Molly, tolv månader och tjugofem dagar

har lärt sig krypa. Med detta inte sagt att hon kryper. Men hon KAN. Ett tag har hon tagit sig fram på rumpan, med ena benet under rumpan och det andra framför händerna, men så igår kväll så tyckte hon att det var smidigt att krypa på riktigt för att ta sig fram till soffkanten för att ställa sig upp. Det går inte fort och hon är inte nöjd under tiden (vadå, man vill ju GÅ) men hon gör't. Suck. Jag och Jens bara tittade på varandra och skakade på huvudena. Vår lilla underbara latmask. Att det skulle sitta så långt inne!

Nu håller vi på med projekt foto-i-ramar-vägg. Ska ta bilder sen när det är klart. Hela vårt sovrum har ju fått gå igenom en makeover. För andra gången på arton månader.

Just det, vi är friska nu (tack för alla krya-på-er-hälsningar). Jag är inte hungrig men smaaal!

Utmattade...

Herregud. Jens släpade ju med sig magsjukan hem från Götet i söndags. Molly började kräkas natten mot måndag. Jag började kräkas i tisdags. Molly blev bättre trodde vi, men kaskadkräktes igen i tisdags kväll. Då hade jag precis slutat kräkas. Molly hade kissat en gång på två dygn vilket betydde premiärbesök på Atsrid Lindgren. Vi satt där mellan 22 och 02. Jag skakade av feberfrossa, tröttma, utmattning, illamående, magont medan vi matade Mollsan med 5 ml vätskeersättning var 5:e minut tills hon somnade. Halv två kissade hon ett par små droppar som kunde analyseras varefter vi fick åka hem. Igår var jag INTE vid medvetande, Jens fick vara hemma och ta hand om Molly.

Vilka jävla skitdagar, har inte varit magsjuk på många många år och nu hoppas jag att det går lika många till nästa gång.

Något som är riktigt underbart är att älskade Maria och Björn fick sin lilla tjej igår kväll!!!

Helgen

Jens åkte ner till Göteborg i fredags direkt efter jobbet för att vara med på svensexa så jag och Mollsan hade helgen för oss själva. I fredags mös vi bara hemma, badade länge och somnade ovaggade. I lördags hade vi lekdejt i parken med ett helt gäng mamma-och-barn-kompisar. Supermysigt! Efter det tog vi en sväng på stan och busade med Fredrik Reinfeldt på Kulturhuset (jag ville gå fram och be om ett kort med honom och Molly men min mamma skämdes av bara tanken så jag vågade inte) innan vi checkade in på hotell "mormor och morfar". Helpension och barnpassning helt gratis, kan verkligen rekommenderas!

Molly promenerar hemma hos mormor och morfar. På två veckor har hon lärt sig att sätta sig upp från liggande, ställa sig upp från sittande, ställa sig i krypställning och släpa sig fram på rumpan. Att gå blir hon bara bättre och bättre på. Hon KAN men tycker det är läskigt. Som mest har hon väl tagit kanske 15-20 steg. Så duktig!!!

I natt vaknade vi vid halv ett av att Molly kräktes. Detta fortsatte under natten, och även lite nu på dan. Vid 11 fick jag i henne några små skedar med gröt, lite vatten och några små bitar med rostat bröd vilket hon har fått behålla nästan allt av. Nu sover hon, lilla älsklingen. Första magsjukan, det är verkligen inte roligt. Idag blir det med andra ord lite mys här hemma framför barnkanalen.

Barnomsorg

Det är ju bara att inse fakta. Ingen kan ta hand om Molly lika bra som jag och Jens. Så är det bara. Men från och med januari ska vi lämna bort henne till helt okända människor flera timmar varje dag. Jag har ångest över det här (jag har ofta en klump av ångest i magen nu för tiden, senast idag inför ettårs-vaccinationen, min mans teori är att jag inte kan leva utan ångest) och funderar massor på hur det kommer att kännas. Kanske kan det bero på att jag själv aldrig gått på dagis, med ett par korta avbrott hos en dagmamma var jag hemma med mamma och mina syskon. Dagis (pk=förskola) känns så sjuttiotal på nåt sätt, kladdiga furumöbler och avtorkning av munnar med stela, beiga engångsservetter. Jag har såklart fått det här om bakfoten, men det är sådana syner som bor i mitt inre och som jag inte har mage att implementera Molly i.

Så kom jag på det. Dagmamma såklart. Mysiga dagar i hemmamiljö. Långa promenader i Hagaparken och korvgrillning i Vasaparken. Jag har inte alls romantiserat den här typen av barnomsorg.

Någon som har någon erfarenhet av dagis kontra dagmamma (läs: förskola kontra familjedaghem)? Jag behöver tips och ideer, erfarenheter som andra kan dela med sig av.

Ruckel

Igår var vi och tittade på ett hus. Ett övervuxet hus. Ett hus som stod med tre hörn på berg och det fjärde på lera (ett hus som behövde pålas upp med andra ord). Ett hus som inte har varit i närheten av en inredningstidning. Ett hus som vi blev förälskade i. Vi vill ju renovera! Tillsammans har vi renoverat två lägenheter och nu känner vi att det både är dags att hitta ett större boende och något att sätta händerna i. Här kan vi få så att vi tiger kan jag säga...

Kom in och titta: http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/505850

Hemsidor

När Molly har sovit idag så har jag suttit framför datorn och pillat med Photoshop och Dreamweaver. Jag har bestämt mig för att jag ska behärska båda dessa program hyfsat bra när min mammaledighet är slut. Än så länge kan jag väl titulera mig glad amatör. Igår gjorde jag den nya headern till bloggen med hjälp av en tutorial på nätet, inte klockrent resultat men det får duga så länge. Idag har jag fixat till vår familjs hemsida där även vår bröllopssida ligger. Om ni vill se massor av bröllopsbilder (vadå, det är bara fyra månader sen!) så kan ni kolla på www.stockhaus.nu.

För mig är det dags för sängen. Punkt nu.

På gång

Massor i huvudet nu... Tankarna far och flyger. Just nu plöjer jag inredningstidning efter inredningstidning, planerar för olika kreativa projekt, funderar på om min rumpa verkligen är platt nog för att sitta på en kontorsstol nine-to-five. Förmodligen inte.

När tankarna tröttar finns ju världens bästa unge som vill ha min uppmärksamhet under varje vaken sekund. Vi promenerar runt, är i parken, tittar på hundar, gosar med katter. Idag hittade vi en sittande tjej i sängen när vi vaknade. Ja ni läste rätt, hon är ett år gammal och har precis lärt sig att sätta sig upp utan hjälp. Om ni visste hur mycket energi och tid och ångest och oro och tårar som gått åt för att hon inte är så motoriskt utvecklad. Inga pekpinnar om detta tack, ni som varit i min sits kan nicka medstämmande, ni andra kan bara läsa vidare.

Jag har gått igenom ett par omtumlande veckor av olika skäl, nu kanske jag är tillbaka. Om det är så, så kanske ni får följa med oss i jakten på drömboendet. Snart drar den igång. Hej!

Livets stora gåta

För 365 dagar sen gick jag och la mig vid den här tiden. Morgondagen bar på ett stort äventyr i sin ryggsäck, en händelse vi gått och längtat efter i nästan nio månader. Jag ville vara utvilad. Två timmar efter att jag hade somnat vaknade jag igen. Jag klappade min stora runda mage som innehöll en varelse vi ännu inte hade fått träffa. Hon kändes så nära men ändå så ofantligt långt borta. Efter en tids funderande tog jag med mig min kudde och mitt täcke och la mig i soffan. Jag slog på TV:n. Det gick en gammal film som handlade om Anne Frank och andra världskriget. I en av de sista scenerna går en kvinna runt i Hitlers bunker och säger godnatt till sina barn som sover i flera våningssängar, där långt under marken. När hon har pussat dem på pannan så lägger hon en giftampull mellan deras tänder och klämmer åt med händerna mot hakan och hjässan så att tänderna slår ihop och knäcker ampullen. En efter en får sina korta liv avslutade sådär i sömnen. Med tårarna rullandes på mina kinder, och armarna stadigt runt min stora mage med en sovande bebis i, funderade jag på hur det egentligen står till om man är kapabel att döda sina barn. Den scenen har etsat sig fast i mitt minne och förmodligen kommer jag alltid att gå och lägga mig den 31 augusti och tänka på den natten år 2008. Natten före dagen då vi blev tre. Och samtidigt ett.

Ska man skratta eller gråta?

Jag tror jag garvar. Ett riktigt hångarv.



Alltså, den här damen ligger högt på min "inte-tycka-särskilt-mycket-om"-lista (det är fult att hata), helst tillsammans med sin numera äkta man. Speidi (som de kallas i skvallerprässen, nån som missat?) ger mig kryp i benen. Jag mår lite illa. Känner en klump i magen. Har på fullaste allvar haft långtgående planer på att starta en blogg som bara fokuserar på hur vidriga de här mänskorna är. Vidriga.

Ser ni att hon inte ens kan GÅ i takt under sin föreställning. Noll karisma. Det kryper i mig...

Av eller på?

Sån är jag. Av eller på. Allt eller inget. Nu har det varit jävligt av ett tag. Ingenting alls. Inte här i alla fall, i verkliga livet har det varit "på" och "allt" i allra högsta grad. Vi har kommit hem från fem veckor i Spanien, vilken omställning!

När vi kommit hem satt vi på en uteservering i Sverigesolen, Molly med långbyxor, t-shirt och långärmad huvtröja - huttrandes! Vi fick gå in och sätta oss med vårt mellis. Sötnöt, inte lätt att förflytta sig 1500 mil och femton grader på ett halvt dygn. Flygresan hem gick okej, fröken ville INTE sova och dessutom hade hon väldigt ont i öronen vid sista landningen. Till slut somnade hon, bara nån minut innan landningsstället slog i tarmac:en på Arlanda, mellan gråtattackerna.

Nu är vi hemma och injusterade. Vi har varit med morbror och moster Linda på Skansen en dag.

Vi har hängt en massa i Vasaparken. Älskar Vasaparken. Däremot är Molly inte som så många andra barn; frälst i sandlådan. Nej nej, det bästa är de stora studsmattorna som är infällda i den mjuka barnasfalten. Och för att ta sig dit går man. Med mamma i händerna.

Det är så vi gör det här i Stockholm. Går, går, går, går, går, går och går. Med mamma eller pappa eller vem som helst i händerna. Vi har ONT! Om vi försöker sätta henne ner så gnälls det. Det gnälls så högt och irriterande att man i alla lägen med glädje tar den där ryggvärken. Förstår ni då hur mycket det gnälls. Och förstår ni då hur lite datortid det blir?

I lördags var vi på bröllop på Ljusterö med efterföljande middag, BRAKFEST och övernattning på ön Nässlingen. Mollsan var med farmor och farfar och hade det hur bra som helst! Nu ska jag dyka ner i soffan bredvid den äkta mannen och mysa framför teven ett tag. Imorgon är en ny dag med vår älskade söta lilla promenadtjej!

Väder

Tjejerna var och tittade på ett upprört Medelhav medans killarna golfade. Molly spanade mest in hundar, det är roligast just nu.

Sen fick hon tofsar och hårspännen, när det blåser så här mycket är det skönt att få bort håret från ansiktet. Här är hon övertrött och väntar på välling. Men ganska söt!

För 36 timmar sen

började det åska. Det mullrar och blixtrar inte konstant men med jämna mellanrum. Är så trött på dåligt väder nu och dessutom har jag blekpanik för jag är inte ens hälften så brun som jag vill vara. Dessutom är det bara två stranddagar kvar. Blä.

Snacka om sommar

Innan vi åkte iväg laddade jag ner pod-versionerna av ett noga utvalt (eller var det slumpmässigt?) urval av årets sommarpratare. Det blev väl ungefär 10-12 stycken och nu har jag lyssnat på ett par av dem.

Malin Åkerman - lite Vickan Silvstedt-varning på den amerikanska accenten, men det är inte så konstigt eftersom hon ju har svenska som andraspråk. Kan man bortse från detta så var det underhållande timme med Malin.

Mia & Klara - en (två) av mina favoriter i årets skörd. Humor blandat med en stor dos allvar och vemod. Det var nära att en liten tår kom farandes både en och två gånger.

Joe Labero - mer självgod gubbe får man leta efter. Var knappt värt tiden faktiskt.

Herman Lindqvist - den här mannen får en timme att kännas som tio minuter. Mer, Herman, mer!!! Blandar berättelser om kunglig historia, sitt liv som utrikeskorrespondent och anekdoter om det mesta.

Erika Bjerström - jag visste inte vem det här var innan, men det visar sig att hon är utrikeskorrespondent för SVT i Bryssel. Intressant och sorgligt när hon berättade om sin pappas alldeles för tidiga död.

Sofia Jannok - jag visste inte vem det här var heller men det visar sig att hon är en samisk sångerska. Berättar om livet som same och hur kulturen ibland krockar med Stockholm på den lugnaste finaste norrländskan. Mysigt.

Cecilia Frode - snacka om flummig estet var det första jag tänkte. De första tio minutrarna var väldigt poetiska och djupa. Sen öppnade hon upp sig lite och berättade om sin uppväxt och om när hennes dotter föddes. Jag gillar fröken Frode.

Malina Baryard - lite nervös berättelse om hennes liv i hästvärlden. Helt okej men inget jag har lagt på minnet eller lärt mig nämvärt från.

Jonas Björkman - tennisgubbe med skön berättarröst. Roliga berättesler men ganska dålig musik.

När man lyssnar på sommarpratare är det oundvikligt att tankarna börjar snurra på vad man skulle ha med i sitt egna sommarprogram. Hur skulle man lägga upp det? Vilken musik skulle man välja? Så fort vi kommit hem så ska jag lyssna på Alex Schulman, han skulle tydligen berätta om det senaste året i sitt liv, med början då han skiljde sig från anskrämliga Katrin och som avlutas med att dottern Charlie föds. Kan vara roligt att lyssna på honom när han pratar om något som inte har som syfte att röra upp känslor i mediasverige. Är så trött på all provkation som han alltid ska ha omkring sig den mannen.

Har ni lyssnat på några sommarpratare i år och kan man i så fall få en rekommendation?

Back in business

Vi missade att fylla på vårt spanska kontantkort i fredags och i lördags när vi åkte förbi butiken där man kan fylla på skulle de precis stänga (det var lördag och klockan var 13.30) och i söndags var det såklart stängt. På söndagar drar man på sig finstassen och går till kyrkan. Sen umgås man med familjen. Man jobbar INTE (om man inte är anställd på Carrefour såklart, de har öppet jämt men ligger alldeles för långt bort och där kan man ändå inte fylla på kontantkortet). Nu är det i alla fall påfyllt så jag kan pusta ut.

I Mollys lilla värld har nya saker upptäckts under den här helgen. Soffbordet kan man ju GÅ runt. Och läpparna kan man ju spela på. Hur kul som helst! Och ligger man och busar i sängen så kan man faktiskt åla sig runt och få tag på saker som ligger utom räckhåll. Äntligen börjar lilltrollet förstå att det finns en värld utanför de tre kvadratcentimetrar man sitter på.

Mollys mormor och morfar tillbringade helgen på Mallis. Det blev lite kalabalik när de skulle åka hem i söndags eftersom de var inbombade på hotellet. Men flygplatsen höll öppet och efter lite strul och bähä så kunde de gå några kvarter och hoppa in i en taxi som inte fick åka in i det område där hotellet låg. Vi skrattade gott åt artikeln i Aftonblaskan där en viss fröken Rosing talade ut om händelsen. Snacka om att vilja ha publicitet, vad är det för fel på den tjejen? Vi tror att de bodde på samma hotell som skandalkvinnan och mina päron kan intyga att det kaos som hon försöker återge är en totalt falsk bild. Är det något spanjorerna är vana vid så är det ETA, och attackerna kräver nästan aldrig civila skadade eller döda. Här i våra trakter bombhotas det med några års mellanrum men i år har de tydligen fokuserat på Mallorca.

En badtjej i väntan på att vårt internet

En badtjej i väntan på att vårt internet ska komma igång igen! Vi har det fortfarande jättebra.

Hej morbror!

Dig kan man busa med, men först måste man vänja sig lite för du är ganska läskig!

Arne

Grattis på namnsdagen älskade make!

Obs! bilden är taget i början av semestern, numera har han antagit en något mörkare färg...

Tennispoolen

Idag gick (mormor och morfar hade tagit bilen till Torrevieja, tjuvaktigt) vi ner till den lokala tennisklubben och hyrde in oss på poolområdet. Kul att se att det fanns en barnpool!

Och vem blev gladast tror ni? Visar fyra av fem tänder, blev ni rädda nu?

Eftersom jag är förkyld så börjar mina ögon såklart krångla... Ut med linserna och på med glajjorna, så härligt att vara i solen utan solglasögon. Notera även snedluggen á la 1994! Stolt över den. För att inte säga underbettet. Yummy! Inte den mest smickrande bilden på mig, men den enda på mig och Mollsan där hon tittar in i kameran.

För tre månader sen

Blev vi frau unt herren! Jag får då och då små flashbacks från den stora dagen och blir så glad över att allt blev så lyckat, precis som vi ville ha det.

Att vädret blev så bra (vem kan begära 20 grader och strålande sol den 2 maj?), att jag fick ha på mig en perfekt klänning, sydd av min egen mamma, att alla verkade ha så roligt under (den lååånga) middagen, att svärmor bakade världens godaste och häftigaste bröllopstårta, att en av Stockholms bästa DJ's höll fart på dansgolvet, att alla festade och dansade tills baren stängde, att så många sov över och åt frukost med oss dagen efter.

Det viktigaste för oss (förutom att vi blev gifta såklart) var att det blev en sjujäkla fest. Tur att vi har så otroligt underbara och festsugna vänner och släktingar!

Once meses!

Vi är lite förspanskade här... Men lillskruttan bolltroll blir ju hela elva månader idag!
Molly har badat i poolen med morfar......plaskat i vattenbrynet med mormor...

...och posat framför morfars stora kamera (jag kan ha pajat kvaliten något i och med att jag måste förminska dem så kraftigt för att kunna ladda upp till bloggen)

Har så många fina bilder på Molly från den här semestern men jag kan ju inte lägga upp alla tyvärr. Vi konstaterade också att det har hänt så himla mycket den senaste månaden, vilket utvecklinggsteg! Det är så himla häftigt att få vara med och upptäcka världen med en sån här liten parvel, ibland kan jag titta på henne och förundras över att hon är min! Massor med kärlek. Och snart har hon funnits hos oss i ett helt år!