Because first impressions last

Jag var med min kära bror på NK idag (jag är ju arbetslös for gods sake) och när jag stod och skulle betala en grej inträffade följande:

Tre Fjällräven-tjejer står vid disken och väntar. NK-tjej ~30 kommer mot dem:
- Är det ni som söker praktikplats?
- (ohörbart mumlande) mmm
- Vilken vecka gäller det?
- (ohörbart mumlande)
- Vad sa du?
- Vecka 6-7
- Vecka 6-7 i år? Då måste jag meddela att det redan är fullt de veckorna.
- (ohörbart mumlande)
- Okej, ni hade ringt hit och pratat med XX? (tar fram ett block och tittar). Vad heter du?
- Anna (ohörbart mumlande)
- Vad sa du att ditt efternamn var? (hon fick sedan fråga om efternamn två gånger till p.g.a. ohörbart mumlande). Okej, då ringer jag dig imorgon.
Fjällräven-tjejerna vänder på klacken och går därifrån. NK-tjej står kvar och gapar.
- Härligt att man vill göra ett så gott intryck när man söker praktikplats.

Jag kanske ska söka praktikplats på NK? Jag kan iallafall artikulera och tala tydligt. Herregud.