Jag är våg. Detta innebär att jag väger allt fram och tillbaka, har otroligt svårt att fatta beslut och viker mig dubbel för att alla omkring mig ska vara nöjda. Detta kan vara nog så irriterande men oftast kan jag leva med mina brister. Det jobbiga är den mano-depp light som jag lever med. Ni kan ju gissa vilken fas jag är i nu. Varje liten motgång blir som ett världskrig, varje försök till krafttag blir som att bestiga mount everest. Jag avskyr detta hos mig själv, vill vara full av energi och lättsam att ha och göra med. Istället letar jag ännu mer fel hos mig själv och kan till slut knappt se mig själv i spegeln utan att må illa av personen som ser tillbaka på mig.
Det där var tydligen som att sätta på en kran. Förlösande. Ville bara skriva att jag snart är i mano-mode igen.
• iPhonebloggat •
5 kommentarer:
Det kanske påverkas av hormonfesten som pågår i din post-gravida kropp? Har också fått sådär efter båda barnen, är nog inte helt ovanligt. Kram!
Tack Tove! Jo det kan nog vara så att humöret får en liten skjuts av alla hormoner. Det är bara att ta plats och åka med i den här karusellen. Tänk om man kunde få vara kille en dag.
Ja, jag tror också att det har lite att göra med hormoner, det skulle kunna vara jag som skrev det där. Har blivit tusen gånger värre efter andra graviditeten, men känner också att det börjar ge med sig lite nu när det nästan gått et år. Sen tror jag att trötthet och tvåbarnschocker gör såna här drag värre också. Du är inte ensam!
Ville bara skicka dig en liten kram.
Jag är också våg. Känner igen mig i varenda stavelse av detta! Tack!
Skicka en kommentar