig kommer välja om jag har valet och jag kommer aldrig rekommendera det till någon jag känner. Om jag inte vill hämnas något grymt.

COM HEM - allt är förlåtet!!! Kom till oss.

PS. Om Ownit läser detta så kan ni ju förklara för vår 3-åring varför inte Bolibompa och adventskalendern gick att se. Lycka till. AS.

Dagens

Rotade runt efter ett par svarta strumpbyxor idag och hittade ett par långt ner i strumplådan. Lagom tjocka och framför allt. Rena. Drog på dem. Jädrar vad softa. Alldeles jättesköna. En söm fram och två över rumpan. Men vilken konstig passform. Ska de vara såhär? De liksom skär in under skinkorna.

Så idag har jag alltså på mig ett par strumpbyxor för gravida. Bak-och-fram.


• iPhonebloggat •

Stockholms sämsta sushi

I vårt hus ligger en sushirestaurang. Det är kö på lunchen men dött på kvällen. Här kan man få en vanlig jäkla svensson-sushi. Stora klumpar med alldeles för sött ris och noll finesser i övrigt. Igår gick Jens ner för att hämta upp lite middag. Jag ville ha 11 bitar men inga rullar, Jens köpte en vanlig 11-bitars och så tänkte vi köpa typ 5 bitar lax-sashimi eftersom Molly tenderar att käka upp all vår lax. Följande problem uppstod:

1. Man kunde bara beställa 13 bitar sashimi. 130 spänn. Nej tack. Men däremot kunde man beställa en vanlig 7-bitars med bara lax för 70 spänn. Ja det var ju normalt.
2. 11 bitar utan rullar. Näääeee... Hur menar man då? Efter mycket om och men så fick vi beställa det.
3. Vi fick 18 bitar LAX-SUSHI
4. Lax är min minsta favorit på sushibordet

Livet är för kort för dålig sushi.

Vårt luciatåg

Tre tappra själar vågade sig hem till vårt vattkoppssmittade hem för att se vårt enastående luciatåg. Allting var ju inhandlat och Molly har övat sånger i veckor till den här dagen så jag kände att det banne mig var vår plikt att ge henne ett luciatåg. Så idag har sjukstugan bakat 52 saffransbullar (min man, va?!) och så här såg det ut:

Inte så prickiga men fina va!

Otto har fått flest blåsor men mest på rygg och mage. En i ögat dock...

Hela luciatåget bjöd på skönsång. Otto var inte så imponerad men höll masken.

Lucia

Så himla mysigt, i eftermiddag firas Lucia på förskolan och Molly har en jättefin pepparkaksdräkt och lucialjus. Igår köpte jag glitter och en tomteluva till Otto eftersom han skolas in den här veckan. Så långt allt lugnt. Tills vi ska ta på pyjamas kvällen innan Lucia. Prickigt. Väntat i och för sig. Men ändå. Inställd Lucia och avbrott i inskolningen.


Såhär glada var vi i alla fall i helgen framför photobooth. Molly är en teaterapa framför kameran. Hej grimas!

• iPhonebloggat •

Enkla gröten

Här kommer ett tips inför tredje advent: gör risgrynsgröten i ugnen så slipper du hålla på och röra och bränna vid den där förb****de gröten varenda jä**a gång.

Ja, alltså tryck på hela meningen ovan så kommer du till receptet. Från mig till dig!

Tvätt

En spya i bilen i morse har gjort att jag har levt med tvättmaskinen idag. Ytterkläder, mammas jacka, bilstolsöverdraget, stolsskyddet, Ottos kläder. Tvätt tvätt tvätt. Och inget julmys för mig och lilleman hemma hos moster ute i obygden. Istället fiskbullar och ris till middag.

Så himla härlig lördag.

Killar är fjantar

Sånt här gör mig så ARG! Vi tjejer ska proppa i oss hormoner och må skit. Sen ska man skämta om att vi "har PMS hö hö hö".


• iPhonebloggat •

På semester i Sölden

Inte jag alltså. Barnens pappa. Jag och min mamma leker "mormor flyttar in", lite inspirerade av Berg. Vi började semestern med nattlig duschning av dotter och extra morgonpigg son. Nu ska jag sova och jag kommer inte återkomma med utförligare rapporter innan söndag då Jens kommer hem.

När är det min tur att få åka på semester? Ja, jag är avundsjuk. 

Syskonkärlek

Hur mysigt? De sover för natten, efter saga och mys. Tillsammans. Nära. Trygga. Älskade. Och lite suddiga.

Bosu

Jag är inte direkt en gymtjej men sen jag började jobba på mitt roliga jobb så har jag börjat lunchträna. Än så länge har det varit spinning (en gammal trotjänare), bodypump (som jag aldrig fastnat för men accepterat som bra träning) och den nya favoriten: BOSU! Det är grymt! En grym kombo av styrka, uthållighet, balans och cardio.

Så dagens tips är ett träningstips. Detta kommer INTE utvecklas till en träningsblogg.

Dag två

Vi var lite oroliga inför nattningen men vi hade pratat om det kvällen innan - att det skulle bli sista kvällen med napp. Inga problem enligt fröken. Och nä. Inga problem alls blev det. Hon tittade på mig med bus i blicken och frågade var nappen var när vi skulle läsa saga, men så svarade hon själv på frågan: tomten har ju fått den! I natt kom hon in och la sig hos oss och inte heller då pratade vi om nappen trots att jag såg ett litet utspel framför mig.

Idag på dagis hade hon stolt berättat om sitt äventyr och ikväll när vi skulle gå och lägga oss sa hon: jag vill INTE ha nappen. Så det är nog good bye nu. Vilken knäpp känsla ändå, för ni skulle bara ana hur tokig hon har varit i den där nappen. För bara en vecka sen sa hon bestämt NEJ när jag föreslog att vi skulle sova utan napp. Men så skönt! Jag tycker det ser så tokigt och trist ut med napp på stora barn, särskilt dagtid vilket vi haft som regel sen nåt år tillbaka att hon inte får ha.

Bara en kvar. En kvar som ska sluta med blöja och napp. Men han har två år på sig. Otto alltså. Om det rådde oklarhet i frågan.


• iPhonebloggat •

Slutet på en era

Förra året blev Molly hysterisk när vi skulle träffa tomten på nk. Den här veckan har vi laddat inför idag, skyltsöndag och tomtens första dag på varuhuset. I år lite speciellt eftersom han skulle få Mollys nappar. Det gick ju jättebra men hej ska vi inte ropa än. Vi har fortfarande nattningen framför oss...

• iPhonebloggat •

D and A

Måste väl upprätthålla min status som den oerhört välinformerade kändisuppdateraren och kan nu offentligt berätta att det är slut. Undrar om Ashton kommer skaffa sig två angels och göra obskyra utfall mot omgivningen.

http://m.people.com/newsitem.rbml?item=20536470

• iPhonebloggat •

Önskelista (eller fill in the blanks)

Om ingenting åtgärdas i min vintergarderob innan det är dags för skidåkning är risken stor att det är såhär jag kommer se ut i liftkön:

I min ägo finns skidstrumpor, stavar, handskar och hjälm. Underkläder också tydligen, men det var mest för att skona känsliga ögon. Min skidjacka är en Everest från jag-vet-inte-när i färg "gulnad vit". Mina skidbyxor är ett gammalt reafynd från Peak i färg "mountain army". Goggles? Pappas avlagda såklart. Pjäxor? Ett par gamla svarta slitna före detta uthyrningspjäxor som jag nog haft i min ägo i minst tio år. Skidor har jag hyrt. Inget fel med det, då får man ju alltid senaste modellen. Ni förstår ju vad jag önskar mig i julklapp. När det är dags för att åka på tvären så är det precis lika illa.

Håll tummarna för en ljummen vinter.

Om barn som pratar

Molly har börjat säga r. I vissa ord verkar det lättare att få till ett nästan rullande r numera, ngn allra oftast blir det fortfarande j. Hon känns så himlans stor när hon inte pjataj bebisspjåk, man får en liten tjuvkik in i framtiden.

En annan nyhet är också stakandet eller stamningen på första ordet ibland. Som en skiva som hakat upp sig.

"Mamma, vet du! Jag jag jag jag jag jag jag jag" och så vidare. Har läst på lite och tydligen är det vanligt i just treårsåldern då ordförrådet börjar bli stort. De har flera ord för samma sak och då kan det krocka i hjärnan när de ska bestämma vilket ord de ska välja. Lugnande men vi håller koll på det ändå...


Mamma och en "vila fjägil" som varit hos tandläkaren för första gången.

• iPhonebloggat •

Vår vardag i ett nötskal

För ett par veckor sen åkte Molly på årets första magsjuka. Hon kräktes när hon ätit men var glad och väldigt pigg i övrigt. Ingen annan blev sjuk. Vi misstänkte att hon fått i sig något olämpligt.

För två veckor sen fick ju Jens halsfluss deluxe med 40 graders feber. I samma veva åkte Molly på ytterligare en magsjuka. Samma historia som förra gången.

I natt kräktes hon ner hela sängen. Man orkar liksom inte. Och ni andra småbarnsmammor vet att alla beredskapstaggar åker ut på full styrka vid första kräkningen. Men Molly och pappa sov i gästrummet medan jag och hej-jag-får-alltid-minst-åtta-tänder-samtidigt-Otto sov i vår säng. Eller ja, sov och sov. Brutal väckning 04.45.

Otto har ett helsike med de där gaddarna. Nu är det hörntänder och kindtänder som kommer. Så snart har han dubblerat antalet sylvassa.

Senaste tillskottet i snacket är sen sång: mambambamb-yeah yeah yeah. Mambambamb är alltså tandborste. Hej Bolibompa-morgon!

Och godnatt trötta morsan. Just det. Dagens kräk är lika med noll. Vad händer?


• iPhonebloggat •

En snackis

I fredags kväll sa Otto sitt tredje ord (förutom mamma och pappa då). Glass. Eller det låter mer gdass men solklart ändå. Glass liksom. Vi har varit hos farmor och farfar i Gävle i helgen och igår så pekade han på lampan i badrummet och sa euh?. Jag sa lampa och Otto sa bamba. Sen har vi börjat förstå att Otto säger hjälp när han vill något. Typ komma upp ur matstolen eller fixa med nånting. Hääällll låter han då och det känns helt logiskt för vi använder det ordet väldigt mycket; t.ex. ska jag hjälpa dig upp Otto? Så det är klart han har snappat upp ordet hjälp...

Det roligaste var att idag efter middagen så sa Otto just "gdass" och blev skitsur när jag sa att det inte skulle bli nån glass idag.

Det här med barn är ganska ballt ändå.

Sorg

Barnsjukhuset Martina stänger i februari och det är med stort allvar jag säger detta: hur ska vi klara oss? Det är ett fantastiskt ställe med fantastisk personal och finns alltid där när man behöver. Så sorgligt.


• iPhonebloggat •

Magkänslan

Är ju inte så bra. Här går man och aktivt väljer semper framför nestle och så får man detta. Fint. Kanon. Absolut tipptopp.

• iPhonebloggat •

This might come as a chock to some...

Men jag har tränat idag. På lunchen. Body Pump. Jag är svag som en vandrande pinne med benskörhet, skojar inte. Skivstången skulle räcka för mina sparrisarmar men självklart ska man slänga på ett par vikter. Kommer straffa sig, det kan jag ju lova.

Hur som helst så har vi ett grymt rabbaterat gymkort på ett riktigt bra gym genom jobbet. Passet idag började 11.30 och klockan 11.15 lättade min breda och platta röv från kontorsstolen. Dessutom är det många från jobbet som tränar och det finns en uppsjö av lunchpass att välja mellan. No excuses med andra ord.

Så imorgon blir det både hiss och rulltrappa då...

Såhär blev det

Utan man på gårdagens födelsedagsmiddag hos morfar. Utan man på kvällens 40-årsskiva, om jag ens kommer dit. Hotellet avbokat. Farmor och farfar avbokade. Varför? I onsdags när jag vaknade och skulle med 07-flyget till Malmö så vaknade Jens med 40 graders feber i vad som senare visade sig vara "svår halsfluss". Jens börjar väl så smått bli bättre nu efter tre dygn med monsterpenicillin, men inatt och på morgonen har Molly kräkts. I mormor och morfars säng.

Ja men hej hallå glammiga småbarnsliv!

Och VAR hörde ni det först?

Okej nu har det varit officiellt ett tag men jag har bara EN tillförlitlig källa: People Magazine. Min inofficiella källa är en sajt av en paparazzi-firma. Där får man veta allt först och sen väntar man på att People ska make it official. Allt som skrivs på People är sant. Yup.

/Inte alls kändisfixerad

Tio minuter senare: hahaha, nu fattar jag. Hon publicerade en bild på sig på twitter (bilden ovan) med texten: It's true - I'm going to be a mummy. Detta kommer alltså från kvinnan som sa att hon inte äter buffel när hon åt Buffalo Wings. Eller - haha - det där med tonfisken och 'chicken of the sea'! Nästan så man måste kolla lite på youtube...

71 dagar

HALLÅ!?! Är det bara jag som tycker att detta är helt sjukt? Jag är stum. Chockad. 70 miljoner rätt ner i avloppet. Tänk vilken fin sekelskiftesvilla i närförort man kunde få för de pengarna... Inte för att jag vill ha en sån. Jo det vill jag visst förresten.

Annars? Jag har svindyrt blått nagellack på mig och på onsdag morgon ska jag åka på tvådagars jobbresa. Molly har slutat helt med blöjor och på lördag ska jag och min man sova på hotell.

En dag

...när vindarna bär.

Började dagen med utvecklingssamtal. Molly är fin hon.

Lunch med kompis som helt plötsligt jobbar nästan granne med mig.

Jätte-uber-viktigt möte hela eftermiddagen som jag fick ta istället för min dubbelbokade chef. Jag hade inget att tillägga. Känns viktigt att påpeka.

Hem och byta av mannen som skulle iväg med sitt jobb. Som present fick jag ta över dotter som sovit 3 timmar och 15 minuter idag mitt på dagen (ja, hon är väl inte helt pigg med tanke på att hon hostar sönder nätterna). Hon somnade i alla fall runt 22.

Gäsp.

Det som jag har väntat på men aldrig trodde skulle hända

Okej, det kanske var lite väl dramatiskt. Men som vi har haft syskon som har bråkat här hemma. Eller bråkat, snarare varit avskyvärt elaka mot varandra. Som två motpoler, två magneter vända åt motsatt håll. Det har ibland räckt med en blick eller en enkel kroppskontakt så har det blivit ILLVRÅL. "Du får inte TITTA PÅ MIG OTTO!!". "Mamma, OTTO TOG PÅ MIG!!". Dunk, smäll, skrik och bråk. En dag tog Molly sats längs korridoren mot Otto som kom gående och knuffade honom så han flög baklänges och landade med huvudet i golvet. Man kan säga att en mamma blev väldigt, väldigt upprörd då.

Det har varit en tuff tid. En väldigt mammig son och en dotter som varit arg och ganska sur. Med rätta, hon har ju fått stå tillbaka lite med uppmärksamhet eftersom Otto varit så oerhört krävande. Vi har inte haft en storasyster som med stolthet och ömhet gått och klappat på sin lillebror. Första sex månaderna blev han ignorerad och de följande nio månaderna har han blivit attackerad.

Otto har ibland börjat gråta av rädsla bara Molly har visat sig.

Så man kan säga att storasyster har visat vem som bestämmer.

Återstår att se hur länge hon får vara herre på täppan.

Men. Och det var därför jag påbörjade detta! De LEKER med varandra. De TYCKER OM varandra. Det är långa perioder av lugn och ro och snäll lek. Det är fortfarande maktkamp om vissa saker men oftast så är det fint. Syskon. Som leker. Som skrattar. Kan det vara så att Otto har blivit en lekkamrat? Ja kanske.

Just nu njuter vi av att de är syskon som inte avskyr varandra.

En liten sten som lyfts från våra axlar.

Inte igår

Envis

Herregud människa, när ska du berätta? På ungens 18-årsdag eller?

Bildkälla: people.com

Förberedelser

Ikväll har jag bränt en skiva med barnmusik, sytt två små pås-figurer och fyllt med ris, skrivit ut en massa papper och förberett en redskapsbana.

Imorgon tar jag upp min karriär som gymnast för första gången på 16 år men denna gången med ledartröjan på mig. Gruppen? Min dotter och 18 andra 3-åringar. Jag ska dela på ledarskapet med en kompis vars son också ska vara med.

Så grymt PEPPAD! Nu sova...

Firat

Har firat födelsedag (min!) idag. Började med skönsång från fin 3-åring. Den känslan - att höra henne sjunga sådär är faktiskt obeskrivlig. Något man inte kan förstå förrän man upplever det, och för en oinvigd låter det nog både blasé och pretto. Men det är sanningen.

Ikväll blev det familjemiddag med de närmaste. Ett nytt begrepp i vår släkt som kommer där de som myntade det därmed tydligt visade att vi själva inte var en del av de närmaste. Så kan det vara. Bara att följa med i dansen. Ikväll blev det i alla fall middag och tårta som min hemmaman fixat. Jag har inte lyft ett finger i princip! Bortskämd jag.

Så nu är jag officiellt trettiotvå år gammal. Vilket i sig gör mig helt fallfärdig och trött. Men glad.

Tack alla ni som firat mig idag, både live och interaktivt. Avslutar med en tankevärd liten historia:

Herr A och Herr B var ute och gick. De mötte Herr C och Herr A hälsade men Herr C hälsade inte tillbaka. Då säger Herr B:
- Konstig person som inte hälsar tillbaka.
- Det gör han aldrig, säger Herr A.
- Men varför fortsätter du då att hälsa?
- Han ska väl inte få bestämma hur jag ska uppföra mig, säger då Herr A.

Håller huvudet högt och säger godnatt!

Tumstock

Bredvid mig på bordet ligger en tumstock och en linjal. En tumstock att mäta upp ett rum med, en linjal att rita upp rummet på ett papper med. Ja med hjälp av herr penna förstås. Vi går runt i vår lägenhet och vantrivs rent ut sagt. Helt plötsligt får vi tummen ur och gör ett ryck men slutar alltid för tidigt. Vi tappar sugen, helt enkelt för att vi inte gillar vår lägenhet särskilt mycket. Trist men sant. Så vi som egentligen är väldigt intresserade av inredning och färg och form bor i nån slags kvasi-inredd lya som har blivit som det har blivit. Jag kan stapla upp det vi stör oss mest på:

• Planlösningen (hej korridor!)
• Köket och vitvarorna i sämsta kvalitet tänkbara
• Badrummet (kräks på kaklet)
• Sa jag köket?
• Bänkskivan i köket (gaaaah!)

Allt utom planlösningen kan ju fixas. Men allt är ju nytt och inte fan river man ut ett nytt badrum. Det gör man inte. Så nu bor vi här och med jämna mellanrum får jag psykbryt på hur trist det är. Ingen själ och ingen kärlek nedlagt från arkitekter och byggare och det känns. Så frågan är nu om man ska lägga ner krut på detta boende och göra det supermysigt och fint och trivsamt eller om man ska hitta sekelskiftsvillan med renoveringsbehov i förorten.

I övrigt har Jens varit på konferens halva helgen, jag har hängt med barnens morföräldrar, a.k.a. reservartilleriet, och idag har vi haft besök av farföräldrarna som ville fira våra födelsedagar. Imorgon ska Molly få åka till läkaren och prata om sina lungor som tydligen vill ut the coughing way. Om det är tortyr att hosta själv så är det miljoner gånger värre när ens barn hostar så de kiknar.

Imorgon: jobb. Min jobbmobil dog i lördags, laddarmiss. Får se imorgon hur många missade samtal jag har. Med tanke på att NOLL personer ringde på den i onsdags och hela TRE i torsdags så känner jag mig knappt orolig.

Pan Am

Fasiken vilken bubblare, perfekt avslut på helgerna i höst. Vi gillar och önskar en smula att man kunde vrida tillbaka tiden till 1963. Classy.

Upp med händerna all som gillar!

El weekendo

Lördag. Sol och höstigt. Föräldrarna bestämmer sig för att åka långt ut i förorten och vädra citykidsen i skogen. I bilen på väg ut säger Molly: "när vi kommer hem från skogen vill jag sitta i soffan och titta på Toy Story 3". Jaha. Skogen var grymt. Vi såg en skalbagge som fick beundrare i ett par minuter. I övrigt fick vi vända vagnen när grusvägen övergått i grusstig som övergått i kullerstensstig som då övergick i kullerstens-/rot-/nedfallnaträd-stig. Medhavda hemstekta pannkakor avnjöts på en klippa med utsikt över vattnet och Svartsjölandet. Idylliskt och mysigt.

På kvällen åt vi middag hos mamma och pappa (som barnvaktade tredje barnbarnet Majsan). Mamma tror nog att det var hon som bjöd oss på middag men i själva verket gjorde jag den snyggaste bjuda-in-oss-själva-manövern i världshistorien.

Egentligen skulle vi varit hos barnens farmor och farfar i Gävle men där höll de sjukstuga. Vi avböjde.

Idag söndag. Soligt och härligt. Tidig lunch hemma sen somnade båda barnen i vagnen (!) (!) (!) så jag och Jens fick promenera och prata och dricka kaffe i lugn och ro. En sväng till en sugig liten Kungsholmsgalleria och sen en busstur till Lilla Essingen där vi provade en ny lekpark. En dagiskompis till Molly var där och parken i sig fick nog en stark 9 i betyg. Av 10. Hade de haft ett fik hade det blivit 10.

Varför finns det inga riktigt trevliga fik vid lekparker? Varför? Alla vet ju hur mycket pengar vi rika innerstadsföräldrar är villiga att lägga ner på en latte... Särskilt nu när räntan är så låg.

Obs. Ironi. Det där med VI rika. De andra rika ska det ju vara.

Nu har jag målat naglarna med mitt bruna lyxnagellack och snart sängen. Imorgon jobb. Peppen! Obs. Första gången jag använder uttrycket "peppen". Känner mig lite töntigare just nu.

Over and out.

Present

Palindromungen lämnar små presenter här och där. Leksaker i klädlådan. Kläder i leksakslådan. Och så detta - en liten present i badrummet:


• iPhonebloggat •

Hurra

Världens bästa man (min) och pappa (Molly och Ottos) fyller år idag!


Här är vi, äktenskapstycke?

• iPhonebloggat •

Sängen på köpet?

Förtydligande:
Påslakan 25.900
Örngott 25.900
Underlakan: 9.900

Nu ska vi se... Jag tar två örngott och en extra uppsättning underlakan. Det var till gästrummet. Till vårt sovrum blir det... Eh... Näää...

• iPhonebloggat •

Dubbel premiär

Jag har jobbat.

Molly har kräkts. Och kräkts. Och kräkts. Och kräkts. Och kräkts...


• iPhonebloggat •

Sista

Imorse när jag för sista gången som föräldraledig lämnade liten tjej på förskolan fick jag besked att vi får plats till liten kille i januari. Nu kan jag stryka "sätta Otto i förskolekö till januari" från helgens att-göra-lista. Sten borta.

Mormor hämtade sedan liten tjej från förskolan och jag och barnen blev sen bortskämda med middag och mys. Sen blev det en massa velande om Molly skulle spontan-söva-över eftersom morfar är bortrest och vi ändå är förskolelediga på fredagar men efter ett nappenåbääääää*-utbrott fick hon följa med hem.

Otto, vi sa faktiskt att vi skulle göra stora kinder...

*nappenåbääääää=nappen (vanlig napp) och bä (helt vanligt snutte-lamm). Aldrig det ena utan det andra.

Avslutar dagen...

... med en son som skrattar i sömnen här intill. Han gör ofta så och det är underbart. Jag föreställer mig att han drömmer om mina fåniga tittut-lekar eller att jag stoppar ner min spetsiga näsa i hans revben. Gulliga, underbara, krävande och fina barn!


• iPhonebloggat •

Jessica Simpson är gravid

Glöm inte var ni hörde det först!

/avd. har gissat sig till kändisgraviditeter flera gånger nu utan att ha fått cred för det alt. onödigt vetande

Er tystnad talar

Okej så bara en (hejja Kikki!) gillar leotard-overallen. Men det skiter jag i, leo stannar och jag hoppas det retar gallfeber på någon i alla fall.

Gick bananas, som man säger

Hit eller shit? Jag blir glad varje gång jag går förbi den där den hänger men ändå. Leo? Helt otippat.

Idag har jag lärt mig

att man (jag) inte längre kan ta med sig sina (mina) två ungar till Kulturhuset längre. Inte samtidigt i alla fall.

Upp som en sol och ner som en pannkaka (med lyckligt slut)

Idag var det andra gången jag var inne och smygstartade mitt nya jobb. Det ska bli så himla kul, är grymt taggad. Ska bara vänja mig vid apa-i-sardinburk-stilen på gröna linjen först. Herregud, den där avstängningen av blåa märks tydligt.

Ja. När jag jobbat klart och mött upp min bror som tagit över Otto efter Jens (livspusslet, membah!) vid lunch så tog vi en promenad in mot stan. Efter ett tag fick jag ett sms från Jens att han fått i sig jordnötter men att han var okej, detta händer nån gång per år och det brukar lösa sig av sig själv. Jag erbjuder mig att gå förbi apoteket och köpa antihistamin men Jens tycker inte det behövs så jag åker hemåt för att hämta Molly på dagis men när jag går av tunnelbanan ringer Jens och kan knappt prata eller andas. Han väntar på taxi för att åka till akuten men jag tycker kanske han kunde ringt en ambulans? Hursomhelst försöker jag ha kontakt med honom så länge som möjligt och till slut får han snabb hjälp på sjukhuset där jag sen hämtade honom fyra timmar senare. Hur synd om min man idag?

En himla kul förmiddag och en himla jobbig eftermiddag. Nu har han fått medicin och en adrenalinspruta att ha för eventuella framtida chocker.

Om det är Jens chock eller min chock återstår att se.

Vad tror ni?

Jag har varit skeptiskt men fan alltså... Det här kommer bli en grym film.

Omvänd Murphy

Man söker jobb
Man söker jobb
Man får inte jobb
Man söker jobb
Man springer på intervjuer i fina kläder
Man får inte jobb
Man söker och intervjuas
Man FÅR jobb

Man får en man på halsen från ett stort fastighetsbolag som ringer och tjatar om att man ska komma och träffa dem och att man skulle passa SÅ bra där. Lägg till att jag under sommaren blev nekad en likadan tjänst på samma företag utan att ens komma på intervju.

Det är nu magkänslan ska kicka in. Den som jag inte lyssnade på en gång för fyra år sen vilket resulterade i ett kaotiskt halvår med ett rejält nedslående avslut som jag fortfarande grämer mig för. Den tjatande mannens attityd är dessutom halvtrist, en liten varningsklocka. När det kändes som allra bäst så kommer det här och får mig att fundera. Tänk om jag ångrar mig om ett halvår? Tänk om den här chansen inte kommer igen? Det känns ju så himla spännande med mitt nya jobb, verkligen jättebra. Men man vet ju aldrig...

Ja. Nä. Jag HAR faktiskt bestämt mig redan.

Nöjd

Det blev så snyggt! Galet nöjd.

Just nu

Jag vet. Mainstream men ändå vill man ju ha det klassiskt. Hittade danska Farstrup-stolar på en antikaffär här på Kungsholmen, fick lite rabatt. Gick in på Svenskt Tenn och just igår var det 10% på allt elefanttyg i en hedrande gest till Estrid Ericson. Så otroligt vältajmat.

Min morgon

04.04: *pling* jaha då var man vaken
04.05: vaken vaken vaken
04.19: min man ramlar in genom dörren efter en fest med jobbet
04.37: men vafan, har han somnat på toaletten eller?
04.38: undrar vad det står på aftonbladet.se...
04.42: nej, min man hade inte somnat på toa
04.43: ljudliga snarkningar från han som inte somnat på toa
05.02: toa, sa du det? ja, varför inte...
05.02.10: "någon" har spillt ett halvt glas vatten utanför toadörren
05.03: jaha, då ligger man här igen då...
05.22: wordfeud någon?
05:48: "da, da, da, da, da"
05.49: såja Otto, det är mitt i natten...
05.53: liten man får försöka sova mellan mamma och pappa...
05.54: ...men hahaha, trodde du det själv mamma?
06.30: Jens larm ringer godmorgon.

Ica Maxi öppnar klockan 8. Längtar!

Glatt

Idag, den 15 september, fick jag jobb. Detta innebär att jag efter nästan fyra år borta från min bransch äntligen får ta steget tillbaka. Den 1 oktober får Jens börja föräldrajobba och jag får äntligen hoppa ur mysbyxorna. Jag är så himla glad, taggad och upprymd. Jag har fått jobb!!!


Ibland är det mysigt. Ibland är det svinjobbigt. Att föräldrajobba.

Bra deal

Om nån är sugen på lite Hepatit A så är det rea just nu.

Vernis

Dagens inköp kategori lyxiga nagellack blev detta. Blue denim 607 från Dior. Älskar lyxiga nagellack, oklart varför.


Och så bjuder vi på legobiten...

• iPhonebloggat •

Klubba

Molly älskar klubbor, en liten svit från våra medelhavssemestrar där ungar får klubbor till höger och vänster... Idag på Norrmalmstorg. Vi har myst hemma ett par dagar bara för att vi kan.

Mitt försök att dra ner på kött går väldigt bra. Jag ska inte bli vegetarian men mycket mer medveten och göra aktiva val. Det känns bra.

Inte ensam

Det verkar gå förkylning och feber lite överallt och vifta i intressevimplarna nu: vi har också drabbats. Har varit rätt dåsiga och förkylda i en vecka nu allihopa men igår vaknade Mollsan med 39,4 så det har varit två hemmadagar.

Pappan har ju såklart drabbats värst, manflu är inte att leka med alltså.

Over and out.

Tio år

Jag känner så starkt för den där dagen för tio år sen att hela söndagen gick i en sorglig och nostalgisk dimma. Jag känner mig lite amerikaniserad eftersom jag bott i landet och dessutom semestrat där ganska mycket (inte minst har jag varit högst upp i WTC två gånger och hänförts av utsikten) men den 11 september 2001 kände jag mig mer amerikansk än nånsin. Jag trodde på allvar att tredje världskriget skulle bryta ut, vilket det kanske på ett sätt gjorde men inte så som jag föreställde mig det. Har läst på många håll om hur folk relaterar till 9/11 men måste säga att om ni vill läsa ETT skrivet inlägg i detta ämne så ska det vara

DETTA

Brunsås

Tittade på Landet Brunsås ikväll och nu funderar jag starkt på att kliva över på köttfria sidan. Till att börja med så ska jag drastiskt minska inköp av köttprodukter. Nu till varför.

Kycklingarna kommer till sin fina lada (ja den var fin och ljus och full med god mat) när de är ett par timmar gamla. Sen får de bo där och växa och trängas i sex veckor. Sen är det dags för avfärd till slakten och då kör de in en lång arm med en visp längst fram, som vispar upp kycklingarna på ett transportband mitt i natten. Kycklingarna är ju livrädda och nyvakna och det sjuka är att jag ser alla dessa ivrigt flaxande kycklingkroppar med Ottos lilla huvud på - de är ju lika ohjälpliga och skyldiga som en liten bebis egentligen. Jag är blödig och så men man fick se fortsättningen på den här slakthistorien och jag blir äcklad. Det känns inte okej att kycklingar ska tvingas bli stora på sex veckor bara för att vi ska vräka i oss, när en höna i naturen lever 3-5 år.

För en tid sen såg jag ett inslag på nyheterna om hur de kastrerar griskultingar utan bedövning. Även här fick den lilla griskultingen Ottos huvud monterat på sin kropp av min känsliga hjärna.


Stackars små älskade djur. Jag vill ta dem och krama dem och rädda dem från allt ont och snart är jag väl som den där kattkvinnan som söker dejt i det där youtube-klippet...

Mycket

Det är mycket nu. Jag söker jobb ända in i kaklet och funderar på hur det ska gå att balansera två barn och förskoletider och två heltidsjobb och ändå bevara sans och lite lugn. Jag längtar efter att få börja jobba, det riktigt suger i mig av tanken att få klä på mig lite fina kläder, smita iväg till tunnelbanan, möta trevliga kollegor, ha inspirerande och utmanande arbetsuppgifter, kanske fika & luncha & gå på toa i fred. Halleluja.

Otto är och har alltid varit ett väldigt krävande barn. Han vill ha MIG, han vill ha mig nära och han vill ha mig alltid. Det är jättejobbigt och emellanåt har jag velat ge upp och ärligt talat tänkt en massa fula ord och tråkiga tankar. Han är dessutom väldigt känslig så man får vara lite varlig med honom.

Dessutom tänker jag på det här med bloggen. Molly är så stor nu att jag inte känner mig helt bekväm med att lägga ut hennes liv såhär längre. Jag tycker att hennes toavanor är lika ointressanta som mina att skriva om, hur hon har det på förskolan och vad hon säger är liksom HON. Inte min blogg. Jag vet inte riktigt, detta har vuxit fram den sista tiden. Och då halkar ju lilla Otto med. Han som bara är ett år och i en helt fantastisk utvecklingsfas. Jag skulle kunna skriva löpmeter om alla fantastiska framsteg våra fantastiska och kompetenta barn gör dagligen men det bekommer mig liksom inte.

Jag har läst en del Jesper Juul och intresserar mig mycket för hur man ska bemöta sina barn för att de ska bli trygga, kompetenta och få god självkänsla. Det finns så mycket att göra som inte handlar om att barnen ska vara duktiga, söta eller tuffa. Så mycket djupare. Och till detta kan man ju lägga ett genusperspektiv som i sin allra extremaste form blir löjlig men man ska absolut inte förkasta det faktum att tjejer och killa behandlas olika.

Spretigt men en tömning av hjärnan såhär kvällen innan vi firar att vi varit föräldrar i 3 år.

Imorgon fyller vår stora lilla tjej 3 år.

Galet.

Livskrispanik

Vad. Ska. Jag. Göra. Med. Mitt. Liv.

Sista dagen

Imorgon förmiddag packar vi ihop väskorna och flyger hem. Ord överflödiga.

Har det ganska bra

Molly är i sitt rätta element. Med sina små ärmpuffar hoppar hon ner i poolen, hamnar under vattnet och simmar sen på sitt egna sätt tillbaka till stegen och så håller det på... Hon är grym!


Själv har jag fyndat ett par äkta fejk-wayfarers av en strandförsäljare.


Ni behöver inte tycka synd om oss. 33 grader i luften och 27 i poolen.

Reflektioner

Mitt hår ser ju HUR TJOCKT UT SOM HELST. I själva verket, hej råttsvans.

Det är väldigt väldigt svårt att fota sin egen häst(rått)svans.

Slut.

Rosett

Jag vet. Först helt dött och sen ett inlägg om en hårsnodd. Men alltså, hur fin?!

Triss?

Plötsligt händer det. Molly däckade i soffan 19.10. Trodde aldrig att det skulle hända. Aldrig.


Så nu fryser väl helvetet snart till is?

• iPhonebloggat •

Kollektiv misär

När man väl tar sig ut och ska använda kollektiva färdmedel så skiter det sig.

Först väntade jag på en vanlig buss på en vanlig busshållsplats. Vi var flera som väntade. En man kommer och berättar att busshållspatsen är flyttad just den 10 augusti och pekar på en minimal skylt högst upp i kuren. Jahopp.

På väg hem. Ner i tunnelbanan eftersom det åskar och spöregnar. Kommer ner på perrongen. Det ser ut som Lutzen där nere och det sticker i näsan. Alla står och väntar som helt vanliga svennar gör, själv drömmer jag mardrömmar om bränder i tunnlar och vänder raskt på vagnen. Väl uppe stänger de av T-centralen eftersom det ju brann där nere.

En promenad i spöregn med skrikande barn i vagn senare är jag framme vid 1:ans busshållsplats. En stombuss. Stombussar ska väl gå ganska ofta eller? Nej men 11 minuter står det i displayen. Och det stämmer. Håller Otto i famnen i en minimal busskur utan bänk, det ösregnar och blixtarna viner. Prånglar mig på bussen när den kommer och där får jag plats framför en märklig tant som tyckte att hon luktade illa och vägrade låta nån sitta bredvid henne. Så hela bussen fullsmockad men en plats ledig. Jorå.

Hämtade Molly på föris (hehe, Jenny!) och fick springa genom parken i ösregn och parera blixtarna som slog ner bredvid barnvagnen var tionde sekund. Jag satte ner båda mina converse-klädda fötter i ankeldjupa vattenpölar. Och så kom jag på hur rädd jag är för åskan. Hemma är det okej men ute. INTE okej. Jag skakade och hade gråten i halsen. På riktigt. Det där med blixtarna kanske inte var på riktigt. Kan ha överdrivit en smula.

Nu kaffe och bulle. Och fotboll? Men vafan...

Ugglor

Vi fick en massa tapet över när vi fixade Mollys rum för ett tag sen. Igår fick en del av resterna bli tavlor ovanför Ottos säng (som fortfarande står i vårt sovrum). Fint va!





• iPhonebloggat •

Tillbaka

Har lämnat Molly på föris för första gången på sex veckor idag. Idag utan blöja. Hon var väldigt glad att vara tillbaka, under sommaren har de dessutom målat om och fått upp lite tapeter och det var jättemysigt där inne. Så lite vardag igen i två veckor innan Mallis. Jag och Otto gick och gungade, så himla skumt att bara ha ETT barn att se efter.


Nu är det fokus på att hitta ett jobb till mig...

Medelhavet 2011

Varning för lång uppdatering från våra två underbara veckor i Spanien. Vi åkte mitt i natten från ett regntungt Arlanda med två trötta barn (resultat: de sov i princip hela resan ner) och landade i solen. Efter ett halvt dygn låg vi på Medelhavstid, vilket innebär att barnen är vakna halva natten och tar långa sovmorgnar (Otto vaknade runt 9 varje dag och Molly väckte vi vid 10.30 en dag). I övrigt körde vi på vår manjana-semester-stil och bara tog dagen som den kom. Levde loppan och bara hade det skönt.

Efter en veckas dekadens fyllde Otto 1 år. Samma morgon packade Jens och jag ihop oss i vår hyrbil och rattade mot Italien där min fina vän gifte sig med sin Italiano. Jag hade sån grym ångest-klump i magen kvällen innan vi åkte men det släppte så fort vi åkt. Efter att ha blivit inlurade i helvetesstaden Valencia stannade vi i Sitges och åt lunch med ett glatt gäng.

 

Jag var galet trött mot kvällen och efter att ha läst horribla Norgenyheter på McD i Nimes styrde vi kosan mot övernattning French-style i Cannes. Vi har lite dåliga erfarenheter av hotell i France och det här blev inte så annorlund. Suck - kan de där fransoserna lära sig nån gång eller? Dagen efter åt vi i alla fall en GRYM fransk frukost på Croisetten så Cannes - ni är förlåtna. Vidare på en svindlande vacker färd mot Italien och Finale Ligure. Ljuvliga vägar, såklart även längs hela franska rivieran. Bröllopet var vackert, middagen helt fantastisk och efterfesten galen.

Inga bilder från efterfesten (tuuur...) men den hölls på en beach-nightclub och det kändes som att vi fick uppleva Jersey Shore LIVE! Italianos alltså... Det roliga med den här klubben var också att det var gratis inträde, men när man gick in fick man ett litet visitkort som man var tvungen att gå med till ett litet bås, betala för en drinkbiljett (kille: 20 euro, tjej:15 euro) och få stämpel på visitkortet, sen gå med drinkbiljetten till baren och få dig din drink. För att sen KOMMA UT från klubben var man tvungen att ha ett stämplat kort. Det här hade såklart bröllopsparet fixat åt oss (något som en i sällskapet missat, därav vetskapen om proceduren). På söndagen passade vi på att stanna i Monaco som ju är helt utanför denna värld.

Sen stopp i Sitges igen där vi bjöds på fantastisk middag och fick dessutom sovplats och på måndagen kom vi tillbaka till våra älskade barn i vår lilla by. De hade ju såklart haft det jättebra (det var jag aldrig orolig över), och mamman och pappan fick en underbar minibrejk. De sista tre dagarna spenderade vi på beachen och ja... manjanan var igång igen.

Näst sista kvällen åkte vi till köpcentrumet där de har en liten nöjespark på terrassen. Molly hoppade studsmatta med sele, uppskattat.

Så. Det var dagboken från årets Spanienresa. Om två veckor åker vi till Mallis. Ottos fjärde Spanien-resa, det är väl inga konstigheter. Han är ju redan över ett år gammal. Någon som läste allt? Nä, tänkte väl det!