Jag har en gammal kompis sen de tidiga tonåren som genom alla dessa år har åsamkat mig fler tårar, konflikter och taskig energi än någon annan på denna jord. När vi var unga skapade den här personen regelbundet bråk mellan i princip alla i umgängeskretsen. Man kan utan att överdriva säga att den här personen aldrig hade vunnit några popularitetstävlingar. Jag som är alldeles för snäll, kan aldrig säga nej och gör saker bara för att andra ska bli nöjda (jag lovar, det är mitt nyårslöfte varje år att tuffa till mig). I perioder har jga mått riktigt dåligt över den här relationen, i gymnasiet åkte jag på ett utbytesår delvis för att komma loss från denna person. Ni som känner mig kanske förstår varför jag alltid har pluggat utanför Stockholm - delvis för att få luft från denna relation... Det finns så många historier om den här personen så det är löjligt.
Hade det då inte varit för den här personens ihärdiga kontakt-hållande (det här är en sån person som JAGAR ihjäl dig, du kommer inte undan) så hade vi inte känt varandra idag. Under åren har jag sagt nej ungefär fyra av fem gånger förfrågan om umgänge kommit upp (ett nej är inte heller så lätt ska jag säga, för då ska det tjatas och tjatas och tjatas tills man inte längre har något val).
Jag blev så trött på detta för snart två år sen så jag började ignorera alla samtal och sms. Hörde aldrig av mig själv (och hade ju inte gjort på nästan fem år) och hoppades på att den här personen skulle förstå. En dag står personen utanför vårt köksfönster. Så jag förklarade, fejs-to-fejs, att jag vill inte umgås längre, om jag ändrar mig så hör jag av mig och då får du ta ställning till om du vill umgås med mig. Ring inte mig mer, avslutade jag med. Jaha, så var det gjort och en STOR sten lyftes från mitt hjärta.
Men personen FATTAR INTE. Emellanåt kommer ett samtal eller ett SMS som jag såklart ignorerar. Idag var en sån dag, ett SMS som avslutas med att personen insinuerar att vi snart ska börja umgås igen. Och jag fylls av ångest. En STOR dos ångest. Vad gör man? Jag skulle ALDRIG sjunka så lågt som den här personen gör.
KAN DU FÖRSTÅ ATT DINA CHANSER ATT HA MIG SOM VÄN FÖRSVANN FÖR TIO ÅR SEN. MINST!
3 kommentarer:
urkas...ja du, ibland undrar man. Dålig energi suger verkligen musten ur en. Starkt gjort att säga nej, märkligt att personen inte förstod..
Usch ja det är verkligen jobbigt med sådana personer!
Själv är jag en sån person som går bra ihop med de flesta människorna... Men om det är något jag stör mig på så brukar bägaren rinna över till slut och då är jag så brutalt jäkla ärlig att det inte kan vara roligt att vara den "störande personen".
Detta hände bland annat en gång på gymnasiet... Men i efterhand har personen jag "skällde ut" faktiskt tackat mig. Haha... Själv hade jag nog dragit och aldrig mer hört av mig!
Jag tycker du har handlat helt rätt!!! Stå på dig!!!
Varför får du ångest? Det är ju hon som har ångest!! Och nu försöker hon få över den på dig -- och lyckas..... fy skäms! Låt inte detta störa dig nu igen.
Skicka en kommentar