Spanska kex

Idag har vi suttit på stenstranden nere i vår by. Stenstrand, tänker ni, hur kul är det? Men faktum är att det är ganska skönt att slippa sanden med jämna mellanrum, sand är ett lömskt grundämne som letar sig in i varenda liten springa (ja, ni får läsa in vad ni vill i det). Molly får sitta i sin pool under ett parasoll och bada så henne går det ingen nöd på. Idag tog vi en badpaus och Molly smaskade på spanska bebiskex. Som såklart innehåller alla tillsatser och socker som finns i västvärlden. Jag har givit upp. Hittade i alla fall osockrad yoghurt att göra mellis på (även de yoghurtar som skyltar med "sin azucar" på förpackningen har tillsatt socker enligt innehållsförteckningen). Men kexen är jättegoda enligt vår bebis, så de smaskar hon på mellan majskroks-varven (majskrokar tappar i ranking allteftersom tiden går kan jag ju säga).

Molly har förresten fått sin femte tand, den skymtar till höger om de två övre tänderna. Fler kommer kan jag lova, det dregglas...

Och ja, Cecilia, Molly är i världens värsta fas hon också. För det första blir hon galen när man ska byta blöja. Blir som en stel banan och skriker för full hals. Och om man tar bort något från henne som hon vill ha, då knyter hon båda nävarna, spänner kroppen som en planka, blir högröd i fejjan och skriker. Häromkvällen fick hon ett sånt psykbryt så jag och Jens släppte varsin tår när hon hade somnat. Vi var säkra på att hon hade nån bokstavsförkortning eller nåt. Men nu har vi lugnat oss och inser att det är någon slags fas. Som sagt.

Fortfarande vägrar hon krypa. Däremot är det hur kul som helst att rulla runt. Fram och tillbaka. Eller fram och vidare. Och så skratt däremellan. Hon gör rörelserna till "imse vimse spindel", hon säger "tack", hon pillar med de minsta små delarna och hon älskar böcker. Sen fortsätter hon att odla ryggskott på både mamma, pappa, mormor och morfar eftersom grejen är att gå runt, runt i lägenheten.