Men varför leker du med Barbie pojk?

Roligaste kommentaren kom från Älvdalen-pappan i Familjen Annorlunda igår. Så härligt förlegat att säga så till sin ettåriga son, bara sådär i förbifarten! I Norrland leker pojkar med bilar och traktorer. Mammor och flickor viker tvätt och leker med dockor. Så har det ju alltid varit.

Tjejlördag

Mycket egentid för lilla Jenny nuförtiden... Igår fick jag det stora nöjet att lite i förväg fira Elisabet med ett par timmar på spa med efterföljande middag. Supermysigt och så himla kul att få träffa lite nya bekantskaper. I mitt delikata tillstånd fick jag hålla mig till alkoholfria alternativ men de andra hinkade i sig både det ena (bubbel i mängder) och det andra (rödvin). När de tog en bulle ner på stan tog jag och min bulle en bulle hem till hon som sov sött i sängen och han som snarkade i soffan. Det blev alldeles för sent i säng så idag är jag banne mig så bakis man kan bli som gravid. Skickade en tanke till de andra tjejerna i morse och då kände jag mig ändå ganska nöjd!

Att vara nykter när andra dricker alkohol är ganska annorlunda, särskilt när det blir i en förfest-liknande situation. Att sällskapsdricka vin och drinkar kan man göra i timmar utan att det känns konstigt, när man dricker läsk/juice/vatten så blir man liksom otörstig efter ett tag. Det är bara så att det inte känns lika kul att sippa på en läsk som att sippa på en härlig coctail helt enkelt.

Kul däremot att få lite feststämning och få vara med, tjock som man är!

Grattis idag till Lisa som blir hela 28 unga år och till min mamma som blir 55 nästan lika unga år!

Lisa #1

Lisa #2

Ett fynd!

Jag är inte överförtjust i rea. Folk blir som djur, står och sliter och rycker i grejer som butikerna i många fall har tagit upp från lagret både en, två och tre gånger tidigare. Men att fynda är ju grymt! Jag tog en repa på NK idag, fluktade lite på djuren på dam- och herravdelningarna innan jag tog hissen upp till fyran för att använda faciliteterna. Våning fyra är farligt territorium sen de gjorde om det till barnavdelning. Dyr barnavdelning. Jag tog en snabbrunda, och kom till Vincent som hade halva priset på alla skor och jag hittade vårskorna! Visst är de fina, lite stora än så länge men det är väl ett par månader kvar innan det är torrt på gatorna och några plusgrader.

Att åka tub

Dagens tunnelbanemanöver började med att hissen mellan biljetthall och plattform stod på reparation. Då hade jag redan stämplat rämsan och hade perrongen inom synhåll, bara två "små" trappor som skilde oss åt. Jag bumpar INTE ner en bugga för två trappavsatser, litar inte på att handtaget stannar kvar i chassit så länge. Så det var bara att ta sig ut ur den varma biljetthallen och gå utvägen till andra sidan av perrongen. Egentligen inte så märkvärdigt jobbigt för mig, tråkigare för killen i rullstol som kom efter mig som jag meddelade den strålande nyheten för. Men hade inte hissen varit trasig vid vår nedgång, då hade jag inte fått åka med världens mysigaste förare. När vi kom fram till T-centralen ett par minuter senare ropade han nämligen ut följande i högtalarna när vi gick av: Välkomna till T-centralen, hoppas ni får en trevlig fredag och en trevlig helg, glöm inte att le lite extra till varandra idag! Är det inte precis vad ett reastressande huvudstadsfolk behöver höra ibland så säg? Tänk om alla skulle vara lite gladare och le lite mer åt varandra, skulle det inte kännas lite härligare att leva då?

Vinterstaden

I måndags tog vi en promenad längs Norr Mälarstrand med söta Elisabet. Molly gick själv. Sen började hon frysa om fingrarna. Detta eskalerade i skrik och vi var tvungna att fly in på ett fik. Inte kul (med skrik alltså, fika gillar den här mamman jättemycket).Igår var pappa ledig så då hängde vi på Kulturhuset. Allt för att undvika förfrusna fingrar. När vi var där var det en skäggig farbror som följde efter Molly. Skumt :)När det är kallt ute så blir håret ofta ganska elektriskt, haha!

Vilken kickstart

Ja det blev ju en väldans fart på mitt bloggande i alla fall. Men en massa positiv respons på syskonbeskedet, tusen tack! Vi är glada såklart och längtar tills vi får träffa vår nya familjemedlem. Vi vill undvika namn på J och M men förslaget Polly ligger ju helt klart bra till. Eller Ester. Kan ni se det framför er; Molly! Ester! Kom in och ät! Men där hade ju Polly legat bättre till från början. Vi får helt enkelt skaffa oss en tredje tjej sen. Inte för att vi vet om magprodukten är en tjej och vi ämnar inte heller ta reda på saken förrän pysen kommer ut och visar upp sig.

Den här graviditeten är både lik och olik den förra. Jag har nog mått lite bättre den här gången, har för mig att jag mådde ganska illa med Molly. Däremot har tröttman slagit till med oanad kraft. Med Molly var jag pigg som en lärka, både på kvällarna och morgnarna. Om detta nu beror på att jag vaknar ett par gånger varje natt och klappar på söt 16-månaders tjej eller om det är graviditeten kan man ju omöjligt veta. Min kropp däremot är helt olik sig. Jag gick ju ner fem kilo mer än jag gick upp under min ohämmade matorgie som pågick i nio månader förr-förra året. Nu är jag i vecka 17 och väger fortfarande mindre än innan jag blev gravid med Mollsan. Detta tror jag beror på att jag inte hinner äta konstant numera plus att jag rör på mig på ett annat sätt på dagarna. Det är bus hemma, promenader med vagnen, bus i parken. Man går ju banne mig ner fem hekto bara på att iförd dunjacka och skoterstövlar klä på protesterande unge en vinteroverall. Cravings? Vinäger! Salt! Surt! Inte godis, men en sallad med massor med vinäger på gör att snålvattnet börjar rinna. Eller ättiksgurka... Felix - det är jag som gör att ni måste öka produktionstakten under vintern!

Spännande det här att skapa liv. Det är ett mirakel varje gång.

Nu kickstartar vi 2010!

Snart är 2009 till ända, ett år som har gått upp och ned och upp igen. Och ned igen. Och sen upp igen. Vi har fått en arbetslös man mitt i värsta bröllopsplaneringen, vi har gift oss (årets händelse måste man väl säga?), vi har varit fem veckor i Spanien och bara haft det härligt, jag har sprungit på arbetsintervjuer och i princip fått jobb om det inte hade varit för detta:

Den 22 juni är det beräknad leverans (99% av den här bloggens läsare vet redan det här, men nu kommer jag alltså ut ur garderoben på riktigt). Den 26 januari börjar Molly på dagis. Vad jag ska göra mellan den 26 januari och den 22 juni är fortfarande oklart, men det löser sig säkert. Eller?

Nåja, Gott Nytt År till alla därute!

Morfarbus och snöpromenad

Bus med morfar på restaurangen igår. Nån timme senare missar morfar att hålla kollen och Molly ramlar ner för en bänk. Hopplala, så har vi ett blåmärke i pannan. På vägen hem ska killarna spexa framför kameran; morbror, pappa och morfar.Pulkan används flitigt sen vi tog fram den trettio år gamla åkpåsen i brun manchester. Helt underbar! Idag var vi i minsta barnbacken och åkte transportband, Molly skulle såklart stå själv. Hon har förresten slutat gå-vägra i overall och vinterskor. Halleluja!

En helt vanlig dag

i paradiset! Igår och idag har solen skinit från en nästan klarblå himmel ända tills den försvunnit ner bakom fjället vid tretiden.

Det är massor med snö och isande kallt, det blir inga långa dagar i backen. Visst är det vackert!

Det finns inga dåliga väder va?

Det har snöat hela dagen här i skidorten. Vi packade ner Molly i vagnen och gick och köpte en pulka. Som bekant så vägrar ju fröken promenera runt med overall och vinterkängor i snön. För det andra så hatar hon pulka. Eller snö. Eller kyla. Det hela är lite oklart. Det som är solklart är att Molly grinade i princip från den sekunden vi satte foten utanför dörren. Trots nytt lager 2 i merinoull (=dyrare än något underställ jag någonsin köpt till mig själv) så är snö och kyla helt enkelt inte roligt.

De som hade roligast i pulkabacken var helt klart mamma och pappa. För att inte få Molly att framstå som en gnällspik så kan jag meddela att hon skrattade i en millisekund när hon blev ordentligt påknuffad i backen och nån av oss stod nedanför och hejade på som det fån man är.

Från oss alla!

Nu har vi firat jul här uppe i Norrland. Molly fick öppna sina julklappar under Kalle Anka, innan vi åkte iväg och åt julbord på lokal. När vi hade proppat i oss julmat som om ingen morgondag fanns rullade vi hem, nattade en slutkörd liten tjej och öppnade vuxenklapparna. Jag fick en symaskin, pappa en iPhone, mamma en klocka, brorsan och Jens en varsin Garmin, Linda ett par skidor, syrran en fet bok med idolen Gordon Ramsay och massor massor mer. Varje år känns det som att man får finaste klapparna någonsin och det är väl ett bra betyg. Mollsan fick en hel hög med fina saker, bland annat flera böcker och roliga klossar med Barbapapa på.

Dessutom fick hon en potta (tungan rätt i mun!) som man kan prova att stå i. Eftersom jag surfar på ett mobilt internet med kontantkort måste jag komprimera bilderna apmycket för att inte använda upp hela surfpotten på ett inlägg. Kan tillägga att jag är alldeles för puckad för att använda Photoshop. Hade det inte varit juldagen idag så hade jag skrivit att jag hatar det där förbannade programmet (gjorde jag just det?)

Packa kappas packsäpp

Somnade sent som f*n igår och vaknade tidigt som f*n idag. Är så sjukt trött. Men ingen tid för vila, idag ska vi packa ihop oss, alla julklappar och hela taikonlägret och fara norröver. När Molly somnat efter lunchen tog jag en lång varm dusch för att ladda inför eftermiddagens pack- och städrejs. När jag precis fått på mig kläderna överraskar Jens mig med att komma hem (dessutom med världens godaste taleggio-lunchmackor!) Snacka om att en bautasten lyftes från mina axlar. Nu ska vi lägga på ett kål (kol?) och komma iväg. Har köpt en sån där dongel med internet på kontantkort så ni ska inte behöva uppleva ett till sånt där smärtsamt avbrott i mitt omåttligt populära bloggande!

Inlägg blir roligare med bilder. Här är Molly framför de läskiga djungeldjuren. Det är hallonsylt över hela bodyn, om ni undrar. Så får man gå runt här hemma, med skitiga kläder. Stackars unge.

Snölek

På grund av att Molly varit dunderförkyld och hostat sönder nätterna i två veckor har vi hållit oss från snölek tidigare, men idag var det dags tyckte jag. På med overall och premiärtest av nya vinterkängorna!Freeze! Mollsan var inte så sugen på att promenera runt i snön. När hon väl provade så ramlade hon rakt ner i snön med näsan före. Inte så kul.

Däremot är det roligare att leka i det lilla huset - man springer från sida till sida och leker tittut med mamma. Så himla roligt så ni skulle bara ana!

Här ser ni nya pälsmuffen till vagnen, hemmasydd. Visst är jag pysslig!

Eddie!

Men jag glömde ju! Igår var jag och Jens på Eddie Izzard, något vi sett fram emot i flera år. Hovet kokade, helt grymt roligt! Där uppe på bilden, där är han...

Sörprajs

Jag ska sluta skriva tråkiga tvättinlägg och skriva lite vanliga inlägg tänkte jag. Kanske. Har varit så grymt omotiverad till det här bloggandet, och hade jag fortsatt där när jag inte fortsatte hade det blivit inlägg typ "...idag har vi varit ute i parken och sen handlade vi på ICA och sen lagade vi mat, Molly fick köttfärssås..." och hur kul är det egentligen? Inte särskilt if you ask Percy Nilegård.

Vad har hänt då? Jo, jag har varit med mamma, syster och brorsans tjej på lyxhotell på Gran Canaria. Ingen man. Inget barn. I fyra dagar.

Helgen efter åkte jag och söta S ner till lilla A i Holland och hade en riktigt härlig helg.

Molly har lärt sig rita på tapeter, målade väggar och köksluckor. Här ser ni konstnären framför ett av sina alster som tack vare vår tapets mönster inte syns särskilt väl (hon går fortfarande fram dit och tittar förnöjt ibland, skruttungen)

Blicken på den här bilden är för övrigt oslagbar, det hela har precis inträffat och jag har inte alls skällt på henne, snarare berättat hur fint hon målat (det går ju inte att skälla på henne), men ändå ser det ut som att hon vet att hon gjort fel.

Tvätt-Jenny on the wild side

Har precis satt på en maskin med vitt 60 grader. Hehe.

Tvätt-Jenny strejkar från och med NU

Har väntat hela dagen på att få sätta på en maskin med vitt 60 grader. Det blir liksom aldrig av. Jag börjar stoppa in lite tvätt i maskinen, Molly kommer och "hjälper till" med att dra ut samma tvätt ur maskinen och så får vi gå och hitta på något annat innan jag hinner smita iväg och göra ett nytt försök. Så håller det på. Till slut fick jag ett andningshål och jag stoppade snabbt in all vit tvätt, fyller en liten boll med världens bästa tvättmedel (Grummes flytande, med lite doft av havsbris eller äpplen) och trycker på de rätta knapparna. Pustar ut. Efter nån dryg timme ska maskinen tömma sitt gamla tvättvatten och fylla på med lite nytt för att skölja. Det jag har glömt är att det är stopp i avloppet (ännu ett projekt... suck) och att man måste lägga ner tömningsslangen i toaletten. Detta innebär en fontän av smutsigt tvättvatten i badrummet. Jag springer in och åtgärdar. Och pustar ut. Igen. Efter ytterligare typ tjugo minuter börjar maskinen centrifugera, detta med ett lite annorlunda ljudackompanjemang. Jag går in och möts av detta:

Japp ni ser rätt. En röd tuschpenna. Bland den vita tvätten. Boven i dramat behöver vi inte ens nämna va? Är det för mycket begärt att allting ska funka NÅN GÅNG???

Cezanne, Monet, van Gogh...

...och så kom Molly!

Djupt koncentrerad satt hon, i minst tio minuter, och målade med sina fina kritor. Teckningen sparas såklart, liksom alla tidigare mästerverk! Tänk sen när hon kommer hem med pärlarmband och pärlplattor och fin-fina teckningar från dagis som man stolt kommer visa upp för en torterad omgivning.

Nä hörrni

Helt ärligt nudå. Jag kan knappt sova på nätterna för jag oroar mig för vad som kommer hända i januari. Vad i helsike ska jag göra då? Mollsan ska ju in på dagis, Jens jobbar ju på sitt uberviktiga konsultjobb, jag ... Det är här ni kommer in, jag behöver hjälp! Det finns nämligen inga jobb att söka. Eller jo. Det har funnits fyra för att vara exakt. Alla är sökta. Men så fort man klickar på skicka i mailet så blir ju hela livet en olidlig cliffhanger. Jag behöver alternativa exits. Exits från detta dekadenta liv som mammaledig (jag skriver mammaleid eftersom den här föräldraledigheten blev en enda lång mammaledighet. Mamma är bäst!)

Fördomarna besannades

Jag har aldrig varit på Ullared. Eller Gekås. Eller vad det heter. Och jag kommer aldrig att åka dit. De korta sekvenser jag såg av kvällens program (när det var paus i de estetiskt handikappade inredarnas program på trean) fick mig att känna mig illa till mods. Finns de här människorna på riktigt? Den där yngre kopian av Torsk på Tallin-Roland vill man ju bara ta hem och klappa över huvudet, snacka om att moderskänslorna kickade in för fullt där. Nej, det är bara att inse att det där inte är för mig.