Tumstock

Bredvid mig på bordet ligger en tumstock och en linjal. En tumstock att mäta upp ett rum med, en linjal att rita upp rummet på ett papper med. Ja med hjälp av herr penna förstås. Vi går runt i vår lägenhet och vantrivs rent ut sagt. Helt plötsligt får vi tummen ur och gör ett ryck men slutar alltid för tidigt. Vi tappar sugen, helt enkelt för att vi inte gillar vår lägenhet särskilt mycket. Trist men sant. Så vi som egentligen är väldigt intresserade av inredning och färg och form bor i nån slags kvasi-inredd lya som har blivit som det har blivit. Jag kan stapla upp det vi stör oss mest på:

• Planlösningen (hej korridor!)
• Köket och vitvarorna i sämsta kvalitet tänkbara
• Badrummet (kräks på kaklet)
• Sa jag köket?
• Bänkskivan i köket (gaaaah!)

Allt utom planlösningen kan ju fixas. Men allt är ju nytt och inte fan river man ut ett nytt badrum. Det gör man inte. Så nu bor vi här och med jämna mellanrum får jag psykbryt på hur trist det är. Ingen själ och ingen kärlek nedlagt från arkitekter och byggare och det känns. Så frågan är nu om man ska lägga ner krut på detta boende och göra det supermysigt och fint och trivsamt eller om man ska hitta sekelskiftsvillan med renoveringsbehov i förorten.

I övrigt har Jens varit på konferens halva helgen, jag har hängt med barnens morföräldrar, a.k.a. reservartilleriet, och idag har vi haft besök av farföräldrarna som ville fira våra födelsedagar. Imorgon ska Molly få åka till läkaren och prata om sina lungor som tydligen vill ut the coughing way. Om det är tortyr att hosta själv så är det miljoner gånger värre när ens barn hostar så de kiknar.

Imorgon: jobb. Min jobbmobil dog i lördags, laddarmiss. Får se imorgon hur många missade samtal jag har. Med tanke på att NOLL personer ringde på den i onsdags och hela TRE i torsdags så känner jag mig knappt orolig.