Pass opp!

Vid halv tre-tiden tryckte vi på knappen för kölappar inne på passexpeditionen. Tjugo i fem gick vi därifrån, utan pass men med löfte om ett passen-är-klara-sms om ungefär fem arbetsdagar. Nej, vi satt inte inne i en tråkig pass-expeditions-hall i över två timmar utan vi fikade och promenerade under tiden de andra hundratjugo passkunderna expedierades. Det är så fiffigt arrangerat för fiket tvärs över gatan, för i fönstret på polishuset sitter en könummer-display som man ser precis över kanten på sin capuccino! Kan tro att stundande semestertider innebär goda affärer för det där cafét som heter nånting med Hilma...

Pass-polis-farbrorn blev så betuttad i Molly så han var tvungen att skriva ut hennes passbild på ett stort A4 och smuggla ut det i en plastficka till oss, hela tiden viskandes att "så här får jag egentligen inte göra". Enligt honom var det det sötaste passfoto han sett. Någon som kan säga emot?!