Rutiner och vardag

Idag jobbar Jens, likaså i tisdags. Då var det kaos. Jens var tvungen att sova på soffan för det var så stökigt med amningen, på dagen fick jag inte alls till det och det slutade med att jag åt en macka på hela dagen. Inte bra. Idag har jag både ätit frukost och lunch. Hurra! Amningen flyter på (trots att nätterna fortfarande tenderar att bli lite gnälliga). Nu väntar jag på att en maskin med tvätt ska bli klar, att Molly ska vakna för lite mat och sen ska jag iväg till min syster som numera kamperar tillfälligt hos föräldrarna. Tänkte svara på lite frågor/kommentera olika detaljer som numera är vardag...

Amning
Jag kör på med mina amningsnappar på nätterna. På dagarna försöker jag att amma utan, men om det resulterar i vredesutbrott så åker silikonpluppen fram! På nätterna vill Molly INTE sova ensam så det blir av trötthetsskäl så att hon mest sover på mig. Framåt sju-tiden brukar hennes nattångest släppa så då får jag sova ensam ett par timmar. Att liggamma funkar halvbra, vi ska öva mer på det! En sak i taget bara... Jag måste säga att hittills är amningen och smärtan den medför det värsta i hela den här processen. Ipren knparas flitigt...

Hormoner
Första veckan var en berg-och-dal-bana. Helt plötsligt kunde jag sitta och störtgråta. Lyckliga tårar förvisso, men ändå. Oftast var det när jag läste om förlossningar, om barn, i min förlossningsjournal, i nån bok. Vad som helst typ. En liiiten del i detta var också att jag kände att jag och Jens tappade lite fysisk kontakt, men ett par kramar senare och lite ventilering så känns det nu tusen gånger bättre. Men gud vad skönt det var att gråta! Länge sen jag grinade på det viset.

Svettningar
...och törst. Isvatten is the shit! Har aldrig varit så glad att vi valde en kyl/frys med ismaskin. Svettningarna är brutala, särskilt på nätterna. Har nog tvättat alla lakan tre gånger på tio dagar. Och Molly är inte så förtjust att bli ammad av en kamin, så det brukar bli lite trixigt.

Såret
Ärret ser sjukt fint ut. Jag trodde att jag skulle ha MYCKET ondare MYCKET längre. Det sticker till ibland när jag ska resa mig upp eller vända mig i sängen. Mollys sparkar är väl inte heller störtsköna. Men som sagt, lindrigt sätt att föda barn på! Det jobbigaste nu är att konditionen tar så pass mycket stryk av ett kejsarsnitt. Flås, flås...

Tiden
Jag tänkte på det i måndags, att nu är det en vecka sen Molly föddes. Och det kändes som... en vecka. Trodde det skulle kännas som att hon alltid funnits här, men det kommer väl om ett par veckor. Det där med tid är ju knäppt, för tänk vad fort det går. Nu känns det som att ett år är en evighet men det kommer väl flyga iväg som alla andra år. Ja, suck. Snart är hon tonåring, vår lilla lilla tjej!