14 september 2009

Barnomsorg

Det är ju bara att inse fakta. Ingen kan ta hand om Molly lika bra som jag och Jens. Så är det bara. Men från och med januari ska vi lämna bort henne till helt okända människor flera timmar varje dag. Jag har ångest över det här (jag har ofta en klump av ångest i magen nu för tiden, senast idag inför ettårs-vaccinationen, min mans teori är att jag inte kan leva utan ångest) och funderar massor på hur det kommer att kännas. Kanske kan det bero på att jag själv aldrig gått på dagis, med ett par korta avbrott hos en dagmamma var jag hemma med mamma och mina syskon. Dagis (pk=förskola) känns så sjuttiotal på nåt sätt, kladdiga furumöbler och avtorkning av munnar med stela, beiga engångsservetter. Jag har såklart fått det här om bakfoten, men det är sådana syner som bor i mitt inre och som jag inte har mage att implementera Molly i.

Så kom jag på det. Dagmamma såklart. Mysiga dagar i hemmamiljö. Långa promenader i Hagaparken och korvgrillning i Vasaparken. Jag har inte alls romantiserat den här typen av barnomsorg.

Någon som har någon erfarenhet av dagis kontra dagmamma (läs: förskola kontra familjedaghem)? Jag behöver tips och ideer, erfarenheter som andra kan dela med sig av.

7 kommentarer:

Sara(baypower) sa...

Jenny, jag har själv alltid gått på dagis som barn och jag tror att jag gillade det jättemycket. För mig är det positivt med dagis; barnen utvecklas mycket, både socialt och mentalt, de lär sig av att vara med andra barn, de får kompisar och har stimulans hela dagen - en stimulans som man som förälder får svårare att tillfredställa ju äldre det blir. Dagmamma vet jag dock ingenting om ;-)
Kram!!

Arne sa...

Hej Jenny!

Jag gick hos dagmamma. Det var bra på många sätt, men eftersom att jag inte är uppvuxen med några syskon tror jag att jag hade mått bättre av att gå på dagis med jämnåriga.

Det blev en liten chock för mig att börja i skolan och inse vissa jargonger och att lära mig dem.

Jag hade önskat att jag fick både syskon och gå på dagis så här i efterhand.

Fast det är klart, hittar du en dagmamma med fler jämnåriga barn, kan det nog bli hur bra som helst?

Lena sa...

Jag kände precis som du innan Stella började på dagis och hade ju bara sökt till dagmammor. Sen fanns det ingen plats och hon hamnade på "hemska dagiset" som jag tänkte men hon älskar verkligen det. Alla är i hennes ålder och fröknarna är underbara. Huvudsaken för mig var inte pedagogik när hon knappt var två bast utan att de skulle se henne och ge henne en kram om hon blev ledsen och det får hon. Så dagis är bra! Om dagiset i sig är bra. :)

Lena sa...

Jenny Bromma är inte bra. Haninge, Haninge däremot är skiitbra! trevliga invånare osv. :D

Jenny sa...

Jag som blivande förskollärare måste ju slå ett slag för förskola såklart :-) Massor av undersökningar visar på att barn som gått i förskola har lättare att klara sig i skolan och att de lär sig allt det sociala som de behöver ha i skolan. Dessutom är dagens förskolor annat än 70-talets barnförvaring. Men visst känns det konstigt att någon annan ska ta hand om ens barn!

Mamma Melissa -ung änglamamma och gravid sa...

Jag gillar ju "ur och skur"-förskolorna. De barnen får vara ute mycket, socialiseras in i barngruppen genom olika aktiviteter utomhus och tränar dessutom viktiga sinnen såsom balans och annat (sedan blir de mindre sjuka eftersom de är utomhus mycket) på ett annat sätt än "vanliga" förskolor.

Rent allmänt kan man ju säga att dagens förskolor är bättre än de tidigare dagisen, eftersom det nu inte handlar om förvaring utan är en pedagogisk verksamhet.

Jag kommer att välja förskola till vår lillkille om allt går väl (på grund av ovanstående men främst för att han tidigt skall tränas i det sociala samspelet med andra barn under pedagogiska former), men det är ju viktigt att det valet som man gör känns bra för en själv.

Jag hör hört gott om både dagmammor och förskolor och bara man hittar en BRA förkola eller en BRA dagmamma så tror jag att vilket som kan kännas okej.

Kikki sa...

Jag gick både hos dagmamma och på dagis och jag skulle inte ta tillbaka den tiden för något.
Jag har också varit väldigt skeptisk till dagis själv tills vi var och besökte ett på Söder, jag fick flashbacks direkt och jag kunde knappt bärga mig tills det var dags för lillskruttan.
För jag vill att hon ska ha det minst lika bra som jag, helst bättre såklart, men som läget ser ut så ska vi vara glada om vi får en plats i närheten...
Kram på Er