Molly har länge kallat sig själv för Minny, men nu börjar det äntligen låta mer som "Molly" när hon refererar till sig själv. Just nu är hon inne i en period då språket utvecklas dramatiskt, hon experimenterar med ord och uttryck, försöker sätta ihop både två och tre ord och härmar många ord vi säger. Nyser någon så säger hon "prosit", ska nån gå så vinkar hon och säger "hej då, ses sen" och så kan hon besvara en fråga med ett enkelt "precis" istället för "ja". Ottos förehavanden är också intressanta att kommentera; "Otto sover", "Otto äter", "Otto vaken" eller "Otto bajsa" är det som förekommer (vilket även sammanfattar samtliga Ottos förehavanden vid tre veckors ålder). Vill Molly inte något så sätter hon helt enkelt "nej" framför; "nej wova (sova)" eller "nej Shaun" (att hon inte vill titta på Fåret Shaun, kan även bytas ut mot Pingu eller Alfons). "Wova soffa" förekommer flitigt nu på kvällarna.
Det är en härlig tid. Hon är ljuvlig för tillfället och är underbar mot Otto. Hämtar saker jag behöver om jag ber om det, utför enklare små uppdrag (stoppa in saker i köksskåpen, slänga skräp i sopen eller hämta blöja) och pussas med blöt öppen mun heeela tiden! Man vill stoppa tiden, ska verkligen försöka spara de här dagarna i minnet att ta fram gråare och jobbigare vardagsdagar.
2 kommentarer:
Låter härligt! Har också harmoniska barn just nu, man vill verkligen spara dagarna som du säger.
Lovisa kallade sig för Tita länge, nästan lite sorgligt när hon övergick till Lovisa.
nej wova är ett viltigt steg. Det är urmysigt - jag bara väntar på tvåårsurladdningen - tackar Gode varje dag vi har det lugnt. Jag förstår att det är en tidsfråga nu... Fast man kan ju ha tur också!
Skicka en kommentar