Jag minns när vi väntade Molly. Första barnet. Alla omkring suckade och tindrade ikapp med oss. Passa på att sova/äta på restaurang/gå på bio/njuta/gå till frisören för snart är ert gamla liv över fick man ofta höra. Grejen är ju den att när man väljer att skaffa barn så är man liksom färdig med den delen av ens liv. Man vill inte passa på att sova, man vill bara ha ut sitt barn ur magen!
Så kommer barnet, det förstfödda. Allt är rosaskimrande (generaliserar här hörrni) och man myser och njuter. Man får höra att man snabbt glömmer bort det liv man hade innan och undrar vad man egentligen gjorde om dagarna. Jag glömde aldrig det. Ibland kunde jag t.o.m. längta tillbaka för en millisekund.
Men vet ni. Nu har jag glömt. Vad gjorde vi innan vi fick barn? Hur kunde man nånsin vara stressad? Kommer jag nånsin få uppleva en lång måltid på restaurang igen? Kommer jag nånsin få se insidan av en biosalong igen? Jag tvivlar starkt...
4 kommentarer:
Haha, jag har tänkt både en och två gånger denna sommar hur vi kunde tycka att det var jobbigt med ETT barn - det måste ju ha varit rena semestern? ;-) Och så undrar jag hur vi fördrev fyra veckors semester bara vi....ja, ibland längtar man verkligen tillbaka för en millisekund. Tvåbarnschocken är inget att leka med och de som säger att det andra barnet "bara hänger med" har förmodligen bara ett barn, eller åtminstone inte mindre än 2 år mellan :-). Men man vänjer sig vid allt, tydligen är stressnivån hur töjbar som helst när det gäller ens barn <3
Jag kan längta tillbaka fortfarande men skulle egentligen inte vilja tillbaka om du fattar hur jag menar.
Undrar också vad man gjorde med all tid?
Haha! Någongång flyttar väl barnen hemifrån. Vad ska man göra DÅ? Då har man väl glömt att det ens finns en biosalong för vuxna med vuxna.
Jag hatade de där kommentarerna och jag hatar dem fortfarande och har svurit på att ALDRIG uttala något sådant till någon som väntar sitt barn. Med ett barn infann sig, i alla fall inte hos oss, den där chocken av fullständig förändring. Vi har varit på många restauranger sedan hon kom, fått många sovmorgnar (sova omlott) och gått på bio både tillsammans och var för sig. Möjligen blir det annorlunda med två - alla säger det. Jag avvaktar, men fortsätter att hata kommentarerna och fortsätter (naivt?) att tro att "det gamla livet" trots allt inte är borta för alltid. Sen önskar jag det inte tillbaka för nåt smör i Småland - jag har aldrig varit nöjdare med tillvaron än sedan barnet kom. Vi får se om jag skriver samma sak om ett år...
Skicka en kommentar