Svinkoppor

Kan ni tänka er att den här sötnosen fått svinkoppor? Man ser utslaget till vänster om munnen, alldeles rött och irriterande. Det har blossat upp de senaste två dagarna och idag pratade jag med dagisfröken om det (de hade pratat om det på dagis idag tydligen) och sen gick jag förbi Apoteket där de också trodde på svinkoppor så nu har jag köpt en salva. Alla örngott, snuttenallar, handdukar ska tvättas. Napparna kokar vi flera gånger i veckan och mer än så kan vi inte göra. Naglarna hålls korta, händerna tvättas alltid så fort vi kommer in, och jag har alltid våtservetter med mig i väskan.


Känner inte att jag har kunnat göra något annorlunda men ändå så har jag så fruktansvärt dåligt samvete. Nu måste vi hålla oss hemma från dagis tills det har läkt över, tydligen extremt smittsamt bland barn.

16 juni

Kommer lillebror! Inte. Men jag ska till SöS och träffa en läkare för "bedömning". Kan innebära samtal, vändningsförsök, vad-som-helst. Inte vet jag. Men jag har fått kontakt med rätt ända av sjukvården i alla fall!

Morgonen

Molly vaknade 05.22. Pigg som en lärka låg hon och ropade "mamma, mamma, mamma" tills jag tittade upp och kommenderade Jens att hämta över henne till vår säng. Väl där förklarade jag för henne att det fortfarande är mitt i natten och att vi skulle sova mer. Och hon gick på den! Den enkla! Rummet strålade av ljus, och ändå gick hon på att det var mitt i natten! En och en halv timme till låg hon och snuttade på nappen och myste med lammet i djup dvala.

Hur gick det till när vi fick ett sånt här barn och hur kommer lillebror att straffa oss?

Reality check?

Helt plötsligt kom moderaterna i Stockholm på att de som tar studenten i år faktiskt har rösträtt i september. Ooops. Bäst att inte göra en hel generation upprörd, det räcker kanske med pensionärerna...

Själv anser jag att studentflak är totalt o-classy. Lamt hemmasprayade lakan med nån töntig text och sen upp med trettio ungdomar och fjorton flak äppelcider. Efter femton minuter tycker man att man är ballast i världen. Och fy-fan-va-vi-e-braaaaa *ryser*

Men så är jag en avdankad 30-taggare och nästan tvåbarnsmorsa också. Så va fan vet jag.

Helgen i bilder

Kollade in maratonlöparna i lördags... Vilka tokar :)

Lite Vasaparks-häng på nationaldagen. Här med Tant Brun!

Karusellen som får pappa att må tok-illa

Favoriten: de nedsänkta studsmattorna

Åka stor rutschkana med pappa. Åker man själv slår man sig. Visst.

Ny sommarpyjamas med kalsongbyxa. Mamma är tjock i fejset!

Vecka 36

Först: le mage. Tycker inte den har förändrats så mycket de senaste veckorna och vikten ligger på samma sen lääänge så det är allt lite märkligt att kurvan hos barnmorskan hade stuckit iväg sådär.

Barnet: Om du väntar ditt första barn ligger det troligtvis i rätt position nu, uppochned (hahaha!). Tycker du att bebisen rör sig något annorlunda mot de första rörelserna? Det kan bero på att det är trångt därinne, men är du minsta orolig prata med din barnmorska. Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan det minskar snarare eftersom din kropp absorberar en del av det. Hjärnan är färdigväxt. En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt "jag" eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar.

Vikt ca 2 800 gram (eller strax under 3 kg enligt ultraljudet) och längd ca 47 cm.

Lillebror

Oj! Det blev en rejäl överraskning för både mig och Jens. I början av graviditeten var jag så säker på att det var en kille men alltefter tiden har gått så har jag mer och mer känt att det nog är en tjej. Jens har hela tiden trott att det var en tjej (men så trodde han till 200% att Molly var en kille också så honom ska man nog inte lita på...). Det var verkligen ingen tvekan om att det är en lillebror i magen. Om man säger så. Läkaren som utförde ultraljudet i morse (som för övrigt även gjorde ultraljudet i januari) är helt underbar och hon blev eld och lågor när vi berättade att vi redan har en dotter hemma. För mig tog det ett tag att bearbeta. Könet är helt oviktigt för oss, kille eller tjej spelar absolut ingen roll. Han låg i alla fall i säte under ultraljudet (men nu är han tillbaka i tvärläget igen känner jag) och är ungefär 12% större än medelbebisen. Detta räknas inte som någon avvikelse utan ligger helt inom det normala intervallet. Läkaren uppskattade att han väger strax under 3 kilo idag. Lite rund om magen, precis som mamma :)

Det ska bli så spännande det här, fick massor av ny energi av att titta på vår lillebror idag. Du är välkommen till världen lilla bebis, vi längtar efter dig!

Pussmunnen

Han har det lite trångt där inne :)

Jaha

Känner mig bara helt slut. Igår fick jag reda på att det är fullt på Danderyds avdelning för planerade kejsarsnitt så nu har en remiss gått iväg till SöS. Det känns sådär faktiskt. Jag VILL ju egentligen inte snittas över huvud taget (även om hela situationen känns helt ok) och det känns som att de snitt som beviljats på Danderyd är ett gäng förlossningsrädda mänskor som tjatat om snitt sen de blivit gravida. Men jag då? Jag som har medicinska komplikationer och inte har något val? Det mesta på SöS verkar vara likt det på Danderyd, förutom att de inte har så många familjerum och att det är ganska stor riskt att Jens inte kan stanna kvar över nätterna med mig och bebisen. Jävla skithelvete. Jag orkar liksom inte.

Sen finns det andra kryddor i tillvaron som tagit udden av glädjen de senaste dagarna. Om en timme ska vi i alla fall iväg på tillväxt-ultraljud för att se hur stor vår bebis är där inne i magen. Kurvan hade stuckit iväg rejält vid det senaste besöket hos barnmorskan (vilket jag tror beror enbart på det förbaskade tvärläget).

Hepp.

Oduglig

Jag är helt oduglig. Att jobba 80%, hämta Molly, hänga i lekparken och sen laga mat är absolut max av vad jag klarar av. Ont överallt, helt utmattad efter mardrömsnätter i flera veckor, halva ansiktet smärtar så jag vill kräkas... Need I go on? Hade bestämt mig för att vara positiv här nu framöver och jag försöker verkligen men jag ger upp. Vill lägga mig ikväll och vakna i vår nya lägenhet med min fina man och våra två underbara barn...

Hos farmor och farfar

Idag har vi varit i Gävle över dagen. Farmor och farfar har köpt en fantastisk gungställning som såklart blev the main attraction hos vår lilla fröken. Så vi gungade och gungade och gungade med en liten paus för att vattna växterna i växthuset.

Sen hoppade vi i vattenpölar, ropade på "akli" som är katten Lakrits och ropade "nen, nen, nen" (igen)pekandes på gungorna. Tjockisen blev kommenderad att gunga av Molly. En anledning till att vi åkte upp idag var att Jens mormor och hennes man kom ner från Hudik men det fick jag inga bilder på tyvärr. En superhärlig dag och jag har varit helt oduglig och bara latat mig. Skönt och välbehövligt.

Önskelista

Sommarpresent?

Storasyster-present?

Sötast i världen-present?

20-månaders-present?

Polarn o Pyret storlek 86/92 skulle passa perfekt i sommar!

Alicia

Bläddrade snabbt förbi den här bilden häromdagen och hann tänka "shit, hon ser ju faktiskt gravid ut" men la inte mer fokus på det. Hon är ju ändå en tjej med kurvor. Men idag blev det officiellt! Så roligt när kändisar är gravida, hoppas hon går upp 20 kilo minst. Precis som Gwen Stefani. Då blir jag lite skadeglad...

Min dotter

Visst är det märkligt hur mycket man kan älska en liten människa som inte ens fanns för två år sen.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Vecka 35

Omkring 40 dagar kvar nu, men räknar med 4 veckor i väntan på datum för kejsarsnitt. Vilket är helt sinnessjukt. Har ju haft en monsterförkylning de tre senaste veckorna men bebisen i magen verkar vara piggare än nånsin. Nätterna är ganska jobbiga, ligger och vänder och vrider på mig hela tiden och vaknar av att den sida kroppen jag sover på är helt förlamad och gör ont. Lovely. Vi tänker mycket på mini i magen och funderar på vem det är, hur bebisen kommer se ut och om det är en han eller en hon. Lika spännande den här gången som förra, och lika mycket längtan!

Barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland (kände för allra första gången för en dryg vecka sen, kände aldrig att Molly hickade!). Bebisen sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme.


Längd ca 45 cm och vikt ca 2 600 gram.

Enough

Alltså den här klagomuren jag har startat är ju bara för patetisk. Men nu har jag varit helt igentäppt i näsan i tre veckor. Jag har haft ont i halsen, hostat, haft öroninflammation, snuvat, snorat och nu: enter the bihålorna! Traskade iväg till läkaren igen imorse för att få en genomgång av huvudet. Han trodde inte på bihåleinflammation och ville inte röntga eftersom jag är gravid. Dessutom gav han mig Otrivin-förbud eftersom jag använt det i tre veckor nu. Detta i kombination med virus och vecka-35-graviditet gör det hela bara värre. Så nu har jag fått en nässpray med steroider som jag ska använda en gång om dan i en vecka. Behöver jag mer hjälp så är det saltlösning som är grejen. Första dagen utan Otrivin har varit tortyr!!!

Jag är helt slut. Färdig som människa. Det hade räckt med att antingen vara förkyld eller höggravid eller småbarnsmamma. Buhu.

The End

Vi har preis sett det absolut sista avsnittet av Lost. Det är så stort för oss så ni anar inte. Väldigt högtidligt att trycka på play för sista gången *snyft*

Bröllop och elefantkvinnan

Igår var det (äntligen) dags för A och P att få varandra som äkta makar. Snacka om att de har hållit sig väl hos vädergudarna, det var ju högsommar igår. Idag ösregnar det. Männen var klädda i frack a la Bond och vi kvinnor hade på oss våra svalaste sommarklänningar. Ibland är det bra att vara tjej (dock så kryddar jag det hela med höggraviditet och monsterförkylningen).

Visst är vi fina. Min agent-man och jag och mina stubbar till ben. Herregud. Idag visar vågen för första gången en 7:a först. Jag känner att vätskan är på väg. Men andra ord är jag ganska glad för dagens regn.

Nu ska vi viäg och hämta upp lillfisen, hon som är meningen med livet. Finaste lilla sötstruten!

Picnic x 2

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vecka 34

Redan vecka 34, och mindre än 50 dagar kvar. Det har gått ett tag sen magen fotograferades sist men nu har det hänt!

Precis som med Molly så gjorde magen sin rejäla tillväxt mellan ungefär vecka 25 och 30. När man jämför den här bilden med den senaste för tre veckor sen har det inte hänt jättemycket *tack o lov*.

Barnet: Många barn ligger nu med huvudet nedåt (många ja, men inte de unika!). Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. De vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas.

Barnet väger ca 2 350 gram och är ca 45 cm långt.