08 juni 2009

I de lugnaste vatten

Lättläst mysdeckare. Jättefina miljöer och man får verkligen känslan av att man befinner sig i skärgården. I boken får man följa med i utredningen av tre mordfall där kriminalaren Thomas Andreasson tar hjälp av sin vän Nora (som är sommarboende på Sandhamn) för att lösa mysterierna. Har morden någon koppling till varandra?
Det som känns trist är att dialogen inte känns naturlig och jag är jättekänslig för taskig dialog. Det känns som att vissa författare känner sig tvungna att ïnformera via dialog (Denise Rudberg, hua) och det blir aldrig bra. T.ex. kan inte två människor som varit gifta med varandra i tolv år säga så här: "hur mår din mamma, Gunilla, efter den senaste operationen som hon gjorde efter sin cancerdiagnos?". Okej, ganska hårddraget och helt plockat ur luften men ni fattar poängen. Dessutom kändes boken väldigt förutsägbar, man listade ganska snabbt ut vilka problem vissa människor skulle ställas inför.
Ändock en helt okej bok att ta med till stugan eller stranden. Inget mästerverk men heller inget jag ville slänga i närmsta papperskorg.

2 kommentarer:

Linda sa...

Håller med till 100%. Riktig mysdeckare men absolut inga läskiga överraskningar eller finurliga vändningar. Den får en stark femma av mig. Hennes andra bok var snäppet bättre, I den innersta kretsen. Den får du gärna låna om du vill.

Tove Kungsholmen sa...

Älskar mysdeckare, bra med tips! Läser Läckberg och är rätt kluven till henne. De är också för simpla men vissa av dem är rätt ok. Andra sämre.