Hej glada dag!

Sol och ett tunt, fint lager snö på marken här i Stockholm! Blir man lycklig då eller?!? Snart ska vi packa ihop oss och gå ut, Molly ska bara leka sig trött och få lite mat först. Ska nog ta med mig kameran ut idag och få lite fina kort på världens vackraste huvudstad!

Vadå jobb?

Hade ett mail som låg och blinkade så glatt när jag kom hem. Det var från en rekryteringskonsult som frågade om jag var intresserad av ett jobb. Det känns så otroligt långt borta att gå tilbaka till jobbet men samtidigt vet man ju hur fort tiden går. Helt plötsligt är det väl sommar igen... Har hittat ett annat jobb som jag tänkte söka också, låter superspännande! Så förhoppningsvis får jag väl springa på en del intervjuer i vår. Roligt!

Freitag!

Det är fredag och solen skiner över ett kallt Stockholm. Har precis slukat en skål med fil, banan och hemgjord müsli á la Linda och snart ska jag gå ner mot stan (där folk arbetar på dagarna, hemska tanke) och luncha med C. Men först måste jag sätta ihop vagnen som igår fick gå igenom en rejäl rekond; hjul, chassi, insats och andra delar ligger utspridda över köket. Och borsta tänderna måste jag göra, det har jag en tendens att glömma...

Photoshopping

Har äntligen fått photoshop på den lilla rosa, men är en riktig grönjöling... Så nu sitter jag och googlar och lusläser bloggar för att få tips på vad man kan göra. Jens är i och för sig grym, men jag har inte tålamod att sitta med honom av någon anledning. Jaja, här är mitt första alster!

Har använt mig av Helenes tips om svart bakgrund och Annahs tips om eyepop. Tack! Nedan ser ni bilden innan jag gjorde om den. Det är egentligen en dålig bild tagen med en dålig kamera, det här gör jag bara för att lära mig och vänja mig vid programmet.

Mammahäng

Idag har vi varit hemma hos en tjej i mammagruppen och ätit lunch. Vi var åtta mammor med varsin bebis, hur hög tror ni ljudnivån var? Vi hade så himla trevligt, jag tror vi är Stockhoms bästa mammagrupp :) Molly hade på sig den underbaraste klänning som någonsin tillverkats; marinblå i trikåtyg. Skulle vilja ha en själv... Tror att vårens färgkombo på bebis kommer bli marinblå och ljusrosa, visst låter det fint?!? Idag blev det dock med ett par vita strumpbyxor. Var tvungen att ta kort för att hon var så söt!

Hon tar tag i klänningen och stoppar in den i munnen, därav dreggelfläckarna... Nu ligger hon på golvet och sjunger åt nappen som hon håller i ena handen. Tror förresten att hon börjar fatta att man ska vända på sig, för hon gör en liten ansats att lägga över det ena knubbiga låret över det andra och vända huvudet. Men det är ändå lååångt kvar innan det vänds kan jag säga...

Tacksam

Det är, som så många vet, alldeles för lätt att ta det man har för givet. På sistone har jag dock fått anledning att flera gånger värdera mitt liv och min situation. Läser om mammor som har barn som vägrar sova och tänker på hur BRA jag har det som har fått en bebis som verkar älska sömn. Läser om mammor som tvingas föda fram sina fullt friska bebisar till en säker död i vecka 20 och blir så tacksam att vi fått ett fullt friskt, levande barn. Läser om pappor som bara dör utan någon som helst förvarning och vill springa hem till pappa mitt i natten och krama om. Har en bekant som gjorde en hemsk och ytterst osannolik förväxling av vitamindroppar och gifitgt medel vilket slutade med fyra dygn på sjukan och jag blir så glad att jag ännu inte varit med om någon Molly-olycka.

När man skriver i sin blogg så väljer man ju vad man vill publicera. Jag skulle t.ex. aldrig gnälla på Jens här inne, det ligger inte för mig. Har jag en jobbig dag så struntar jag i bloggen snarare än skriver av mig, så funkar jag i alla anseenden. Lider i tystnad som värsta martyren, haha!

Trist att man ska behöva andras olycka för att själv bli tacksam, men jag antar att det är så vi människor funkar. Jag vill inte gotta mig i andras olycka (hoppas ingen tar det här inlägget fel nu), men det har fått mig att tänka till en extra gång innan jag blir irriterad och tappar tålamodet.

Pingviner

Molly fick en pyjamas av sin farmor förra helgen. Jättesöt! Jag tittade på den när vi fick den och tänkte "oj oj, det kommer dröja läääänge innan hon växer i den". Jag tror att min uppfattning om hur Mollys storlek är något skev... I mina ögon har hon väl storlek 50. Eller 56. MAX!

Molly och mormor

Kom på att det nästan inte finns några bilder på Molly och mormor. Då får man ta tag i saken, efter lite middagsätning tog jag fram kameran. Titta vad fina de är!

Kalorier brända

Idag är det onsdag, och onsdagar ska ju vara träningsdagar för mig och Molly. I förmiddags var vi därför på en SatsBaby som inte var en SatsBaby, för in tågar min mammagruppskompis och ska vikariera som klassinstruktör. Hon brukar inte köra babyklasserna i vanliga fall så det blev ett alternativt, och enligt mig mycket roligare, pass! Jobbigare framför allt. Eftersom det är en dryg halvtimmes promenad till Stadion så fick jag även röra på flärret ute i friska luften. Har fått i mig en halv sallad (med Molly i knät är det svårt att äta) och ett äpple idag så jag tror jag ska kompensera med mina nya bästis; CHOKLAD! Vet inte vad det är med mig, har aldrig varit så här tokig i choklad förut. Min gamla kompis, saltlakrits, är inte alls lika rolig att leka med längre. Mycket märkligt. Nåja... Var har jag den där chokladen nu då...

Men VÄND nån gång!

Molly är helt ointresserad av att vända på sig. Hon gör inte en tillstymmelse till vändningsförsök. Hmmm... Kan det ha något att göra med tvärläget i magen och ett misslyckat vändningsförsök ;) Äsch, jag bryr mig inte så mycket men en mammagruppskompis hade lagt sin son på en filt på golvet i morse och hade bara hunnit vända sig om innan hon hittade ungen utanför filten. Och hon trodde inte att han kunde vända på sig ens. Så jag sprang hem och la Molly på en filt på golvet i hopp om att jag missat något. Men. Nej. Lagd Molly ligger helt enkelt.

Ni ser ju själva - massor med utrymme att rulla runt på!

Söt men trött och chockad av blixten...

Balans i debatten

Äntligen någon som sätter huvudet på spiken när det gäller den här könsdebatten och frågan om genus i uppfostran

Jag har svårt att se att Molly skulle bli mindre jämställd bara för att hon har på sig rosa kläder och kjolar/klänningar. Jag tror stenhårt på att vi är olika biologiskt, män och kvinnor, och det av en anledning. Häromveckan var jag på ett tvåårskalas och hade med mig Molly, det var fyra pojkar och två flickor på kalaset. Vilka tror ni var intresserade av bebisen som kom? Och vilka lekte med brandbilen? Och då har ändå pojken som fyllde år både dockor, bilar och en leksaksspis. Jag tycker det vore så otroligt TRIST om alla helt pålötsligt ska stöpas i samma beiga/grå/gula/gröna form. Och sitta och diskutera varför det heter människa istället för kvinniska (ursäkta, men det är så sjukt töntigt) och ta bort alla "man" ur en skrivelse (jo, jag har som student suttit på ett fullmäktigemöte med SFS och diskuterat denna fråga i timtal) är en otrolig slöseri med tid och energi. Jag blir fanimej förbannad när jag tänker på det.

Vi har kommit långt i jämställdhet i Sverige och jag tycker SJÄLVKLART att kvinnor och män ska ha lika lön för samma arbete och så vidare i alla oändlighet. Här hemma är det t.ex. INTE jag som lagar maten. Men jag har ansvar för bilen. Sådeså era gamla mossfeminister!

Politiskt, jag vet. Men ganska roligt!

Lite gammalt, lite nytt, lite lånat, lite blått

Jag gjorde om lite. Känner att bloggandet mer och mer kommer rikta in sig på bröllopet, och därför har jag gjort ett tappert försök att få in våra "temafärger" här på Klutten. Sjukt dåligt resultat dock, men närmre verkligheten än rosa!

Nu ska vi sova! Mitt löfte får bli att snart lägga in lite Molly-bilder...

Svart som natten

Mitt i den stora dissningen på Juvelsalongen i lördags (jodå, NK har fått sig ett mail) frågade jag om det är möjligt att få en likadan ring som jag redan har som förlovningsring (Strömdahls Orion) men med svarta diamanter. Men nej, det gick ju inte. Nu har jag hittat en guldsmed på söder som har Strömdahls ringar OCH svarta diamanter! Ska gå förbi nån dag och be om en prisuppgift på att modifiera om en ring.

Gå in på deras hemsida, jättehäftig!

HERR & FRU LOHSE

Studio 54

Jag skrev tidigare att jag inte skulle skriva om min vikt förrän jag var nere i ett visst antal kilo, något jag aldrig trodde skulle hända. Men nu är vi där, på futtiga femtiofyra. Angenäma problem som detta för med sig är t.ex. hängande jeans, för stor klocka och en förlovningsring som är på väg över knogen. Ett oangenämt problem är att jag är rädd att jag ska studsa tillbaka så fort jag slutar amma. Vilket innebär att jag måste amma till den andra maj. Minst.

Val Misär

Tänker inte ens kommentera VM i Val d'Isere, hur dåliga kan vi vara egentligen? Hoppas Anja och tjejerna kommer igen i Världscupen nu.

Däremot - Helena Jonsson, jag hoppade upp och ner i sängen när hon sköt fullt på sista stående. Shit vad grym hon är!

Slutligen - hur smart är man om man åker förbi flera avspärrningar och sedan på fullt allvar säger att man trodde att det var den rätta vägen. Använd ögonen!

Så, det var nog mitt första och sista inlägg om sport. Man blir ju bara så glad av Vinterstudion!

I valet och kvalet

Sitter och försöker besluta (inte bra för två vågar...) oss för om det är en bra idé att dra med oss en lite förkyld Molly på babysim idag. Hon har inte haft feber sen i tisdags men är fortfarande ganska rosslig på morgnarna. Tänk om hon blir kall och hon blir ännu mer förkyld, hur ska mitt mammahjärta klara en sådan utveckling? Jag tror vi går ner dit och frågar vad instruktören tycker. Så får det bli...

Kärlek på stan

Har aldrig sett så många människor bära runt på blombuketter på en och samma dag. Underbart! Själv fick jag köpa mina egna blommor, tulpaner såklart. Men igår fick jag en inte-alla-hjärtans-dag-present så hör ni någon som inte klagar så är det jag :)

En massa hjärtan idag

Alla hjärtans dag har faktiskt gått i bröllopets tecken, tro det eller ej. Vi började på Siden Carlson och inhandlade allt material till bröllopsklänningen; mamma, jag och min tärna slash syster. Så förbannat skönt att kunna pricka av det från att göra-listan, nu är det bara själva tillverkningen kvar... Efter det mötte vi upp killarna i Boss-butiken som nu hade belägrats av barnvagn, bebis, dunjackor och halva klanen S. Jens har beställt kostym, den ligger hos skräddaren och skall modifieras lite (man kan säga att Jens blir hyffsat Boss-outfittad på bröllopet). Och jag har fått mig ett par helt osannolika (tro mig!) bröllopsskor.

Glada i hågen tågade vi vidare på stans gator. På NK tänkte jag gå in och spana lite vigselring (när vi köpte våra förlovningsringar tittade vi även på vigselringar eftersom vi visste att vi skulle gifta oss). Men från att ha varit på ypperligt solstrålande humör dimpade jag ner i en surtants famn på juvelsalongen. Allt som jag sa var fel enligt henne. ALLT. Och då har vi ändå fått en massa tips från en annan dam där inne tidigare, som vi hade nappat lite på. Men nej då. Så kan man ju INTE ha det. Här följer ett utdrag ur vår konversation:
Hon: Och ska du ha en ring med briljanter i runt hela, då måste du ha två - en på varje sida om förlovningsringen.
Jag: Okej, då måste vi alltså köpa TVÅ ringar?
Hon: Ja, en som vigselring och en som morgongåva. De är inte så dyra de här, de kostar bara femton per styck.
Sen slängde hon två broschyrer (som jag redan har, thank you very much) i min hand och gick. Jaha. Vad gör man nu då? Jag vill ju handla min ring där (hello NK-poäng!) och har alltid gillat damerna där tidigare. Ska gå dit igen och punktmarkera vår förra försäljningsdam så man kan få lite positiv feedback. Suck.

I ren trots köpte jag en kjol och en collegetröja på Gina Tricot på vägen hem. Då blev jag glad igen! Nu har vi ätit en förrätt med rökt röding, en varmrätt med renfilé och rotfruktsgratäng och en gino till efterrätt tillsammans med mina föräldrar. Så alla hjärtans dag avslutades gott och väl med några favorithjärtan omkring mig. Det sötaste hjärtat ligger och sover i sin säng sen fyra timmar tillbaka. Snart dags att göra henne sällskap tror jag.

Slut på detta mastodontinlägg (dumma juveltanten fick igång mig ordentligt däruppe...)!

Väggklättring

Sitter på golvet, med datorn i soffan. Molly ligger en bit bort och sover under sitt brun-vita elefantlakan och jag håller på att bli galen. Igår var vi inne hela dagen eftersom vi båda var rätt hängiga. Idag känner jag mig mycket piggare (kanske var bra att trycka i sig frukt igår!) och vill inte sitta inne en hel dag till! Inte kan väl Molly bli sämre av lite frisk storstadsluft? Jag lovar att klä på henne ordentligt med varma mysiga kläder. En liiiten promenad bara? Jag lovade Jens att vara inne men jag tror jag måste bryta det löftet...

Reflekterar

Innan man får barn så blir man mulad med en massa saker om hur det är att få barn. Så fort man får se bebisen så ska man fyllas av en enorm kärlek till detta lilla knyte. Man minns helt plötsligt inte vad man gjorde innan man fick barn. Och hela livet förändras på en sekund.

Bullshit säger jag. Det tog nog ett par månader innan jag fattade (eller ja, jag fattar fortfarande egentligen inte) att Molly är min dotter. Och den där intensiva kärleken var inget som smällde ner som en bomb. Den har vuxit fram. Och jo, trust me, jag minns EXAKT vad vi gjorde innan vi fick barn. Jag minns de där lördagmorgnarna när jag lät Jens sova ut och smög upp och åt en lååång frukost. Jag minns de långa middagarna med alldeles för mycket rödvin och skitsnack. Livet förändrades för evigt den dagen då Molly föddes men det är inget jag har funderat så mycket på att jag kan säga till någon som ska ha barn att "nu kommer livet bli helt annorlunda". För jag tycker det är så mycket bättre. Lite meckigare. Men lyckligare!