Denna oro

I början av graviditeten var man konstant orolig för att bebisen inte ville bli just en bebis utan checka ut i förtid. Sen inser man att det ändå inte finns något att göra åt det så man försöker leva på precis som vanligt. Men nu har jag märkt att små tankar om utvecklingsstörningar börjar dyka upp. Tänk om bebisen har Downs Syndrom. Eller ADHD. Eller Aspberegers. Inser ju att man aldrig kommer sluta vara orolig, önskar bara att man kunde ha en stäng-av-knapp...