Igår när jag skulle ge Molly mat på ett kafé på stan och upptäckte att silikonpruppsfanskapen låg hemma i det nykokta vattnet och hon vägrade, totalvägrade, att käka utan silikonpruppsfanskapen gick jag hem med en tanke i skallen: nu blir det träningsläger på tutte utan silikonprupp. Det gick skitdåligt. Hon skrek som aldrig förr. Så jag grinade en skvätt och gav upp, besegrad av silikonet. Idag har jag bittert insett faktum: det kommer aldrig bli tutta au naturelle för Molly.
Men idag har hon ätit sin första måltid på över tretton veckor utan silikonpruppar! Everybody now: HURRA!!!
5 kommentarer:
HURRAAAAAAAAAAAAAAA!!!
Fy fan vad skönt! Det måste ha varit skitjobbigt för dig att sitta och pilla på de där fanskapen ute bland folk. Visst de är jättebra att det finns i början när man har så där djävulskt ont men sen är det faktiskt enklare att amma utan.
Det kanske inte kommer funka varje gång nu framöver men bättre en gång en ingen gång :)
Lycka till!
Håller med dig till fullo! Tack för hurra:t, hoppas hoppas det fortsätter eller i alla fall går åt rätt håll :)
Det tog 8 månader innan Stella kunde äta utan amningsnapp så jag vet ur pilligt det är. :/
HURRA! I hear you! Det där blir fina fisken med lite tid tror jag!
Yeeey! :)
Jag är också fast med dem dära, men mest för att jag fortfarande har ont, enda gången hon tuttvägrar utan sillis är på natten då hon inte hittar, annars tycker hon det är roligt att variera, eller nåt :P
Skicka en kommentar