Vaknade klockan 02.39 i natt av att någon bytt ut min högra tutte mot en bomb som höll på att sprängas. Eller nähä, det var min goda vän mjölkstockningen som kommit tillbaka. Till samma tutte. Tack för det. Febrig och med tårarna sprutandes försökte jag pumpa ut det värsta. Att ingen har kommit på det som tortyrredskap, skulle få ut vilken information som helst från vem som helst. Min underbara blivande man satt såklart uppe och tog hand om mig, stoppade i mig ett par alvedon och höll om mig med täcket. Mysigt, mitt i all misär.
Det positiva: jag fick se Obamas tacktal lajv!!! Grymt.
1 kommentar:
Näe vilken skit med tutten. Omtankar. Men du: visst var talet grymt!? Jag blev SÅ lättad när Patrik väckte mig och berättade att han vunnit. Det fanns liksom inget alternativ - och talet är historiskt redan nu. Vi har sparart gårdagens och dagens DN till Ellen, för jag tror att det kan vara roligt att se dessa blaskor när hon blir stor.
Skicka en kommentar