Molly vill inte ha min mat längre, nu är det två dagar sen jag ammade. Hoppas hon inte ångrar sig bara, för nu känns det verkligen som att maten är slut. Känns bra inför lördag såklart, men det är inte utan en stor dos vemod. Det som började som ett helvete i början av september har helt klart utvecklats till en mysig stund tillsammans. Lite kvalitetstid helt enkelt, lugnt och skönt. Men det är väl bara att inse att tiden rusar iväg. Ta vara på dagarna och leva i nuet är så otroligt lätt att säga och minst lika svårt att leva upp till.
Nä, nu är det nagelfix som gäller!
2 kommentarer:
Samma sak här (igen). Mjölken räcker inte för hennes nattmål längre för att hon ammar så lite dagtid (villvillvillintehaaaaadintuttemammaaaaa). Så nu ammar vi lite och så i med ersättning och sen sova. Jag ska hålla liv i det tills vi varit i Riga om 4 veckor (om det går). Sen är det nog slut. Tack för den här tiden, liksom.
Hon börjar verkligen blir stor nu. Underbara lilla tjej.
Skicka en kommentar