Skrik! Den nya mänskan i familjen drog till med ett redigt kalas. Vi har vyssjat, vaggat, kramat, lagt på mage, ammat, rapat, bytt blöjor m.m. Till slut somnade skrikfisen, nu ligger han här bredvid mig och snusar sött. Inbillar mig att det är magen som spökar, man vill ju bara ta över allt det där onda.
Trött och huvudvärk är resultatet av denna ferre.
1 kommentar:
Men titta en sån klassiker med skrikfest! Har du boken "Att växa och upptäcka världen"?. Jag vill minnas att vecka fem är markerad med ett stort fett svart moln - då genomgår barnen sin första utvecklingskris/fas - och reagerar ofta med okontrollerad/otröstbar gråt. Och eftersom lillgossen är född efter utsatt datum så är han ilte äldre än beräknat - och därför redan framme vid 5-6 veckor enligt utvecklingsguiden. Boken var vår bibel och en STOR tröst!
Skicka en kommentar