14 januari 2011

Världens viktigaste saker

Mina barn. Våra barn. Viktigaste varelserna i världen. Jag läser en hel del böcker, tidningar, artiklar, bloggar om barn och deras första tid i livet. Jesper Juul har i grunden en väldigt fin inställning till barn och familj tycker jag. Att barn är kompetenta. Att de inte ska uppfostras. Att det inte finns något som heter trots. Jag vill att mina barn ska bli trygga människor med stor självkänsla. Bl.a. så har jag från dag ett förklarat för dem att de bestämmer själva över sina kroppar vilket innebär att de från t.ex. bestämmer om de VILL krama eller pussa andra människor.

Två saker som jag (och Jens) jobbar hårt med dagligen är att undvika att säga "nej" och "inte" och att inte fråga henne om precis allting. I våras insåg vi att vi frågade henne om varenda liten sak. Även sånt som egentligen inte var en fråga. Ställer man en fråga som man redan bestämt svaret på (t.ex. ska vi ta på pyjamasen?) så betyder det att man först ger barnet en valmöjlighet som han/hon får svara på (oftast nej) och att man sen går rakt emot det svaret. Eftersom pyjamasen skulle på. Det bäddar för konflikt samtidigt som det er signaler om att barnets synpunkt inte är viktig. Numera försöker vi fråga om saker som Molly verkligen har möjlighet att påverka. Ja, vi misslyckas ibland men belyser det i så fall och pratar mycket om det. Att försöka undvika "nej" och "inte" är jätteintressant. Istället för att slänga runt sig en massa negationer så blir diskussionerna konstruktiva. Och nej, när tålamodet är slut och energin inte är kvar så blir det oftast inte så konstruktivt såklart. Men vi försöker. Och ja, ibland måste man sätta ner foten och säga ifrån. Men oftast går det bra att säga "håll försiktigt" istället för "tryck inte" eller "prata lite tystare" istället för "skrik inte".

Det finns massor att lära sig om barn. Men det mesta lär man sig nog AV barnen. Det är verkligen fantastiska. Det är som att man har byggt en enkel dator som helt plötsligt får egna idéer och tankar. Var kommer allt ifrån?

Jaha. Nähä. Sängen pratade jag om förut...

7 kommentarer:

Sandra sa...

Skulle kunna vara mina ord... Håller med dig till 100% och "jobbar" faktiskt nästan på samma sätt.
Bra skrivet!

Jenny sa...

Ja... hmm... Fick en liten kärleksöverdos igår :) Tack!

Sophie sa...

Jag har en 1 1/2 åring hemma och vill verkligen behandla mina barn (har en på gång i magen oxå) med respekt. Jag tycker det du säger är klokt, men jag undrar om du har läs eller bok tips på hur man ska tänka och göra rent praktiskt? Jag har boken av jesper jhuul " ditt kompetenta barn", men har inte hunnit läsa den ännu. Tack för kloka ord!

C sa...

Jag instämmer - och vi tänker också i samma banor, men når absolut inte alltid målet. Jag plöjer Jesper Juul just nu och tycker att han har en oerhört sund inställning och det inspirerar jättemycket. Vi jobbar just nu också med mycket av egna gränssättningar - att få henne att acceptera att vi också har vår tid ibland. Det är svårt men jag tror det är viktigare ju större de blir.

Bettan sa...

Tycker du är en väldigt klok mor, jag håller helt med dig om att man ska minska på ord som nej och inte, men visst ibland slinker det ur ett och annat nej. Använder man inte orden hela tiden så tror jag att de har större effekt när man väljer att använder det.

Jenny sa...

Sophie: Har bara läst ditt kompetenta barn men vill också läsa den kompetenta familjen. I övrigt är jag nog bara nyfiken och intresserad i allmänhet. Särskilt när man märker vilken skillnad det blir på vardagen när man byter pedagogik. Grattis till syskon i magen!

C: Alltså, Jesper skriver ju det i boken också att INGEN kan leva enligt hans "regler" eller rekommendationer hela tiden. Man måste liksom brista ibland annars är man inte mänsklig. Men att man vet att man brister och att man vet att man kan göra annorlunda är väl fantastiskt. Jag tror det du skriver blir viktigt också när syskon är på väg. Våra stora tjejer är ju vana att vara i centrum hela tiden.

Bettan: Precis, ibland måste man ju säga NEJ för det finns inget annat ord. Och man måste sätta ner foten och sätta gränser. Fick lite inspiration av ditt inlägg som du kanske förstår, men det här är något jag tänker på varje dag.

Jennifer sa...

Låter som en väldigt bra och klokt synsätt. Bra skrivet :)