Vad vi gör

Vi försöker kombinera tvåbarnslivet med att komma i ordning här hemma. Tavla efter tavla kommer upp på väggarna, gardinlängd eftergardinlängd anpassas efter den mycket lägre takhöjden (bye-bye sekelskifteslägenhet liksom) och kartong efter kartong viks ihop och förpassas ner till källaren. Snart har vi ett riktigt hem att kalla hem.

Molly verkar uppriktigt intresserad av Otto. Så fort han vaknar och blir lite arg så springer hon och ropar "besis, besis!". Samma sak om det är en bebis som skriker på TV. Om Otto ligger och skriker kan hon också lägga på honom en filt och klappa på honom och säga "så, så...". Nappen (japp, vi började vid hela fyra dagars ålder!) hjälper hon också till med, lite hårdhänt kanske men hon vill ju väl i alla fall. Inga tjuvnyp än så länge!

Själv är jag trött ända in i märgen. Amningen tar så mycket energi, hade glömt hur jäkla matt man kan bli. Mjölken flödar i alla fall, Otto är mycket bättre på att ta rätt tag om bröstet så jag tror jag kommer klara mig utan amningsnappar den här gången - något jag verkligen är glad för.

Och Lactulos, maj gådd. Vet inte om jag vågar ge mig på den flaskan igen...