Igår slog tösabiten rekord i att skrika. Från typ halv elva till midnatt skrek hon så tårarna bokstavligen sprutade och kallsvetten lackade. Det gör ont i en mammas hjärta kan jag säga. Och en pappas hjärta också för den delen vill han nog tillägga. Men vad gör man när man har provat allt? Det är ju bara att hålla nära och prata lugnt och hoppas att det går över. Över gick det när jag lade henne bredvid mig, nära nära. Nappen gick tillslut i och hon somnade med hulkande andning. Stackarn.
Men sen kom nästa rekord. När hon helt utmattad somnat, så fortsatte hon att sova. Till klockan sju. I morse. Sju timmar! Hello utvilad!
Nu har jag precis ätit havregrynsgröt till frukost/lunch (med *sockerfri* äppelmos) och det lär väl bli en långpromenad idag också med tanke på vad moder jord serverar idag. Blå himmel. Sol. Jag älskar hösten när det är så här obeskrivligt underbart!
2 kommentarer:
Usch det där är så jobbigt! När min kille var liten så hade han 2 st sånna nätter när vi bodde i en stuga på en Ö! Efter första natten var jag sugen på att simma till land och mitt eget hem!
Ååå nu fick jag helt plötsligt ett sjukt sug efter havregrynsgröt med äppelmos... Tack för tipset, det blir det imorgon! =)
kram och hoppas det bara var en engångsföreteelse.
Håller med om att det svider när man ser tårarna komma på dem små liven, fy...
Och jag visste inte att det var så himla vanligt med magproblem hos dem små, men typ alla verkar ju ha det, tur att det bara är en fas och att det kommer gå över så småningom.
Ska till BVC imorrn och kanske få fler tips.
Vart tog det härliga vädret vägen?!
Skicka en kommentar