När hände detta?

Jag kan inte förstå att vår lilla bebis är ett barn nu. Ett riktigt barn som går på dagis, pekar på allt, vill veta nya saker, vad heter det? - hur låter den? Vinka ("nka"), säger hon på morgonen när jag ska gå och vi vinkar till varandra. "Naaaa, naaaa" går hon och pekar upp på köksbänken där nappen ligger. I badrummet ska halsband provas och diadem på och av. Sliter ner våra slarvigt slängda kläder från pallen, drar fram den till handfatet och ska upp och tvätta händerna eller borsta tänderna. När man tvättat/borstat klart enligt mamma och pappa förvandlas den lilla vattenjungfrun till ett monster som handlöst slänger sig på golvet och skriker så krokodiltårarna sprutar. Så mycket känslor och enorma mängder vilja. I tid och otid ska man sjunga med henne. Hon kan nu rörelserna till Imse vimse spindel, I ett hus vid skogens slut..., Huvud, axlar, knä och tå och så måste man avsluta med Björnen sover. Hon är så full med liv och energi och vår stora tjej, att titta på henne och försöka förstå att hon har kommit från oss, till oss

För nästan exakt ett år sen, fikapaus i skidspåret