För ett par veckor sen åkte Molly på årets första magsjuka. Hon kräktes när hon ätit men var glad och väldigt pigg i övrigt. Ingen annan blev sjuk. Vi misstänkte att hon fått i sig något olämpligt.
För två veckor sen fick ju Jens halsfluss deluxe med 40 graders feber. I samma veva åkte Molly på ytterligare en magsjuka. Samma historia som förra gången.
I natt kräktes hon ner hela sängen. Man orkar liksom inte. Och ni andra småbarnsmammor vet att alla beredskapstaggar åker ut på full styrka vid första kräkningen. Men Molly och pappa sov i gästrummet medan jag och hej-jag-får-alltid-minst-åtta-tänder-samtidigt-Otto sov i vår säng. Eller ja, sov och sov. Brutal väckning 04.45.
Otto har ett helsike med de där gaddarna. Nu är det hörntänder och kindtänder som kommer. Så snart har han dubblerat antalet sylvassa.
Senaste tillskottet i snacket är sen sång: mambambamb-yeah yeah yeah. Mambambamb är alltså tandborste. Hej Bolibompa-morgon!
Och godnatt trötta morsan. Just det. Dagens kräk är lika med noll. Vad händer?
• iPhonebloggat •
4 kommentarer:
Nån form av intolerans? Matsmältningsbevär? Magkatarr?
Stackars Molly. Och stackars er.
Kram!
Ja, jag vet inte. Vår gissning är att hon stoppar saker i munnen helt plötsligt. En jäkla dum ovana hon nyligen lagt sig till med... Men fortsätter det så måste vi ju kolla upp det.
Ni får verkligen mer sjukor än vad nån borde behöva drabbas av. Dumt.
Och ändå tycker jag inte att vi är sjuka så mycket... Men när vi väl blir dåliga så blir alla det på en gång tror jag. I mars låg jag och barnen magsjuka mer eller mindre i tre veckor. Det var vidrigt. Men nu känns det rätt soft :) Kan vara så att den här bloggen är min klagomur också.
Skicka en kommentar