När man väl tar sig ut och ska använda kollektiva färdmedel så skiter det sig.
Först väntade jag på en vanlig buss på en vanlig busshållsplats. Vi var flera som väntade. En man kommer och berättar att busshållspatsen är flyttad just den 10 augusti och pekar på en minimal skylt högst upp i kuren. Jahopp.
På väg hem. Ner i tunnelbanan eftersom det åskar och spöregnar. Kommer ner på perrongen. Det ser ut som Lutzen där nere och det sticker i näsan. Alla står och väntar som helt vanliga svennar gör, själv drömmer jag mardrömmar om bränder i tunnlar och vänder raskt på vagnen. Väl uppe stänger de av T-centralen eftersom det ju brann där nere.
En promenad i spöregn med skrikande barn i vagn senare är jag framme vid 1:ans busshållsplats. En stombuss. Stombussar ska väl gå ganska ofta eller? Nej men 11 minuter står det i displayen. Och det stämmer. Håller Otto i famnen i en minimal busskur utan bänk, det ösregnar och blixtarna viner. Prånglar mig på bussen när den kommer och där får jag plats framför en märklig tant som tyckte att hon luktade illa och vägrade låta nån sitta bredvid henne. Så hela bussen fullsmockad men en plats ledig. Jorå.
Hämtade Molly på föris (hehe, Jenny!) och fick springa genom parken i ösregn och parera blixtarna som slog ner bredvid barnvagnen var tionde sekund. Jag satte ner båda mina converse-klädda fötter i ankeldjupa vattenpölar. Och så kom jag på hur rädd jag är för åskan. Hemma är det okej men ute. INTE okej. Jag skakade och hade gråten i halsen. På riktigt. Det där med blixtarna kanske inte var på riktigt. Kan ha överdrivit en smula.
Nu kaffe och bulle. Och fotboll? Men vafan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar