Snart ser jag ljuset

Men fy fan alltså. Jag har varit nere i helvetet och nyss vände jag. Ett drygt dygn av feber, frossa, kräk, magont, migrän och ingenting har funkat. Inatt vid två vaknade jag i en svettpöl, frossade så låren krampade, gick upp och kräktes, tog på mig torra kläder och parkerade mig i gästrummet. Nu vid femtiden fick jag i mig mat (halleluja) och nu börjar jag hoppas på att jag kanske kommer må bättre imorgon. Har inte ens orkat kolla på tv eller surfa, fatta då hur dålig man är.


• iPhonebloggat •

Treenighet

Cola, nyponsoppa och samarin.


Åt fil som fick stanna i en halvtimme. Magont och feber.

• iPhonebloggat •

Skön söndag

Not. Vaknade klockan fem och kräktes. Somnade om i gästrummet. Är så risig att jag inte kommer upp ur sängen. Morgonens övriga aktiviteter innefattar fruktlös hulkning i toastol. Fy fan.


• iPhonebloggat •

Otto of the day

Undrar vem hans pappa är ;)

• iPhonebloggat •

Reservartilleriet

Ni får inte tro att jag vill vara nån jäkla solsidan-morsa.

• iPhonebloggat •

Bebismat

Ska ge mig på första purén Som inte bara innehåller rotfrukter och potatis. Nu blir det kyckling, ris och morot. Ska kryddas med persilja. Räknar inte med succé men skam den som ger sig...

• iPhonebloggat •

Torsdagstokerier

Kollar Babblarna på mormors jobb.

• iPhonebloggat •

Megatråk

Molly hade ju feber i helgen och har varit hemma från dagis hela veckan. Idag var det meningen att hon skulle gå men hon sov så gott klockan halv nio i morse så jag hade inte mage... Och sen var hon jättettrött klockan halv ett och sov till fyra så hon är ju helt klart fortfarande seg. Och så går det magsjuka på dagis. Och så har ena däcket till syskonvagnet kapitulerat totalt. Alltför många uppförsbackar och anledningar för mig att stanna inne idag. Hade annars haft både en fika och en lekdejt att förlusta mig i.

Jag såg tydligen fel när det gällde Ottos tänder så nu är han officiellt en klenis igen. Däremot hamnade han på plussidan eftersom han sover 19-06 i sin stora spjälsäng (okej såhär - han har haft en minispjälis som funkat jättebra tills innan jul då han blev för stor, Molly har haft kvar den stora spjälisen och vi har inte fått tummen ur förrän i helgen att köpa en växasäng till henne).

Usch hörrni, såhär ubertrist blir det när man är en råtta i en lägenhet. Vill ut och göra lite kul saker och framför allt prata med andra vuxna människor. Leka med Lego har sin charm... i ungefär fyra minuter. Och inga bilder har jag heller.

När vi ändå håller på

Om ändå en tand ska upp så kan ju de andra hänka på. Att de två tänderna i mitten i underkäken varit på väg ett tag (och även tittat upp) har vi vetat, men idag såg jag att hörntänderna är redo de också. Nu förstår jag varför det har varit så fruktansvärt jobbigt. Skönt att vi gett honom alvedon, då slipper man ha dåligt samvete för onödig smärta i alla fall...

Bara jag?

Solsidan... det var roligare förr va? Rollerna går liksom inte att göra med excentriska och hysteriska och extrema och dessutom så verkar Anna och Alex inte alls harmoniska. De verkar rent av olyckliga. På ett icke-komiskt sätt. Nä, de skulle slutat när de var på topp.

Helgen som kom av sig och sen styrde upp sig

Det började kanonbra i fredags med lekdejt hemma hos oss. Sex barn och tre mammor. När alla gått däckade Mollsan och på eftermiddagen var vi ute i parken jättelänge. Igår hade vi bokat mormor och morfar för lite barnvakt så jag och Jens kunde åka iväg och spendera en förmögenhet titta på lite möbler, färg och tapeter till lägenheten som glömdes bort. Alltså vår. Vita väggar har fått en ny innebörd. Vi lyckades beställa en fet Stringhylle-kombination och sen hittade vi vår favorittapet men fick gå ifrån färgaffären med bara en liten provburk efter att vi fått höra priset. Det känns inte försvarbart att spendera fem tusen på en vägg liksom. Vi vände hem till grötmonstret och (vad som visade sig vara) febermonstret. Bara att boka av fyraårskalaset och ta på mysdressen för en hemmakväll (men först drog jag med mig mamsen till IKEA).

Lilltjejen äter fil och puffar i soffan.

Imorse vaknade Molly med täppt näsa och mitt i eftermiddagsvilan vaknade hon och kräktes. Ynklingen. Men pappa Jens var det inget fel på så han fick åka iväg och hämta en ny säng vi ropat in på Blocket till det febriga barnet och eftermiddagen har därför gått i ommöbleringens tecken. Byrå ut ur vårt rum, Mollys spjälis har nu blivit Ottos och står i vårt rum, in med Mollys nya säng och sen lite annat fix.

Nu ikväll somnade hon i soffan framför Emil (eller Imel som hon säger, tänk er rysk brytning på den haha), ett klart sjukdomstecken när det gäller henne. Och jodå, 39.8 visade tempen. Amen jag smäller av, hur hon ens står på benen är ett mysterium...

Nu laddar jag inför en måndag med sjuk dotter och sovvägrande son. Han är makalös, vi som hade det så lätt med Mollytrollet står helt handfallna. Och chockade. Men mest trötta...

Otto 6 månader

Det tål att sägas igen, och det kommer definitivt sägas fler gånger. Vad är det för fel på tiden? Det går så hysteriskt fort ju. Nu är lilla bebisen ett halvt år gammal och vi börjar inse att han inte kommer vara bebis hela sitt liv. Jag tänker ofta på dagen han föddes. Hur varmt det var ute, hur veckorna innan hade gått i slow motion och hur jag vaknade varje morgon med exakt samma känsla i magen - nähä, det blir ingen bebis idag heller, hur vi nervöst väntade på att få komma in till förlossningen den där onsdagen för igångsättning, hur det länge var oklart hur han egentligen låg därinne, hur dimmiga de första fyra timmarna av förlossningen var av konstant smärta och hyserisk inblåsning av lustgas, hur väl jag minns narkosläkarens ansikte - de där snälla ögonen som gav mig tillbaka till världen, hur sommarregnet öste ner utanför fönstret och syresatte luften mitt i natten, hur jag kämpade för att få honom så långt ner i bäckenet att jag skulle få trycka ut bamsebebisen, hur jag ÄNTLIGEN fick upp honom på bröstet och hur blå, skrynklig och torr han var av att ha legat i magen på övertid. Jag kommer alltid få en speciell känsla i magen när jag tänker på den dagen. Torsdagen den 22 juli. Samma känsla fast annorlunda som jag får när jag tänker på måndagen den 1 september. Jag kan förnimma dofterna av de olika sjukhusen i min näsa, jag vet exakt vilken tid på året som luktar sådär ljuvligt som våra barns födelsedagar.

Otto är sin systers exakta motsats. Hon sov och höll sig lugn, henne behövde vi aldrig barnsäkra nånting för. Hon låg där man la henne eller satt där man satte henne. Otto. Han är sjövild. Snurar mellan mage och rygg och gör magpiruetter på parketten. Ser han en blomma när man har honom i famnen så laddat han all kraft som hans tiokilos-kropp kan frambringa och kastar sig handlöst. Sitter han i gåstolen så tassar han i ilfart mot väggutagen och blir en lång orm som ska stoppa in fingrarna i de två hålen (nej, han når inte än som tur är). Sova? Det kan man göra när man blir gammal, resonerar den lilla mannen. Och nu får jag tänder! Skriker han, dag som natt. Jag vill att ALLA ska veta att jag får tänder och det gör ONT så in i h-vete! Typiskt killar att vara så dramatiska. Men mitt i allt detta intensiva och sömnlösa så är han så fantastiskt underbar och go. Han skrattar bara man ger honom ett uns uppmärksamhet, kittlar man honom så kiknar han. Så fin. Och en så naturlig del av vår familj. Han och Molly börjar utveckla sin syskonrelation så smått och hon klappar på honom (varvar lilla gubben med lilla gumman) och ger honom nappen med stort tålamod. Jag behöver aldrig oroa mig för att hon ska vara elak mot honom om jag går in i ett annat rum en stund.

Livet som två-småbarnsförälder har börjat komma på plats. Hösten var intensiv och stundom alldeles för jobbig men vi har tagit oss igenom den första perioden och känner oss mer sammansvetsade och har koll på varandra nu tror jag. Jag känner mig mycket lugnare och kan för första gången njuta av att vara ensam med barnen. Det känns riktigt roligt att tänka på framtiden och allt roligt vi ska göra tillsammans!

Bilder på 6-månaderskillen kommer!

Feber

Vi som skulle fira en fyraåring idag fick istället påbörja vårterminens första sjukstuga. Än så länge bara feber, håller sig runt 39.


Mys i soffan framför musses klubbhus.

• iPhonebloggat •

Yes

Har haft en grym dag! Men nu är den slut.

Tanduppdatering

Meddelande:
Man kan nu känna att den ena sylvassa tanden sticker upp över tandköttet.
Slut på meddelande

Såhär då

Vaknade vid 6 i morse. Död. Otto inte alls nöjd med livet. Vi matade, lekte, bar, busade, försökte lägga. Man kan säga att han gjorde kaos med oss. Nån gång efter åtta tog Jens med sig Molly till dagis (vet ni hur lyxigt det är?) och i samma sekund som dörren stängdes visade Otto mig att det inte bara var tänderna som ställde till det för honom utan även magen. Bad i handfatet och en handduk och en pyjamas in i tvättmaskinen med extra mycket tvättmedel. Vid halv nio däckade liten man. Jag åt frukost och befann mig i nåt läge mellan dvala och koma innan jag gick och la mig bredvid sött sovande bebis vid tio. Sen vaknade vi. Klockan halv ett. Halv ett!

Det var den dagen. Resten har liksom försvunnit i ett rasande tempo av nån märklig anledning.

Och sen var Jens och Otto på 6-månadersbesök på BVC ikväll. Ottomanen har nästan gått upp ett kilo på en månad och kan nu stoltsera med 9,7 kilo. Hur stört?

Rättelse

Det är såklart jobbigast för oss som måste handskas med vrålande bebis halva nätterna. Om jag säger att jag sovit fyra timmar inatt så är det i överkant. Och såklart inte fyra timmar i följd.

• iPhonebloggat •

Bissingar

De två första är på väg upp och det med besked. Jättejobbigt har han, lilleman. Och vi också, som inte får sova på nätterna. Men mest lilleman såklart.


• iPhonebloggat •

Kolla in den här då!

Inte så kallt så en fleece räcker i åkpåsen. Lånar storasyrrans och blev en liten karamell! Den här kommer bli toppen i vår.

• iPhonebloggat •

Vad händer...

Förutom att Jens var uppe med Otto mellan 6 och 7 i morse så fick vi sova till tjugo över nio. Jag vaknade först av alla. Sen Ottomanen. Gick och öppnade dörren till Mollys rum (vi håller den stängd på natten så hon inte ska komma in till oss) och plockade upp Otto. Jens fick sova en stund till medan jag och Molly bakade scones så det var mjöl överallt. Sen åt vi frulle klockan halv elva. Soft och väldigt ovanligt.

Och nej, vi håller inte Mollys dörr stängd på natten. Gud vilken hemsk tanke.

Världens viktigaste saker

Mina barn. Våra barn. Viktigaste varelserna i världen. Jag läser en hel del böcker, tidningar, artiklar, bloggar om barn och deras första tid i livet. Jesper Juul har i grunden en väldigt fin inställning till barn och familj tycker jag. Att barn är kompetenta. Att de inte ska uppfostras. Att det inte finns något som heter trots. Jag vill att mina barn ska bli trygga människor med stor självkänsla. Bl.a. så har jag från dag ett förklarat för dem att de bestämmer själva över sina kroppar vilket innebär att de från t.ex. bestämmer om de VILL krama eller pussa andra människor.

Två saker som jag (och Jens) jobbar hårt med dagligen är att undvika att säga "nej" och "inte" och att inte fråga henne om precis allting. I våras insåg vi att vi frågade henne om varenda liten sak. Även sånt som egentligen inte var en fråga. Ställer man en fråga som man redan bestämt svaret på (t.ex. ska vi ta på pyjamasen?) så betyder det att man först ger barnet en valmöjlighet som han/hon får svara på (oftast nej) och att man sen går rakt emot det svaret. Eftersom pyjamasen skulle på. Det bäddar för konflikt samtidigt som det er signaler om att barnets synpunkt inte är viktig. Numera försöker vi fråga om saker som Molly verkligen har möjlighet att påverka. Ja, vi misslyckas ibland men belyser det i så fall och pratar mycket om det. Att försöka undvika "nej" och "inte" är jätteintressant. Istället för att slänga runt sig en massa negationer så blir diskussionerna konstruktiva. Och nej, när tålamodet är slut och energin inte är kvar så blir det oftast inte så konstruktivt såklart. Men vi försöker. Och ja, ibland måste man sätta ner foten och säga ifrån. Men oftast går det bra att säga "håll försiktigt" istället för "tryck inte" eller "prata lite tystare" istället för "skrik inte".

Det finns massor att lära sig om barn. Men det mesta lär man sig nog AV barnen. Det är verkligen fantastiska. Det är som att man har byggt en enkel dator som helt plötsligt får egna idéer och tankar. Var kommer allt ifrån?

Jaha. Nähä. Sängen pratade jag om förut...

Mysfredag

Jepp. Världens mysigaste fredag. Bara jag, Molly och Otto hela dagen. Vi har åkt tunnelbana. Lekt på Kulturhuset. Ätit korv. Sovit i vagnen. Promenerat hem. Fyllt på luft i tomt däck två gånger. Lekt med leksaker. Ätit äpple. Haft bajsfest. Ätit pizza. Myst och skrattat i soffan.

Molly somnade vid 21 och nu är det dags för världens tröttaste mamma att däcka bredvid liten man.

Liten pappa är borta ikväll. Han har magnetröntgat sitt knä idag för att se hur de ska laga hans trasiga minisk. Miniskel? Skitsamma. Den är trasig och måste fixas.

Imorgon blir det bebismys. Yay!

Hallon och Marypop

Men allvarligt. Ta hänsyn till att de här tjejerna ska ha sina namn hela livet. De är för fan inga marsvin eller vädurskaniner. De är människor.

/kollar bygglov och blir upprörd


• iPhonebloggat •

Bugaboos vinterdäck

Vilken jävla bluff. Gör en ordentlig vagn istället.

/en som tröttnat ordentligt på skiten

• iPhonebloggat •

Usel

Lämnade Molly på dagis första gången på tre veckor. Känns pissigt ända in i själen.


• iPhonebloggat •

Inception

My kind of movie. Älskar och hatar slutet. Men alltså. Grymt!


• iPhonebloggat •

Golvet attackerar

Idag på vår fika och lekdejt hos en av mina äldsta vänner gjorde Molly en praktvurpa ner för en stol och tog emot sig med överläppen. Som totalt sprack. På insidan. Nu ser hon ut som en miniversion av melanie griffith. Som såklart får glass.


• iPhonebloggat •

En lille tissemand og en tissekone

Hej danska tvillingar! Gillar Mary skarpt, och tycker det danska kungahuset verkar knäppt och tokroligt. Och så är jag ju kvartsdansk också.


• iPhonebloggat •

Den Ottomanska mannen krisar

När Molly var liten märkte vi aldrig av några kriser eller utvecklingsfaser direkt, allt flöt på och hon var mest ganska nöjd. Men Ottomanen. My god. Nu verkar han vara på väg in i nån monstruös utvecklingsperiod för han äter varannan timme dygnet runt och sover bara 45-minuterspass. När han är vaken ska man leka med honom. Han börjar ge sig på krälandet nu, testar olika sätt att ta sig till det han vill ha. Gåstolen rör på sig när han sitter i den. Och igår fick han banangröt innan han somnade för kvällen och jag har aldrig sett nån gapa så mycket.

Vad hände med vår bebis? 

Adressändring

Snart dags för Otto att adressändra för i den här farten bor han snart hos grannen...



• iPhonebloggat •

Stekare

Ikväll kommer ett stekarpar från Göteborg till oss på middag. Göteborgsstekare. De ska såklart få stek. Bryna, bryna och sen in i ugnen på 125 grader tills mitten av steken blir 56 grader varm. Beräknas ta två till tre timmar. Bakåträkning gör att jag måste börja NU. Gjort är hjort. Som även är stek.

Stekarna på sitt stekiga bröllop

På bröllopet var jag gravid. Men det visste vi inte förrän tolv dagar senare. Dagen efter bröllopet fyllde jag 30. Det var kul. Jens hade typ migrän.

Fredagsförvirringen är enorm.

Regression

Vi har börjat ge Otto smakisar vid lunch och trots att alla säger att man inte ska ge vatten så gör jag det. Och han älskar det. Han får det i en liten nappflaska och gissa vem som nu har slutat dricka vatten ur glas...

• iPhonebloggat •

Jag är en träningsanorektiker

När jag var ung tränade och tävlade jag. Jämt. Till slut tröttnade jag. De senaste tio åren har jag ömsom utnyttjat 500 SATS-kronor i månaden väl, ömsom varit bidragsgivare och företagets bästa medlem. I juni sa jag upp mitt medlemskap, då hade jag inte satt min fot på gymmet på ett år. 6000 väl investerade pengar. Nu har jag tränat första gången sen Otto föddes, två halvmilsrundor i skatespåret. Detta är något jag skulle kunna leva på fram till sommaren men det gör ju inte att jag blir snyggare i bikinin direkt.

Jag har ju inga ursäkter. Förutom att jag inte har något träningskort. Och inte råd med ett heller. Snö på marken gör det trist att jogga. Och mörkt är det. Situps på vardagsrumsgolvet jämfört med godisskålen i soffan? Gissa vad som vinner. En fettsugning verkar bökigt, dyrt och smärtsamt. Hur gör man? Vad tränar ni och hur ofta? Och varför?

Prosit

Molly har nyst och nyst och nyst ända sen hon vaknade efter vilan idag. Otto är täppt i näsan fortfarande och får näsdroppar med jämna mellanrum. Själv har jag en minimal blåsa på läppen som jag hoppas inte utvecklar sig till nåt vidrigt. Helt klart är väl att nåt virus letat sig in till oss och därför fick vi ställa in kvällens bebismys med nyfödde sysslingen. Sorgligt men ännu sorgligare hade det varit att släpa med sig rs-virus eller liknande. Är bara att inse att livet med småbarn är oförutsägbart.



Otto fick en urkul gåstol i julklapp som Molly är snabb på att demonstrera.

• iPhonebloggat •

MacJenny

Det tar lite tid att lära sig ett helt nytt sätt att arbeta med en dator. Men det tar sig nog. Nu ska jag kolla igenom mina bilder och beställa framkallningar. Mitt ena nyårslöfte är att fixa Mollys fotoalbum (som jag inte börjat på än). Det andra är no baby 2011.

Hemma med energi

Nu är vi tillbaka efter nästan två härliga veckor med familj och vänner. Tillbaka i egna sängar framför allt. Underbart.

Jag var väldigt trött när vi lämnade Stockholm innan jul. Min energi var helt slut och jag kände mig som en bitter fru som satt fast i ett extremt oinspirerande ekorrhjul. Lägg till tvåbarnschock (oh yes) och mina mano-tendenser och bilden av en happy family var väl inte direkt nära att ta på.

Men som sagt, tillbaka i stan med ny energi. Jag får en vecka hemma innan vardagen med dagis börjar på nytt. Ser fram emot att få lägga vinterkläderna på hyllan så småningom, att få följa min tvååring på nya äventyr och med lite vemod lämna ännu en bebistid bakom mig.


• iPhonebloggat •

Tomt

I fem dagar har sex vuxna och fem barn samsats i vår fjällstuga men idag var det dags för alla utom oss att bege sig hemåt. Nån glömde en mobiltelefon och i tvättmaskinen låg en full maskin nytvättade kläder som inte tillhör oss men vad gör det? Vilka fantastiska dagar vi haft med fina vänner. Kunde inte önska mig ett bättre slut på 2010 och bättre början på 2011! När alla åkt tog jag mig ut i halvmilsspåret, sen tog vi med oss barnen ner till stammiskrogen för lite lunch.



Nu städar vi bort julen och förbereder stugan på vår sista säsong här. Nästa år hoppas jag att det är en ny och större stuga som julpyntas.

• iPhonebloggat •