är att morra. Låta som en arg tiger. Eller en stor brunbjörn. Det vibrerar i hela bröstkorgen och vi skrattar lika mycket varje gång.
Eller så kan man skratta inåt. Alltså dra in luft och skratta samtidigt. Jättekul för alla inblandade!
Men det absolut största, som hände för bara en minut sen, är att vår stillasittande tjej tar sig runt. Hon rör på sig!!! Att hon förflyttar sig själv, med egen vilja och nyfikenhet i bagaget, har i den här tjejens snart elva månader långa liv aldrig inträffat förut. Vi vet inte exakt hur det går till mer än att det sker på rumpan. Hurra!!!
4 kommentarer:
Duktiga Molly!! Och visst är det för roligt med alla nya ljud de kommer på. Majas nyaste är att säga Ja hela tiden...riktigt skånska ja...
Något jag dock har märkt med en nära anhörig barn är att det tar längre tid innan dom har lust att börja gå när dom tar sig fram på rumpan - dom är ju redan upprätta åt rätt håll så att säga. Krypande barn vill upp och se världen och därför ställer dom sig upp och provar gå...
Men Hurra!!
Lilla duktiga Molly. Haha. Det är så sött när de morrar sådär. Abbe har precis slutat med det där monsterljudet. Hans nya är att fejkgråta och titta om jag börjar skratta.
Ja, duktig! Nu kommer det! Och så härligt när ljuden kommer - Ellen kör hästljudet nu. "Ihuu ihuuu" låter hon halva dagarna. Det är så FANTASTISKST! Tänk att de här tvärlägeskorvarna nästan är ett år gamla nu!
Skicka en kommentar