Ultraljud

Lill-filuren måste ha känt att jag var lite smått nervös igår kväll för han dängde till pappa Jens tre gånger där inifrån när vi skulle gå och lägga oss. Det kändes därför lite lugnare att gå till läkarhuset i morse för att kika in lite i hans lilla håla. Och jo då, visst var det en sparkande liten sak där inne. Allt satt på rätt ställe, hjärtat tickade på för fullt, munnen smaskade, magen var full med fostervatten och urinblåsan var lite halvfylld den också. Bra tecken på att organen är igång. Den 6 juli är ny beräknad nedkomst, och med stor sannolikhet kommer även den här ungen att lägga sig på tvären. Men det återstår att se, det är många veckor kvar innan vi får svar på den saken. Moderkakan ligger i bakvägg till skillnad från förra gången och det är nog därför jag känner av rörelser så tydligt redan nu. Fick med två små bilder hem, vill ni se?

Det är sannerligen ett mirakel det här med barn i magen. Hur kan det fungera? Nästan så man blir lite religiös. Bebisreligiös.

Här är den perfekta lilla minibollen. Jag har försökt att vara könsneutral i texten ovan och jag LOVAR att vi inte vet könet men jag är så inställd på att det är en kille så ett han slinker in ändå här och där. Kan tillägga att min kära make scannade in ultraljudsbilderna på absolut högsta kvalitet vilket gjorde dem till 7MB! SJU! En svartvit pyttebild. Helt sjukt.