10 juni 2009
Lite orolig
Jag kategoriserar mig normalt som en ganska avkopplad mamma. Hyfsat cool vad gäller det mesta. Mollsan får sova borta då och då, hon hänger med oss nästan överallt och vi låter henne göra det hon gör i sitt tempo. Vi har anpassat det mesta efter henne men låter också henne till viss del anpassa sig till vårt liv. Men nu börjar jag bli lite orolig vad gäller hennes motoriska utveckling. Hon är ju en liten söt-nöt som sitter som en nöjd liten prinsessa och bara pillar med sina leksaker. Och det är väl skönt, tänker ni. Ja visst. Men när alla andra barn runt omkring börjar åla, krypa, hoppa på rumpan, sätta sig och lägga sig om vartannat, ställa sig upp mot möbler, transportera sig mellan möbler och till och med i det extrema fallet; stå själv och klappa händerna och Molly bara sitter där och tittar på, då börjar mamma-hjärtat slå några slag extra. Vi har ju pratat om det här under tiden, jag och Jens, men hela tiden sagt att det kommer när det kommer. Men det kommer ju aldrig! Nu har hon inte gjort några som helst motoriska framsteg sen vårt bröllop för snart sex veckor sen (kanske längre, men jag har bröllopet som minnesstock). Vet inte riktigt vad vi ska göra heller. Vad vi kan göra? Hon VILL inte stå på alla fyra. Hon VILL inte ligga på mage. Vi försöker ju tvinga henne, och träna henne men det känns ju inte alls kul att låta henne bli ledsen. Alla runtomkring säger att hon kommer börja gå tidigt istället, men ärligt talat så är jag väldigt väldigt osäker på om det kommer bli så. Tror snarare att hon kommer börja gå senare än många andra. Vet inte vad jag vill med det här, bara skriva av mig kanske. Har haft en olustig känsla i magen ett bra tag nu men Jens tycker att jag är lite larvig. Men tänk om hon behöver hjälp, om musklerna inte är så bra som de borde vara (för hon är fysiskt ikapabel till att stå på alla fyra, hennes armar orkar inte det). Äh, orkar inte mer just nu ska nog lägga mig och gråta en liten tår istället. Och kolla på Lost. Vinkevink (vinkar, det gör hon i alla fall).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Vet du, det låter precis som en av Sigges kompisar som vips bara kunde gå runt ett år, nästan samtidigt som Sigge som färdats runt på alla sätt och vis sen han var 7 mån. Hon kanske bara hoppar över alla "bebisstadier" av rörelse. Jag lovar, om de är precis överallt och upp och ner tidigt blir man också orolig, för mycket stimulans, damp....?? Det kommer! Försök att njuta av att hon är nöjd och sitter still, för du kommer att ha lång tid att jaga henne också :-) Vet att det är svårt, men bara lite pepp från mig.
Hej!
Ja, alla barn är ju så fruktansvärt olika och man oroar sig alltid för något. Jag har en kompis som fick barn 3 dagar innan oss och vi träffas några gånger i veckan.
Sixten lärde sig ganska tidigt att åla för att sedan krypa "riktigt". Men Tilli kröp aldrig (ålat bakåt) förrens strax innan hon började gå. Nu struttar hon omkring för fullt så hon hoppade helt enkelt över det här med att krypa. Tilli satt mest hon med och utvecklade förmågan att gå ner i splitt för att få tag i saker ist för att förflytta sig:) Hon hatade verkligen att ligga på magen och hon blev riktigt snortokig om Lotta testade att lägga henne så. Tilli skippade den biten med att ligga på mage (vilket man behöver göra om man ska åla lr krypa). Trots att Sixten kröp tidigt och ställde sig upp tidigt, så gick ändå Tilli någon vecka innan Sixten.
Man ska ju inte jämföra barn men det är nästan oundvikligt när man har barn med 3 dagars mellanrum :) Sixten har en massa tänder och Tilli har 2 st som inte riktigt kommit upp än.. Lotta var ett tag orolig för att hon kanske skulle bli tandlös då hon inte fått tänder när hon var 11 månader.Så ja, alla oroar vi oss för någonting och det tror jag hör till..
Jag oroar mig för talet, tänder , allergier bla bla bla...listan kan bli lång ;)
Hoppas ni har det bra!
Kram Maria M
Åh vad svårt. Jag tror att alla föräldrar går igenom det där - och har den där oron. Jag var på mammagrupp med Ellen för några veckor sedan och då kröp och reste sig alla barnen - alla utom Ellen. Hon pinnade runt i gåstolen och så satt hon på rumpan och pillade med saker. La jag henne på golvet så vrålade hon (som alltid på mage - hon avskyr det också). Det vi dock såg var att hon vågade testa lite mer i sängen, så vi la ut en madrass i vardagsrummet som hon får böka runt på och leka på - och på den vågar hon lite mer.
Man kan ju inte råda något som utomstående, men om magkänslan fortsätter att vara dålig så kan du ju alltid ta upp det med bvc. Sannolikt bidar hon sin tid - alla barn är ju olika - men när man har en som inte hänger med i de andras tempo så jämför man ju. Omöjligt att inte göra det. Hoppas allt är precis som det ska. Fröken är kanske bara nöjd som det är och inte helt redo för nästa steg ännu. Kram!
Tror inte det är någon fara alls men om du nu går runt och funderar på det så kolla med en läkare eller BVC om du har en bra sådan. Bara så att du kan bli lugn.
Kul att du gillar min blogg!
Kan ju börja med att säga att jag förstår helt klart hur du känner dig...den här oron man har. Så hade jag ju det när det kändes sm att Maja ALDRIG skulle vilja äta riktig mat. Hon satt bara och spottade ut medan alla bebisar runt omkring åt hela stora burkar med god aptit. Jag såg framför mig hur Maja skulle sitta som 3-åring med vällingflaskan... men en dag lossnade det. Bara sådär.
Maja har en kompis som fram till han var ungefär 10 månader inte gjorde nån ansats till att röra sig framåt. Han satt fint och tittade på när de andra kröp runt. Nu är han nästan 1 år och kryper för fullt, och har så smått börjat ställa sig mot möbler. Det tar nog ett tag till han går, men han verkar ha en sån personlighet att han tar det lilla lugna, och har hela tiden verkat nöjd emd livet ändå.
Så vad jag vill komma till är att Molly kanske just nu inte riktigt ser meningen med att röra sig...men en dag kommer det!!
Tills dess...gråt en stund och få ur dig det, men jag tvivlar på att något är fel på Molly.
KRAM
Nej då, det är inget fel på lilla Molly!
Alla barn utvecklas olika, och än är det ingen fara.
En kompis son rörde sig knappt förräns han var 10 månader, då började han så smått krypa. Han har precis lärt sig gå och han är snart 15 månader.
Så du kan vara lugn, det kommer :)
MEN! är du orolig ska du självklart prata med bvc. Dom kan ju sånt :)
Kram!
Men asså hon tar ju steg nu, även om du håller i henne, förut förstod hon ju inte att hon ens skulle lyfta på benen. Nu får du lägga av - basta!
Jag såg minsann sist vi sågs att Molly kan klappa händerna, en motorisk sak som de inte kollar förrän vid 10 månader så nog har hon motoriska kunskaper. Felix kanske är uppe och går längs med möbler m.m. men klappa händerna kan han definitivt inte. Molly kommer att krypa/gå innan du vet ordet av.
Kram
//Sara.
Stella satt tills hon var elva månader sen hasade hon sig fram och gick runt 14 månader så no worries. :)
Skicka en kommentar